Hoppsan, här gick det snett

Kristian Wedel berättar historierna bakom fem roliga (?) historiska Göteborgsbilder i GP:s jubileumsbok ”Göteborg 400”.

ANNONS
|

Kategorin ”Roliga bilder” hör till de mest svårskötta pastoraten när historiska fotografier ska publiceras. För vad är egentligen en ”rolig” bild? Ja, inledningsvis är det ett faktum att sådana bilder som en gång togs av fotografen med det uttalade syftet att vara roliga – till exempel revyartister som poserar på stadens gator – sällan är så roliga för eftervärlden.

Nej, snarare uppstår roligheten just i det oavsiktliga – i kontaktytan mellan två världar: nutiden och den bild då tiden togs.

När det gäller pressbilder uppstår roliga bilder helt enkelt ofta i lättnaden över att en hotande situation snarare utvecklats i absurd än allvarlig riktning.

ANNONS

Det första fotografiet i bildspelet är ett sådant exempel.

Bil krockar med båt

En bil av märket Hudson har krockat med en båt i Rosenlundskanalen bredvid Feskekörka. Bilolyckor är aldrig trevliga evenemang, men kanske ansågs denna olycka vara mer bisarr än obehaglig. Åskådarna ser i alla händelser snarare roade än oroade ut. Året år 1956.

Malms imponerande dubbelskägg

Den andra ”roliga” bilden är mer svårbestämd. Den föreställer August Wilhelm Malm – intendent vid Göteborgs museum – cirka år 1880. Slutet av 1880-talet var visserligen en de yviga skäggens epok i Göteborgs historia. Men frågan är om inte Malms magnifikt tvekluvna tomteskägg inte betraktades som en smula exotiskt redan av samtiden.

Det vore i så fall helt i linje med hans framtoning i göteborgarnas allmänna medvetande.

För eftervärlden är Malm huvudsakligen hågkommen för Malmska valen – den drygt sexton meter långa blåval som numera finns på Naturhistoriska museet i Slottsskogen. Men hans färgstarka och emellanåt bisarra personlighet var under hans tre decennier som göteborgsk museiman ständigt synlig i olika projekt. Tilltaget att låta stoppa upp en blåval och skicka den på turné till Stockholm och Berlin kan rentav betraktas som rätt typiskt för Malm. Det var inte blott i skägget som yvigheten manifesterades.

ANNONS

Han konstruerade ett system för luftväxling i lagårdar, förbättrade familjen Dicksons kakelugnar, organiserade kampanjer för att spika upp fågelholkar, utgav på arabiska en fågelskyddsbroschyr som spreds i Egypten och skissade på en expedition för att resa till Nordpolen med renar. Han startade Småfoglarnes vänner och ville följaktligen utrota större fåglar, som pilgrimsfalken och kungsörnen. Han skrev dikter och komponerade och fick medalj på lantbruksmöten.

Han var en kändis i Göteborg. Han kunde ha med sig en trettiondel av stadens befolkning på sina expeditioner för att plantera skog i Bjurslätt.

Lite i marginalen av detta kan man konstatera att Malm i sin iver att klassificera, mäta och ordna – han var en systematiker med skenande fantasi – faktiskt svarade för några bestående vetenskapliga upptäckter. Han artbeskrev verkligen fiskar och diverse kräftor och blötdjur och han löste den gamla gåtan om ”flundreögats vandring”.

Hans stora kärlek var ändå den blåval som han ställde upp i sitt museum och försökte matcha som en nyupptäckt art – Balaenoptera Carolinae. Carolinae efter hustrun Caroline Malm. Det är en exklusiv komplimang.

Mångsidiga öisare

Den tredje bilden är definitivt ofrivillig i sin komik. De öisare som år 1901 invigde den nya tennisbanan kände sig säkert med rätta stolta över sina moderna idrottsplagg. Det är blott senare tiders kärvare syn på idrottskläder som får vita skjortor och långbyxor att te sig dråpliga.

ANNONS

Ett stort spektrum av den svenska idrottsrörelsen kan sägas ha sitt ursprung under Öis första decennier – inledningsvis på ängar och gräsplättar som stod till förfogande, efter hand på den egna anläggningen Balders Hage. Under de första decennierna stod Öis för en nästan ofattbar brokighet. Man arrangerade tävlingar i långboll, ”atletproduktioner”, dragkamp, lawntennis, ”akrobatprestationer”, gång, säckhoppning, krocket, velocipedåkning, rugby, simning, schnitzeljakt, tyngdlyftning, schack, alla tänkbara (och en del otänkbara) friidrottsgrenar, curling, bandy (förbryllande nog kallat ”hockey”), hastighetsskridsko, konståkning, sparkstötting och kälkåkning. Under en period höll sig Öis rentav med ett teatersällskap. Mitt i detta gytter, nästan omärkligt till en början, förekom också en sport som ingen inledningsvis riktigt förstod poängen med. Det var fotboll.

Fartygsdop med Pippi

Bilden från ”Stena Danicas” dop är kanske snarare glad än rolig. Sommaren 1969 fanns det ingen större superstjärna i Skandinavien än tioåriga Inger Nilsson från Kisa. Den medarbetare på Stenas marknadsavdelning som kläckte idén att låta Pippi Långstrump bli gudmor för ”Stena Danica” fick förhoppningsvis en kraftig löneförhöjning, för fartygsdop är annars ganska sömniga evenemang. Men den 30 juni 1969 kom ungefär 5 000 göteborgare till Skeppsbron för att se Inger Nilsson krossa en flaska Pommac mot stäven. Evenemanget bekräftade också Sten A Olssons upphöjelse till Göteborgs nya redarkung. Det var han som var sjöfartens Pippi Långstrump i verkligheten: den urstarka, respektlösa, stenrika och inte helt ofarliga busungen. År 1964 hade Sten A Olsson startat anspråkslösa turer till Skagen med dans och billig öl – och ett klientel som äldre göteborgare minns som ”studenter och hårfrisörskor”. År 1969 fördes den göteborgska folkliga nöjeskryssningen till nya nivåer med ”Danica” – 125 meter lång, 23 knops maxfart, med plats för 1 500 passagerare, med butiker, diskotek, restauranger och bås för blöjbyten. Även tryggheten användes som argument. GT:s 25-åriga stjärnreporter Viveca Lärn skrev i dopreportaget: Intet kan brinna på Stena Danica utom servetterna.

ANNONS

Hur ska de gå för direktör Barchmann?

Slutligen en bil av ett mycket ovanligt slag - ett fotografi som med säkerhet betraktades som roligt i samma ögonblick som det togs, och som dessutom har kvar sin humor och sälta efter över hundra år.

I detta fall är det själva oklarheten – det frysta ögongblicket – som skapar humorn. Vi kommer aldrig – troligen – att få veta hur det gick denna går 1898 eller 1899 när fabrikör Barchmann försökte gå balansgång till segelbåten ”Tyra”.

Platsen är antagligen Arendal på Hisingen. I april 1898 hade Barchmann och Alma Nymansson annonserat sin förlovning på Göteborgs-Postens förstasida. Det finns alltså skäl att anta att kvinnan i båten kan vara Alma Nymansson. Robert Barchmann startade tillsammans med sin bror och sin far Färjenäs snickerifabrik som huvudsakligen tillverkade lådämnen och hade drygt 200 anställda år 1900. Bilden finns i Knut Lyrmarks familjearkiv.

Detta fångade ögonblick är fortfarande lika roligt efter över 120 år.

LÄS OCKSÅ:

LÄS MER:Sportögonblicken som gjorde Göteborg världsberömt

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS