Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Möte den 28 maj 1941.  Bild: KAMERAREPORTAGE
Möte den 28 maj 1941. Bild: KAMERAREPORTAGE

Göteborgs Kvinnliga Diskussionsklubb stod alltid i centrum ...

Göteborgs Kvinnliga Diskussionsklubb har satt sin prägel på Göteborg i långt över ett sekel. Lars O. Carlsson skriver om "den enda kapabla mötesarrangören i Göteborg".

I ett tidigare avsnitt av GP Göteborgiana skrev vi om några äldre kvinnoorganisationer i Göteborg; Vita Bandet, Fredrika Bremerförbundets Göteborgskrets, Internationella kvinnoförbundet för Fred och Frihet samt Göteborgs Idun. Vi hade bland annat till vår hjälp en nyutkommen bok med namnet ”Så här kan vi inte ha det!”

Vi berörde också hur den skånske tidningsmannen och tillika politikern Fredrik Theodor Borg (1824-1895) år 1884 motionerade i riksdagens om kvinnors rösträtt samt valbarhet till andra kammaren. Frågan blev nedröstad år 1884, men även vid en omröstning 1912. Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) bildades i Stockholm 1902 och två år senare kom Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LFKPR) till stånd. Det dröjde dock till år 1919 innan slutligen ett lagförslag gick igenom och valet till Andra kammaren år 1921 blev därefter det första val i Sverige där allmän rösträtt för kvinnor praktiserades.

Då hade ännu en intressant kvinnoorganisation bildats i Göteborg, nämligen Göteborgs Kvinnliga Diskussionsklubb. Det var fyra förvärvsarbetande kvinnor med för den tiden ganska framskjutande befattningar som år 1911 tog initiativet till bildandet. De fyra grundarna var bibliotekarien Maria Larsen (1872-1953) som bland annat under 32 år var verksam vid Dicksonska folkbiblioteket, kontorschefen Elin Almblad (1864-1917), som dessutom var ordförande för Göteborgs kvinnliga kontoristförbund, postmästaren vid Olskrokens postkontor Ebba Kunze (1866-1923) samt journalisten och författarinnan Ingeborg Dahllöf (1870-1951), som bland annat arbetat på Göteborgs Morgonpost, tidningen Hvar 8 dag och år 1912 publicerade skriften ”Zätterbloms och annat hyggligt folk”.

Det hade vid några tillfällen varit en del stridigheter inom kvinnorörelsen och det var säkerligen av den anledningen som rektorn vid småskoleseminariet och tillika föreningens första ordförande Anna Lessel (1860-1933) justerat de ursprungliga förslaget på stadgar.

Det handlade främst om stadgarnas sjunde paragraf och det kanske kan vara av intresse att ta del av denna paragraf som ju berättar om föreningens tänkta verksamhet. Stadgarna antogs för övrigt vid det konstituerande mötet som hölls i Chalmerska institutet den 23 mars 1911:

”Föreningen har till uppgift att väcka och utveckla samhörighetskänslan mellan kvinnor ur skilda samhällsställningar och meningsgrupper samt att, utan partitagande, söka hos dem framkalla intresse för och sprida kunskap om samhälleliga angelägenheter och deras handhavande. Sitt mål söker föreningen uppnå genom diskussioner och föredrag samt klubbaftnar.”

Anna Lessel var föreningens ordförande under åren 1911-1916, men hon hade även andra uppdrag. Hon var exempelvis en av initiativtagarna till att Göteborgs Kvinnoförening grundades 1884 samt liberal ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige under åren 1913-1919. Till minne av Anna Lessel beslutades år 1944 att en gata i Rambergsstaden, lite norr om Mötesplatsen, skulle få namnet Anna Lesselsgatan.

Gšteborg 1936-10-30 - Fru Ahlstršm nedlŠgger Kvinnliga diskussionsklubbens krans - i deputationen mŠrkes vidare frv fru Benzow samt fršknarna Dahllš, Rickberg, Larsen och Kunze - *** Local Caption *** GT LŒda 1936-okt-01 Bild: KAMERAREPORTAGE
Gšteborg 1936-10-30 - Fru Ahlstršm nedlŠgger Kvinnliga diskussionsklubbens krans - i deputationen mŠrkes vidare frv fru Benzow samt fršknarna Dahllš, Rickberg, Larsen och Kunze - *** Local Caption *** GT LŒda 1936-okt-01 Bild: KAMERAREPORTAGE

Poeten och dramatikern Ebbe Linde (1897-1991) gav föreningen ett högt betyg när han i ett brev till Nathalia Ahlström bland annat skrev att ”Göteborgs Kvinnliga Diskussionsklubb är ju den enda kapabla mötesarrangören i Göteborg”. Vi skall självfallet inte ge oss in i frågan om han var sanningsenlig eller om han kanske samtidigt var lite extra vänlig mot brevmottagaren, men till saken hörde ändå att det inte var ovanligt, enligt Maj Kullenbergs krönika, att föreningen samlade ”1 000 personer i publiken och att alla var lika engagerade i såväl debatter som fördrag”.

