Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Osthyveln.  Bild: Johanna Wallin
Osthyveln. Bild: Johanna Wallin

Ducka!

Kristian Wedel aktar sig för Göteborgs mest klassiska stjärnsmäll.

Det brukar inträffa en – högst två – gånger per säsong och det blir i regel inga personskador att tala om, om inte sårad stolthet räknas som personskada.

Detta berättade en gång en erfaren skeppare på Paddan för mig.

Han berättade därutöver att han nästan hade lärt sig att i förväg gissa vem som skulle drabbas av denna egendomliga typ av olycka. Det krävdes vanligen en viss kombination av egenskaper: det var för det första alltid män, de kunde (eller ville) inte böja alltför mycket på ryggen och de kunde (eller ville) inte riktigt i tillräckligt hög grad förstå den instruktion som förmedlades på tre olika språk:

– Ducka för bron!

De flesta duckar, men någon gång per säsong – berättades alltså skepparen för mig – är det någon som slår i skallen. Det är påfallande ofta ungefär 73-åriga breda män från Berlintrakten. Ibland avger de en lätt doft av Underberg.

Stora Bommens bro – gemenligen kallad Osthyveln – är genom Paddans försorg en av Göteborgs mest kända turistattraktioner. I vissa sammanställningar får man nästan känslan av att bron har lämnat djupare avtryck än Scandinavium och Ullevi. Om man räknar avtrycken i pannan är det kanske sant.

Ett tankeexperiment ligger nära till hands: om en terrorist år 1890 hade velat lamslå i princip hela konungariket Sverige skulle man alltså inte placera en bomb vid riksdagshuset eller kungliga slottet eller vid Stockholms centralstation.

Stora Bommens bro – Osthyveln – är en vacker liten bro som har blivit berömd som turistattraktion. Det är ju trevligt, men därmed får man inte tappa bort en mycket viktigare aspekt – nämligen att bron inte blott är ett stycke svensk teknikhistoria utan också, åtminstone om man välvilligt töjer en smula i begreppen, är en av de viktigaste platserna i Sverige.

Denna finurligt konstruerade och fordom svängbara järnvägsbro byggdes på Motala Verkstad år 1861. Den är så balanserad att den kunde öppnas med mankraft under det första halvseklet. Så småningom fick den dubbla spår och en motoriserad mekanism. Men framför allt sammanfaller brons entré i den göteborgska gatubilden med järnvägens genombrott.

Under andra halvan av 1800-talet och en god bit på 1900-talet byggdes successivt hamnarna på Södra älvstranden ut med järnvägsräls som gick i ett flöde över Skeppsbron, Rosenlund, Masthuggskajen, Stigbergskajen, Bläsan, Fiskhamnen, Majnabbe och Klippan.

I stort sett allt gods skickades via järnväg. All järnvägstrafik gick via Stora Bommens bro. Det var nästan ofattbart att denna lilla timglasöppning över Stora Hamnkanalen höll för påfrestningen. Enbart Fiskhamnen – för att få en uppfattning om proportionerna – hade en egen bangård med sjutton parallella spår. Därtill kom passagerartrafiken ner till Englandsbåtarna.

En vanlig dag passerade på denna lilla – men kraftfulla – järnvägsbro vagnar med kaffe, socker, tobak, bomull, gjuteritackjärn, järnvägsräls, lysfotogen, vin, sirap, fisk, stenkol, koks, kemikalier, havre, plank, gruvstolpar, smör eller pappersmassa.

Med mera.

Göteborg var i slutet av 1800-talet Sveriges ledande exporthamn – och importen var inte heller betydelselös.

I princip allt på södra älvstranden passerade Stora Bommens bro.

Ett tankeexperiment ligger nära till hands: om en terrorist år 1890 hade velat lamslå i princip hela konungariket Sverige skulle man alltså inte placera en bomb vid riksdagshuset eller kungliga slottet eller vid Stockholms centralstation.

Nej, det räckt med en enda dynamitgubbe under Stora Bommens bro.

Nu framlever bron en betydligt stillsammare tillvaro, som ett slags värdig halvpensionär i gatunätet – och som turistattraktion.

Nej, några dynamitgubbar har aldrig briserat under bron. Däremot händer det alltså att en och annan högröd gubbe från Niedersachsen eller Berlintrakten exploderar ganska uttrycksfullt i samband med säsongens stjärnsmäll. De brukar ha en del att säga och emellanåt får man ordna ett plåster som kan anbringas på flinten, berättade min vän, den gamle skepparen på Paddan.

Men det är ju inget som hotar den svenska utrikeshandeln. Åtminstone inte på kort sikt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.