Likt i övriga svenska städer var Göteborgs bryggerinäring strängt reglerad under skråsystemet. När väl näringsfriheten kom såg många gamla och nya potentiella bryggare sin chans att ta steget från hantverkare till industrialist. På Stampen fanns redan flera mindre bryggerier som nu expanderade. Rasch & Co, Göteborgs Bryggeri, Börjessons Bryggeri och Pripps Bryggeri låg samtliga i anslutning till Fattighusån och var tidiga med att ställa om produktionen till lageröl. Först var dock Burgårdens bryggeri, där bryggmästaren efter studier i Tyskland lanserade det första lagerölet omkring 1850. Efterhand som efterfrågan ökade etablerades flera bryggerier, av vilka framför allt Lyckholms bryggeri i Skår, Münchens bryggeri i Haga och Bryggeriet Kronan i Majorna blev viktiga aktörer. Konkurrensen blev stenhård och flera av bryggerierna kastade in handduken eller köptes upp av sina konkurrenter. Vid första världskrigets utbrott var det bara Pripps och Lyckholms som bryggde öl i Göteborg.
Som på andra håll i Sverige ökade öldrickandet lavinartat med följden av att nya krogar växte upp som svampar runt om i staden. De negativa sociala konsekvenserna blev allt mer tydliga och motreaktionerna lät inte vänta på sig. Nykterhetsrörelsen, med Independent Order of Good Templars (IOGT) som fanbärare, fick ett allt större och bredare stöd och utmanade ”rusdryckstillverkarna” allt mer. Den första godtemplarlogen i Sverige var Klippan i Majorna, som grundades 1879. Tillsammans med avknoppningar som Blåbandsföreningen och Verdandi växte den kristna nykterhetsrörelsen mycket kraftigt under de två sista decennierna av 1800-talet, för att nå sin kulmen 1910. Arbetarrörelsen, som under August Palms ledning varit kritisk till den kristna nykterhetsrörelsen, slöt nu upp. Tillsammans med de frisinnade liberalerna krävde de ett totalförbud för alla former av rusdrycker.
Det blev tuffa år för bryggarna, som med näbbar och klor försvarade sina intressen. Genom opinionsbildning skulle branschens intressen räddas. Läkare anlitades för att bevisa ölets positiva medicinska egenskaper och självaste August Palm, som vi skall se nedan, blev genom sin framträdande roll som nykterhetsmotståndare en bricka i spelet. Men nykterhetssträvan hade vuxit sig alltför stark och efter flera år av successiv reglering infördes slutligen ett motbokssystem 1917. Efter ytterligare ett par år stod det klart att det som vi idag menar med ”starköl” skulle förbjudas. Max 3,2 viktprocent gällde därefter.
Socialdemokratiska partiets första ordförande August Palm kom tidigt att få en nära relation till arbetarrörelsen i Göteborg. Under sina agitationsresor runt om i landet besökte Palm 1882 Göteborg vid juletid. Han höll flera föredrag som fick ett minst sagt varierat bemötande från en ofta borgerlig publik. I Pustervik hyrde han en före detta frikyrklig lokal och där höll han vad som idag kan liknas vid en workshop. Palm och socialisterna mötte hårt motstånd från det övriga etablissemanget och framför allt från nykterhetsrörelsens godtemplare. I tidningen Reform, som gavs ut av godtemplarna i Göteborg, fördes en mycket hätsk kampanj mot socialisterna och mot Palm i synnerhet. Man uppfattade den socialistiska rörelsen som en konkurrent till deras egen nykterhetsfrämjande verksamhet. Det fanns även en djup ideologisk klyfta. Godtemplarrörelsen hade sina rötter i frikyrkans konservativa politiska idéer. Palms socialistiska budskap uppfattades som ett hot mot den rådande ordningen och den privata äganderätten. Under de följande decennierna växte stödet för de mer uttalat demokratiska socialistiska idéerna och 1889 bildades Socialdemokratiska arbetarpartiet. Vid partikongressen i Göteborg 1894 hade partiet bara dryga 7 000 medlemmar. Sex år senare hade de ökat till fler än 44 000.
