Nils Jerring, med kamera i hand, och filmfotografen Gustaf Boge står på Gustaf Adolfs Torg i april 1946. Troligen gör de ett inslag till SF-journalen.
Två saker (minst) är förbryllande med statyn över Göteborgs grundläggare.
Det första är årtalet. Bengt Fogelbergs bronskung kom på plats den 18 november 1854. Men på sockeln på torget står årtalet 1849. Förklaringen är att sockeln optimistiskt fabricerades först. Sedan gick allt galet med gjutningen av statyn. Den första versionen, gjuten i Rom, tedde sig närmast schweizerostartad. En bättre variant framställdes i München, men fraktfartyget förliste utanför Helgoland. Den begärda bärgarlönen var så hutlös att göteborgarna föredrog att beställa en ny version – troligen den tredje – medan den ur djupet hissade varianten till slut hamnade på ett torg i Bremen. Där stod den i nittio år, innan den smältes ner av nazister som behövde metallen. (Det skulle Gustav II Adolf eventuellt ha haft överseende med, för han smälte själv ner åtskilligt.)
Den andra förbryllande detaljen är kungens namn. På 2000-talet stavas det i regel Gustav Adolf. Eftersom torget fick sitt namn på 1800-talet skapas därmed den lite egendomliga situationen att det är alldeles rätt att skriva att Gustav Adolf står på Gustaf Adolfs Torg. Men på sockeln står det ”Gustaf Adolf den store”.
När den historieintresserade turisten har smält allt detta kan hon begrunda om det överhuvudtaget är troligt att Gustav Adolf stod här och pekade sa ”Här ska staden ligga.” Nja. På platsen för det nuvarande torget – det vill säga mitt i det sanka älvdeltat – lär han åtminstone inte ha stått. Men kanske på Otterhällan. Det bör i så fall ha varit i mars 1619, och antagligen satt han till häst.
Texten är en del av ”Tidernas Göteborg” - ett samarbetsprojekt mellan bland annat Göteborgs Stadsmuseum och Göteborgs-Posten.
