Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Gunder Hägg steget före på Slottsskogsvallen. Bild: KAMERAREPORTAGE

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Så har du aldrig sett det klassiska världsrekordet

Samma sekund – olika perspektiv. GP:s Kristian Wedel hittar okända detaljer om ett magiskt göteborgskt idrottsögonblick.
Gunder Hägg steget före - från ett annat håll. . Bild: KAMERAREPORTAGE

Titta nog på fotografierna. De är tagna med några hundradels sekunders mellanrum. Det är Gunder Hägg främst, tätt följd av Arne Andersson. Av kritstrecken i kolstybben att döma är bilden framifrån tagen sist, exakt i målögonblicket. Det är ett klassiskt svenskt idrottsfoto, återgivet hundratals gånger i böcker och tidningar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det skiljer någon meter mellan bilderna.

Det är två perspektiv på samma ögonblick på Slottsskogsvallen i Göteborg den 1 juli 1942. Dagen därpå dominerades Göteborgs-Postens förstasida inte bara av världskriget – där tyskarna fortfarande hade initiativet – utan också av ett världsrekord:

”Igår kväll förkunnade ett fåtal morsetecken för nyhetsbyråer och tidningar världen runt att engelsmannen Sidney Wooderson’s världsrekord på den mest klassiska av alla löpningsdistanser, engelska milen, gått till idrottshistorien. Trots krig, trots politisk högspänning och andra förstasidessaker får telegrammet med Göteborg som avsändningsort plats i de stora världsbladen. Det innehåller att svensken Gunder Hägg vann den stora duellen med Arne Andersson knappt men klart på 4.06.2 eller två tiondelar under det gamla världsrekordet som var 4.06.4. Exakt denna tid fick Arne Andersson. Inuti tidningen fullständiga referat och intervjuer om denna mest sensationella idrottstävling som ägt rum i Göteborg, och som bevittnades av 19.669 personer innanför Slottsskogsvallens grindar.”

Kampen mellan Gunder Hägg och Arne Andersson hör till den svenska friidrottshistoriens klassiska tvekamper.

För göteborgarna var frågan extra angelägen, ty Arne Andersson företrädde Öis.

De hade lite olika framtoning. Hägg var naturbarnet som tränade i skogarna och emellanåt återvände till civilisationen i fantastisk form. Han hade ett lätt och mjukt löpsteg. Arne Andersson betraktades som en slitvarg och träningsprodukt. Arne Andersson spred själv villigt denna uppfattning efter världsrekordloppet:

”Rent personligen anser jag Gunder för ett fenomen, som slipper arbeta så hårt som en annan stackare. Han formligen rinner iväg, men en annan får arbeta som en galärslav. Men det är ingenting att vara ledsen för – sade Arne och rusade från fagra Slottsskogsvallen efter väl förrättat värv.”

Gunder Hägg och Arne Andersson hade oturen att aldrig få tävla i ett olympiskt spel. Andra världskriget stod i vägen under deras bästa år.

Under perioden 1941-1945 satte de tillsammans 20 världsrekord. Kort efter kriget avstängdes de på livstid för brott mot amatörreglerna. De hade fått lite ersättning av galaarrangörerna. Med dagens perspektiv ter sig avstängningen horribel.

Men denna kväll på Slottsskogsvallen – samtidigt som tyskarna vann framgångar i Sevastopol och Nordafrika – brydde sig ingen om eventuella kuvert med kontanter.

Distansen en engelsk mil (1 609 meter) är numera nästan försvunnen från arenorna, men i början av 1940-talet var det fortfarande den mest prestigefyllda medeldistansen. Den allmänt omtalade drömgränsen fyra minuter skulle sedermera nås av britten Roger Bannister år 1954.

Till och med huvudpersonen själv, Gunder Hägg, verkade häpen efter världsrekordet på Slottsskogsvallen. Han sa till Göteborgs-Posten:

”Så bra som jag sprang i dag är jag inte!”

Men där hade faktiskt Gunder Hägg fel. Just så bra var han.

Världsrekordet på Slottsskogsvallen var inledningen på den ofattbara formtopp i den svenska idrottshistorien som emellanåt – en smula felaktigt – kallas "Gunder Häggs 80 dagar". Fram till och med den 20 september satte han tio världsrekord, däribland ett nytt rekord på engelska milen.

Strängt taget var det 82 dagar.

Kvällen på Slottsskogsvallen i Göteborg var alltså inledningen på en period då Gunder Hägg i princip satte ett världsrekord i veckan. Det var verkligen svensk och göteborgsk idrottshistoria som fångades på de två fotografierna. Det ena är återgivet hundratals gånger. Det andra hittades nyligen i Kamerareportages arkiv. Kanske har det inte publicerats sedan 1942.

Tidernas Göteborg

Detta reportage görs inom för ramen för forskningsprojektet "Tidernas Göteborg" – ett samarbete mellan Göteborgs stadsmuseum, Hasselbladstiftelsen, Göteborgs universitet, Göteborg & Co och Bokförlaget Max Ström. Målet för projektet är att skildra Göteborgs historia i bilder. Forskningen bedrivs i svenska och utländska arkiv inom ramen för samverkansresursen GPS400 (Göteborgskulturer på stan 1621–2021). Göteborgs-Posten är extern partner.

Har du bilder som du vill ska ingå i Göteborgs framtida kulturarv?

Mejla i så fall [email protected] Observera att det kan dröja flera veckor innan du får svar. Göteborgianaredaktionen får mycket stora mängder post.

Resultatet presenteras fortlöpande i GP och i forskningspublikationer fram till Göteborgs 400-årsjubileum år 2021.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.