”Kan jag också få ett?” sa prinsessan Sibylla ”Jag fryser lite!”

En motsvarande beskrivning hittar vi även den 20 oktober 1940 i Svenska Dagbladet, där man bland annat skriver följande:

”Fru Nathalia Ahlström är nämligen den vitala ordföranden i Göteborgs kvinnliga diskussionsklubb, en mastodontförening på 1690 medlemmar, som tillhöra alla samhällsklasser och representera alla slags politiska åskådningar. Det fordras en särskild takt och hjärtats glada frejdighet att få alla dessa heterogena element att trivas med varandra, men fru Ahlström besitter dessa egenskaper i hög grad.”

I samma tidningsartikel intervjuas också Nathalia Ahlström och där hon avslutar intervjun enligt följande:

Om vi skola skryta, så hjälper nog diskussionsklubben till att uppfostra göteborgskvinnorna till goda föreningskvinnor. Vår klubb är i alla fall ett slags skola för blivande styrelsemedlemmar i andra föreningar, slutar fru Ahlström till hälften på allvar och till hälften på skämt.”

Nathalia Ahlström (1877-1969), som var ordförande i föreningen i över två decennier, från 1930-1952, har precis som Anna Lessel fått låna ut sitt namn till vägskyltar i Göteborg. I Nathalia Ahlströms fall handlar det om en gångväg i Nya Allén, Nathalia Ahlströms Gångväg, som beslutades 2002.

Nathalia Ahlström har dessutom blivit förevigad genom en stor tavla porträtterad av konstnären och poeten Saga Walli (1891-1975), som dessutom var mycket aktiv i föreningen.

År 1952, alltså samma år som Maj Kullenberg övertog ordförandeklubban från Nathalia Ahlström, genomfördes en hyllningsfest på Lisebergs rotunda. Hedersordföranden Ahlström fick motta föreningens första klubbnål i guld och briljanter som ett av många bevis på den tacksamhet som man kände för hennes mångåriga insatser. Nu hade dessutom föreningen växt ytterligare och medlemsantalet närmade sig 2 500 kvinnor samtidigt som det fanns 900 inträdessökande som stod i kö.

Maj Kullenberg kom därefter att vara föreningens ordförande i över tre decennier, från 1952-1984, och även hennes namn återfinns sedan år 2002 på vägskyltar vid en gångväg, Maj Kullenbergs Gångväg, i Nya Allén. Och konstnären Saga Walli även porträtterat fru Kullenberg på en vacker målning.

I sin krönika, publicerad i bokform och utgiven i samband med klubbens 85-årsjubileum, avslöjar Maj Kullenberg ett och annat, exempelvis att kungligheter kan vara lite frusna. Det hela hände vid 1:a advent på Börsen då en studentkör höll serenad för prinsessan Sibylla och därefter fick var sitt glas punsch:

”Kan jag också få ett?” sa prinsessan Sibylla ”Jag fryser lite!”

Maj Kullenberg avslutar sin krönika med att nämna några av de många välbekanta namn som hon mött vid föreningens möten:

Låt mig till sist nämna en rad av de kända kulturpersonligheter som gästat klubben, men som få minns idag: Lydia Wahlström, Karin Boye, Elsa Brännström, Prins Vilhelm, Sigvard Bernadotte, This Jensen, Sven Stolpe och Manfred Björkqvist.”

Hon kunde även ha fyllt på med namn som Harry Martinsson, Sara Lidman, Elsa Björkman-Goldschmidt, Karin Blixen-Finecke, Benkt-Åke Benktsson, Tore Lindvall, Bertha Hall, Prins Eugen och många andra.

Hon nämner också en anekdot som illustrerar att alla kvinnor skulle ha möjlighet att bli medlemmar i föreningen, nämligen den ”att Ann-Ida Broström och hennes hembiträde ofta var på klubben tillsammans.”

Detta för oss osökt in på alla olika diskussionsämnen som behandlats under dessa dryga hundra år, ty hembiträdets särställning är en sådan fråga, precis som pensioner, bildning, hemmet och bostadsfrågan.

Ett av de mer frekventa ämnena på 1900-talet tycks vara frågor kring äktenskap, äktenskapslagar samt ej vigselfästa förbindelser. Jo, männen och hushållsarbetet har också varit uppe på tapeten vid några tillfällen samt självfallet mycket annat.

Vi har nämnt tre av de tretton kvinnor som innehaft ordförandeskapet sedan 1911. Vi bör också nämna ytterligare kvinnor med många år som företrädare i klubben. Gunvor Liss (1927-2013) var föreningens ordförande i 15 år, 1992-2007, och vem vet hur länge dagens ordförande, Kerstin Fabiansson, tänker svinga klubban. Hon har i vilket fall som helst varit ordförande sedan 2011 och är därmed redan på fjärde plats när det gäller antalet år.

Mer om föreningens historia finns att läsa i bland annat Maj Kullenbergs krönika inför klubbens 85-årsjubileum samt Kerstin Lökkens skrifter i samband med 90- respektive 100-årsfirandet. År 2021, det stora jubileumsåret i Göteborg, fyller diskussionsklubben 110 år!

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.