Hotell Gothia som nybyggt.
Hotell Gothia som nybyggt. Bild: Varvshistoriska föreningen

Här fick Götaverkens personal koppla av mellan varven

För dem som är unga i dag kan det vara svårt att förstå varvsepokens betydelse för Göteborg. Ännu svårare är det kanske att föreställa sig hur det såg ut längs den norra älvstranden när de stora fartygen byggdes. Det är också omöjligt att kunna fantisera om alla ljud och oljud som hördes, och som kanske också ekade i bergen, från den tunga industrin på Skattkammarön Hisingen.

ANNONS
|

Det var självfallet något helt annat än den hightechindustri som numera övertagit skeppsbyggarnas gamla territorium.

Mitt i denna omdanade geografi där det just nu byggs och utvecklas nya stadsmiljöer, fantasifulla fastigheter och kreativa mötesplatser återfinns också många av de gamla varvsbyggnaderna, dock med ett förändrat användningsområde. Så har exempelvis Götaverkens gamla plåtverkstad blivit en fantastisk idrottsanläggning, Lundbystrandshallen, med bland annat fem handbollsplaner samt en curlinghall med fyra curlingbanor. Eriksbergs gamla maskinverkstad är numera bland annat en konferensanläggning, medan den intilliggande nya maskinverkstaden är ett hotell. Men det finns fler spännande byggnader eller vad sägs om Hotell Gothia, på Lundbylandet?

Det forna hotellet i dag.
Det forna hotellet i dag. Bild: Lars O. Carlsson

Hotell Gothia ligger väl vid Korsvägen, tänker vän av ordning – men – då finns det anledning att fortsätta att läsa denna text.

ANNONS

Redan på 1850-talet hade Alexander Keiller, grundaren av en mekanisk verkstad vid Skeppsbron i Göteborg, börjat fundera på att uppföra arbetarbostäder i anslutning till sin verkstad. Arkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärd både ritade och kostnadsräknade, under våren 1858, för en ståtlig byggnad vid foten av Stora Otterhälleberget, omfattande nio våningar – åtta bostadsvåningar och en källarvåning. Men det blev aldrig någon beställning, det hade helt enkelt troligen blivit för dyrt.

Sextio år senare blev det ändå bostäder, fast på annan plats. Keillers mekaniska verkstad hade nu ändrat namn till Götaverken, lokaliserat på Hisingen, och här lät de bygga ett ungkarlshotell. Det stod klart 1918 och namngavs till Hotell Gothia, alltså samma namn som dagens stora hotellanläggning vid Svenska Mässan.

Fasaden är lika välhållen i dag som för hundra år sedan.
Fasaden är lika välhållen i dag som för hundra år sedan. Bild: Lars O. Carlsson

Redan i september 1916 kunde pressen meddela att arkitekten Elon Bernhard (1887-1964) hade presenterat ritningar för Götaverkens ledning och att det handlade om planer för ”ett arbetarehotell af ganska betydande storlek.” Det omfattade ”117 enkelrum hvardera för två arbetare”, men också en matsal för 500 arbetare samt matsalar för verkmästare och kontorspersonal.

Till saken hörde att det vid denna tid rådde väldigt stor arbetarebrist vid de olika industrierna i Göteborg. Bara stadens varv behövde omkring 3 000 nya medarbetare, men rekryteringen gick trögt. Den största orsaken till trögheten berodde i första hand på de svåra bostadsförhållandena i staden.

ANNONS

När planerna kring ett arbetarehotell på Götaverken realiserade tycks antalet rum minskat en del. År 1916 talades det om 117 enkelrum, men senare angavs antalet enkelrum till 85 stycken, med två arbetare i varje rum, vilket innebar att i alla fall 170 arbetare fick tak över huvudet.

Företagets ambition tycks ha varit att uppföra ett fint ungkarlshotell. Åtminstone hade man sammanställt en hel del kvalitativa krav i kontraktets andra paragraf:

”Arbetet skall uppfylla alla anspråk, som kunna ställas på ett förstklassigt, gott och solitt arbete. Det skall utföras av dugliga, nyktra och med sitt fack fullt förtrogna arbetare under ständig uppsigt av fullt kompetent förman.

Alla material skola vara av fullgod beskaffenhet.”

Det fanns också en vitesklausul som var ganska tufft formulerad och som bland annat förmedlade följande:

”För varje hel vecka, som arbetets fullbordande fördröjes över ovan angivna tider är entreprenör skyldig till beställaren utgiva ett skadestånd utgörande 1% av entreprenadsumma.”

Det var för övrigt nära att Gothia hade fått ett systerhotell. Den 24 mars 1920 skrev nämligen Skånska Cementgjuteriet och Götaverken under ett kontrakt om ytterligare ett hotell, men avtalet annullerades året därpå.

