Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/7

Han kan allt om Göteborgs vackraste hus

Håkan Wettre skrev en personlig bok om tidlösa göteborgska skönheter.

I över 70 år har Håkan Wettre trampat Göteborgs gator och torg. Har har spanat upp längs fasader, beundrat detaljer, känt med fingertopparna, luktat, lyssnat och lagt nya intryck till gamla.

Den förre konstintendentens nya bok fångar i 289 berättelser det liv som blev hans i möten med hus, städer, rum och människor.

Håkan Wettre om sina göteborgska favorithus.
Håkan Wettre - här på Kastellgatan - har skrivit en bok som sina göteborgska favorithus. Bild: Jonas Lindstedt

En vandring blad göteborgska hus

En onsdagseftermiddag i december 2018 tog förre konstintendenten Håkan Wettre sin hustru Åsa under armen och begav sig iväg på en vandring längs minnenas aveny. Till husen och rummen som en gång var deras; då när möjligheterna var många och livet ännu inte fastnat i sin form.

– Vi träffades första gången på Slöjdis skoldans den 19 december 1968. Femtio år senare gick vi nu tillbaks till skolan på Kristinelundsgatan, och smugglade med oss lite vin som vi satt och smuttade på i matsalen. Sedan gick vi och käkade på gamla restaurang Lilla London i hörnet mot Avenyn, och fortsatte framåt kvällen till det hus på Storebackegatan - alldeles vid Masthuggskyrkan - där Åsa bodde 1968. Jag råkar känna konstnären som tagit över huset, så vi fick komma in och tillbringa kvällen i Åsas gamla rum.

För den snart 76-årige Håkan Wettre är Göteborg en stad fylld av miljöer med band till personliga minnen. Stadens hus bär hågkomster av händelser som imponerat, inspirerat och emellanåt också irriterat. Tidsmaskinen drar igång när man minst anar det. Ett ljud, en doft, en smak.

Håkan Wettre minns att kontorsflickorna brukade vinka tillbaka. Bild: Jonas Lindstedt
Håkan Wettre minns att kontorsflickorna brukade vinka tillbaka. Bild: Jonas Lindstedt

Kåken på Kastellgatan 6 nedanför Skansen Kronan kommer till exempel för alltid att förknippas med barndomsbesök hos morföräldrarna.

I sin nya bok ”Hus och människor skriver han:

”Det höga stenhuset , byggt någon gång vid sekelskiftet 1900, låg mitt i backen, jag kan fortfarande känna trappans slitna steg och doften av främmande kryddor i trappuppgången. På tredje våningen bodde mormor och morfar.

I den lite mörka lägenheten var mitt favorittillhåll utrymmet mellan hurtsarna under morfars stabila skrivbord av massiv ek med sina luckor och spännande lådor. Det var som ett tryggt krypin, ett hemligt rum där jag kunde sitta oupptäckt länge och höra morfar tala om obegripliga saker i den stora svarta telefonen.”

Bakgrund på Göteborgs konstmuseum

Under sina år som intendent på Göteborgs konstmuseum har Håkan Wettre författat flera böcker, men aldrig förut har han i skrift varit så personlig som i den rapsodiska och rikt illustrerade ”Hus och människor”.

”Sömmerskorna såg jag aldrig. Sysalen låg visst högst upp med ljusinsläpp från takfönstren.”

Det är vår i luften när vi träffas utanför Kastellgatan 6. En flyttfirma jobbar effektivt med att tömma en lägenhet på nedre plan, men i övrigt är det ännu tyst och stilla i kvarteren mellan Skansen Kronan och Övre Husargatan.

Håkan Wettre pekar upp mot den gamla Korsettfabriken och berättar hur han från fönstret i morföräldrarnas våning brukade vinka till fabrikens kontorsflickor.

Vinkade dom tillbaka?

Jodå. Men sömmerskorna såg jag aldrig. Sysalen låg visst högst upp med ljusinsläpp från takfönstren.

Håkan Wettre om sina göteborgska favorithus.
Håkan Wettre är nöjd med att det blev just 289 berättelser. Bild: Jonas Lindstedt

Vi traskar den korta promenaden bort till det Haga Håkan Wettre själv en gång var med och stred för. Förmiddagen är ung och det är lätt att hitta en avskild vrå på Café Husaren.

Hur kom det sig att du som tidigt uppskattade hus och byggde dina egna modeller i papp inte valde arkitektbanan?

– Jag tyckte att utbildningen riktade in sig för mycket på exakthet och teknik. För mig är hus mer en fråga om gestaltning och estetik. Se på danskarna, där hör arkitektutbildningen till Konstakademin, medan den hos oss är knuten till den tekniska fakulteten. Det är två vitt skilda sätt att se på arkitektur.

Konsthistoriska studier spårade istället upp en yrkesbana med bilden i centrum. Som intendent på Göteborgs konstmuseum, redaktör för konsttidskriften Paletten, författare av ett knippe konstböcker och flitigt anlitad föredragshållare.

Fast fascinationen för hus fanns förstås kvar.

– För tolv år sedan skulle jag och Åsa åka till Italien för en längre vistelse på San Michele. Då bestämde jag mig för att försöka bringa lite ordning i alla de fotografier, dikter recensioner, tidningsklipp och anteckningar jag samlat i en bananlåda. Kanske kunde det bli en bok om hus?

Håkan Wettres göteborgska favoritmiljöer.
De vackra miljöerna på Kastellgatan. Bild: Jonas Lindstedt

Röran behövde struktur. Kaoset en röd tråd.

– Jag klippte sönder en stor affisch och fick istället en tre meter lång rulle. En tidslinje där jag skrev in olika händelser ur mitt liv som kunde kopplas till hus. En slags rekapitulation av mitt liv, säger författaren, orolig för att formuleringen ska låta lite pretentiös.

Den första och sista av bokens 289 pusselbitar utspelar sig på Kastellgatan 6, men däremellan får läsaren följa med på Håkan Wettres personliga resa runt om i världen. Men ingen ska behöva tveka: i den världen är ingen stad viktigare än Göteborg.

Vilken tid, vilken byggnadsepok uppskattar du mest?

– Skandinavisk arkitektur på 1910-1920-talen är för mig näst intill fulländad. När jugendepoken just ebbat ut men funktionalismen ännu inte fått sitt genombrott fanns det en enkelhet, en stramhet där funktion och skönhet förenades.

– Idag värjer sig många för pastischer, att försöka återskapa det gamla - men de goda tankarna kan man väl återskapa? Den gamla tidens stadsrum och småskalighet till exempel; där har vi en del att lära.

Till sist: Var det en tillfällighet att det blev just 289 berättelser?

– Jag är rätt nöjd med den siffran. 302 hade låtit mycket fattigare.

Fotnot:

Slöjdföreningen skola, populärt kallad Slöjdis, startade 1848 och flyttade 1904 in i Hans Hedlunds nya skolbyggnad på Kristinelundsgatan 6-8. 1964-1989 bytte skolan namn till Konstindustriskolan och bär sedan 1989 namnet Högskolan för design och konsthantverk.

Missa inget från GP Göteborgiana!

Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.