Det finns ett mycket bra exempel på hur intressekonflikten mellan den tidiga arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen kunde gestalta sig. Vi återvänder till bryggeriindustrin kring sekelskiftet 1900. Då hade stadens bryggare inom Bryggareföreningen bildat en skyddsfond för att finansiera agitationen mot nykterhetstanken och framför allt mot godtemplarnas krav på totalförbud av rusdrycker. Men det fanns bland bryggarna de som såg en möjlighet att nå kommersiella fördelar i kampen om stadens törstiga strupar. Bryggeriet Kronan i Majorna och Münchens i Haga fick med inspiration från Stockholms idéen om att stödja arbetarrörelsen ekonomiskt, givetvis med arbetarnas ”lojalitet” som utgångspunkt. Scenariot var följande: När Stockholms Enskilda Bank kring sekelskiftet startade Stora Bryggeriet i huvudstaden brakade konkurrensen loss och för att ta marknadsandelar fick bryggarna finna nya sätt att konkurrera på. Ett sätt var att knyta till sig arbetarrörelsen genom en ”gåva” bestående av preferensaktier till ett värde av 100 000 kronor till Folketshusföreningen i Stockholm. Utan några direkta krav från Stora Bryggeriets sida kunde det konstateras att efterfrågan avsevärt ökade från arbetarna på bryggeriets produkter.
Det var Münchens i Haga som först gav sig in i konkurrensleken, genom att ge Folketshusföreningen i Göteborg en opreciserad mängd aktier i bolaget. Kritiken från Bryggareföreningen lät inte vänta på sig. Som försvar angav bryggeriets disponent att strategin inte skilde sig från de lån som bryggerierna gav till restauratörerna i staden. Att det fanns en ideologisk aspekt ansåg han ovidkommande. Uppenbart hade Folketshusföreningen även mottagit ett större lån från Münchenbryggeriet. I den allt mer uppskruvade konkurrensen gav sig också Kronan i Majorna in i leken, när man 1902 beviljade Folketshusföreningen i Göteborg ett lån på 30 000 kronor. Detta för att föreningen skulle kunna lösa in ett lån de hade hos Münchenbryggeriet!
Kritiken från Bryggareföreningen var stenhård. Man ansåg att konkurrensmetoden var minst sagt ”illojal”, men även att den gav fel signaler från arbetsgivarhåll gentemot det växande hotet från den socialistiska arbetarrörelsen. Att nykterhetsrörelsen kritiserade bryggeriindustrin för att bedriva osund marknadsföring är kanske inte något att förundras över. Vad Folketshusföreningen ansåg om saken framgår inte, men man kan utgå ifrån att samröret med bryggarna inte sågs med blida ögon av det ökade antalet medlemmar som sympatiserade med nykterhetstanken och kravet på ett totalförbud av rusdrycker.
Nu var det inte bara fackföreningar, politiska partier och nykterhetsrö‧relser som fick stadens invånare att engagera sig. Olika kristna väckelserörelser växte fram som en motreaktion på den statligt kontrollerade kyrkan. Baptister, metodister och senare pingstväckelsen satte tydliga spår som än idag finns kvar i bland annat delar av södra skärgården. Parallellt med de politiska och andliga folkrörelserna fick idrotten en bred förankring. Speciellt fotbollen slog tidigt igenom i Göteborg. Den nära kopplingen till Storbritannien hade stor betydelse och det sägs att det var skotska arbetare som tog fotbollen till Göteborg och Sverige. År 1892 möttes Lyckans Soldater och Örgryte IS på Heden – den första fotbollsmatchen på svensk mark! Det är nog inte en överdrift att påstå att fotbollen har varit en viktig faktor för att skapa en göteborgsk identitet.
