Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/9

Bilder från ett glömt Göteborg

På ungkarlshotellet Labor samlades slitna män som fick berätta sina historier i sista ögonblicket.

Det var Arvid, Börje och Einar, han som aldrig rörde flaskan. Bygg-Ivar, Olle och Pelle Sjåare. Och så Kalle Gapa och Stockholmo som varit i Amerika, och Janne i rum 58 som under kriget suttit i Buchenwalds koncentrationsläger.

Nu var det sent 1978 och snart skulle dom allihop tvingas bort från Labors ungkarlshotell i Haga.

Einar, som hunnit fylla 74 år, skrevs in redan 1939. Nyligen hade hans rumskamrat hängt sig, skräckslagen inför hotet om att tvingas flytta.

Nio av de 65 slitna själar som Mia Gröndahl, Ulf Davidsson och Peo Olsson mötte på ungkarlshotellet Labor med adress Mellangatan 9.

Historien är förstås redan både berättad och bekant: När den storskaliga industrialismen i mitten av 1800-talet nådde Göteborg tittade slitna lantbrukare intresserat upp från hästryggar och höstackar. Fabriksarbete i stan, kunde det månne vara framtiden?

Arbetarstadsdelen Haga växte nu så det knakade, och på bara några decennier tredubblades antalet invånare i kvarteren mellan Allén och Skansen Kronan. Skolor, barnsjukhus, kyrkor, bibliotek och ett modernt badhus bidrog till en nybyggaranda som för många kunde konkurrera med Amerikabåtarnas dragningskraft.

Sent 1870-tal restes Hagas första landshövdingehus på Mellangatan 11 i kvarteret Kadetten. Ett tryggt grundläggande etage i sten följt av två trävåningar. Den nya tidens bostadsbyggande.

Grannhuset på Mellangatan 9 hade invigts redan 1864 och strax efter sekelskiftet förvandlades det putsade trevåningshuset till ett av landets första ungkarlshotell. Kanske till och med det allra första. (Så småningom skulle även Mellangatan 11 införlivas i verksamheten.)

”Jag ringde Regionarkivet på Otterhällan, och dom sa: Kom hit! Sedan packade jag skåpbilen full och körde upp till Göteborg.”

Förebilden fanns, som så mycket annat vid den här tiden, i England. Ett antal företagare slöt sig samman för att tillsammans erbjuda ogifta, skötsamma arbetare boende för en överkomlig peng. Aktiebolaget fick namnet Labor (amerikansk skrivning för arbete) och det ungkarlshotell som den 15 juni 1901 välkomnade 80 hyresgäster kom fram till stängningen 1978 att rätt och slätt kallas: Labor.

Våren 2022 har Mia Gröndahl hunnit fylla 70 och för länge sedan bytt Göteborgs stadsliv mot den lantliga idyllen på Österlen.

– Förra sommaren plockade jag fram allt material jag samlat på mig under alla år som journalist. Där låg hela materialet: intervjuerna, fotografierna, utställningsbilderna och filmupptagningarna från ungkarlshotellet Labor 1978. Och jag tänkte att det här kan man ju inte bara slänga. Vem vill ha det?

– Jag ringde Regionarkivet på Otterhällan, och dom sa: Kom hit! Sedan packade jag skåpbilen full och körde upp till Göteborg.

Sakta rullades minnena upp igen. Hur Mia tilsammans med dåvarande sambon Ulf Davidsson och ljudteknikern Peo Olsson sökte finansiering, fick socialförvaltningens tillstånd, och sakta men säkert närmade sig det slitna sällskap som snart skulle tvingas bort från tryggheten på Mellangatan.

– Ett tag kändes det som jag alltid var nere på Labor. Tjötade med gubbarna, fotograferade dem och fick deras historier. Det var alltid bäst att gå dit om morgonen, innan dom hunnit iväg till bolaget. Men det här var ju inte bara utslitna gubbar som försvann som tysta skuggor in på sina rum - var och en hade förstås också ett liv att berätta om. Och det var faktiskt där och då som jag bestämde mig för att ägna mitt fortsatta yrkesliv åt att berätta historier.

Under 1970-talet rivdes det lite varstans i Haga. Här och var gapade tomter öde i väntan på nya bygglov, samtidigt ifrågasatte allt fler rivningsivern. Var det verkligen nödvändigt?

– Flera av gubbarna tvångsförflyttades till Bergsjön. En del fortsatte att ta sig in till Haga så ofta de bara kunde, men gemenskapen från Labor slogs sönder. Det var sorgligt att se hur vilsna de var, säger Mia Gröndahl.

– Vi fångade ju deras historier i allra sista stund. Många av dem hade varit ute på svenska skepp när andra världskriget bröt ut, och när trafiken blockerades kunde de inte ta sig hem igen. Andra hade slitit ont på varv och i verkstäder.

Mia Gröndahl, Ulf Davidsson och Peo Olsson fullföljde det uppdrag de själva formulerat. Och det blev verkligen en film.

– Vi tog med den till SVT. men dom var måttligt intresserade så tyvärr blev filmen aldrig visad. Den var väl lite obekväm. Nu skulle det ju bli modernt och fint i Haga, och att då komma dragandes med dom här gamla gubbarna…

– Nu har vi gett Regionarkivet fria händer att jobba vidare med materialet, och är glada om det kan bidra till att gubbarna inte glöms bort. Dom är ju också en del av Göteborgs historia.

Fotnot: Texten har skrivits av Lars Hjertberg. I papperstidningen angavs felaktigt en annan författare till denna artikel. GP beklagar felet.

Tre kända namn på Labor

# Dan Andersson (1888-1920) kom till Göteborg sommaren 1917 för att tjänstgöra på Ny Tids redaktion vid Järntorget. Den vid tiden panka skalden och proletärförfattaren blev kvar i Göteborg till våren 1918 och checkade allt som oftast in på ungkarlshotellet Labor för att få sin nattvila. Inte sällan kom han direkt från en kvällssittning på ölstugan Tullen. Sedan 1990 står Britt-Marie Jerns byst av Andersson på Järntorget. På sockeln kan man läsa Dan Anderssons egna ord:

”Bed för dem som staden kväver att de länge må bli unga och om troll och högland drömma uppå Tullens svarta krog.”

# Harry Martinson (1904-1978) var märkt av sjukdom när han 1927 mönstrade av och levde bohemliv i Haga. Natthärbärgena varierade - inte ens det vittra Harry Martinson-sällskapet vågar slå fast några säkra adresser - men med stor sannolikhet sökte författaren och dramatikern emellanåt nattro hos Labor. I tredje delen av Sonja Erfurths Martinson-biografi kan man till exempel läsa: ”För de hemlösa drev staden ungkarlshotellet Labor på Mellangatan.”

1929 lämnade den blivande nobelpristagaren i litteratur (1974) Göteborg för att leva med författaren Moa Martinson i hennes torp nära Nynäshamn.

# Douglas Krook (1897-1971) gick ofta under smeknamnet ”Dåan” och var en av sin tids främsta svenska fotbollsspelare. Själv lär han till och med fällt omdömet: ”världens bästa back.” Likt flera andra tidiga stjärnor fostrades Krook i brukssamhället Jonsered. Det var där han utvecklades till den snabba och fysiska försvarare som utöver mästerskaptitlar med Gais och Örgryte också togs ut för spel i 21 landskamper. Efter den aktiva karriären blev Krook tränare i Jonsered men senare i livet sågs han trampa Hagas kullerstensgator med fast adress på Labor. Där var han skriven när han avled i september 1971.

Missa inget från GP Göteborgiana!

Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.