I Hotell Gothia vid Götaverken fanns förutom ungkarlsrum även lägenheter för verkmästare och liknande nyckelbefattningar. Här bodde också under en period varvspoeten och verkmästaren William Söderskog (1892-1979) med sin familj. Det innebar att han personligen hade både kunskap om och erfarenheter från Hotell Gothia när han bland annat skrev följande i personaltidningen Skeppsbyggaren år 1962:

ANNONS

”Under fyra decennier gjorde hotellet sitt för att minska den under sista halvseklet så gott som permanenta bostadsbristen i Göteborg. Gothia blev hemmet och hamnhotellet med klankänsla och färg för människor från de flesta av norra Europas hörn och för vinddrivna exotiska fåglar.

Från första början blev det en kombination av improviserad varieté och seriöst officiellt härbärge. Substantivens ordningsföljd är satt efter samvetsgrann vägning: de sporadiska gratisspektaklen torde leva längst i minnet hos ättlingarna till dem som hade lyckan få rum i härbärget.”

Bland de tidigaste hyresgästerna i kategorin nyckelbefattningar kan nämnas verkmästaren Albert Larsson (1872-1946). Herr Larsson noteras som verkmästare på det signerade pappret, men som dockmästare i styrelseprotokoll och kyrkbok. Troligen befinner sig Albert Larsson 1918 mitt i karriären.

Han tecknade den 26 mars 1918 ett hyreskontrakt med AB Götaverken. Dokumentet är signerat av Albert Larsson samt Götaverkens verkställande direktör Hugo Hammar (1864-1947). Avtalet omfattade perioden 1 april 1918 till och med 31 december samma år. Kontraktet gällde en tvårummare, med kök och tambur på andra våningen i den vänstra flygeln samt källare och vindskontor. För detta fick Albert Larsson betala 50 kronor per månad.

Albert Larssons kontrakt.
Albert Larssons kontrakt. Bild: Varvshistoriska föreningen

Det kan väl som kuriosa nämnas att Hugo Hammar och hans namnkunniga styrelse – Dan Broström, Herbert Metcalfe, Ernst Krüger och Knut J:son Mark – en dryg vecka senare, den 4 april 1918, på ett styrelsesammanträde beslutade att höja Albert Larssons lön från 300 kr till 350 kronor i månaden. Den femtiolappen tycks bara ha varit och vänt i Larssons portmonnä …

ANNONS

Hyreskontrakten av Albert Larssons modell var gångbara endast så länge hyresgästen var anställd på Götaverken. I Larssons fall förlängdes kontraktet och han bodde kvar i huset fram till 1 april 1926. Han flyttade senare till Carl Johans församling.

Lägenheten fick bara användas som bostad och det fanns också en del regler att följa, exempelvis följande:

”Hyresgästen förbinder sig tillse, att icke elektriska lampor användas, som kräva mer ström än den för varje ljuspunkt fastställda.

Tillfälliga avbrott i ledning för värme, belysning och vatten berättiga ej hyresgästen till ersättning.”

Vi hittar även andra kontrakt, exempelvis kan vi utläsa att verkmästaren Gustaf Göransson år 1925 fick betala 70 kronor per månad för sin trerummare med kök, tambur i östra flygen jämte källare och vindskontor.

Låt oss avslutningsvis låna några rader om Gothia ur den skrift som utkom i samband med Götaverkens hundraårsjubileum 1941:

”Vidare finnas matsalar för såväl arbetare som tjänstemän jämte därtill hörande kök. De arbetare, som så önska, kunna där dagligen på middagsrasten få intaga middag till självkostnadspris, och även för Götaverkens tjänstemän och en del av befälet är lunchservering anordnad.

I Gothia äro även inrymda lokaler för Götaverkens Intressekontor, en inrättning som tillkommit för att vara de anställda behjälplig i en del ekonomiska frågor. Detta kontor omhänderhar bl. a. en egnahemsfond, ur vilken lån lämnas till egnahemsbyggare på fördelaktiga villkor. Vidare kunna anställda, som på grund av sjukdom eller annat fått penningbekymmer där få avbetalningslån. Även sparkassa finnes i samband med detta kontor.”

ANNONS

Fastigheten Gothia står kvar och är i mina ögon en vacker byggnad, men dess användningsområde har förändrats radikalt. Det gäller ju för övrigt hela den norra älvstranden. När saker och ting genomgår en väldigt stor förändring känns det tryggt att exempelvis Varvshistoriska Föreningen i Göteborg håller minnet av varvsepoken levande med hjälp av dokumentationer och föredrag. Det är också denna förening som haft godheten att lånas ut några fina gamla fotografier.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS