Göran fortsätter att laga hål så länge schweizarna är nöjda

1979 bar det av utomlands. Göran Hagne hamnade som tandläkare i schweiziska Luzern.

– Det var en klasskompis från Fässbergsskolan i Mölndal som tyckte det var bra att jobba som tandläkare i alplandet och han lockade hit mig, berättar Göran, som sedan mer än 20 år tillbaka har sin tandläkarpraktik i den lilla schweiziska staden Grabs.

Studier i Göteborg

Under studierna vid Odontologen uppe på Medicinarberget ovanför Sahlgrenska i Göteborg, fick Göran praktisera på anatomiska Institutionen hos professor Per-Ingvar Brånemark. Det var han som kom på idén att operera in titanimplantat i käkarna som ersättning för förlorade tänder.

Det gav Göran gedigen erfarenhet som eftertraktades i Schweiz.

– Här var få kunniga om detta. Men hade det inte varit etableringsförbud på den tiden, hade jag stannat kvar i Sverige, berättar han.

1987, när Göran jobbade i Liechtenstein, tillfrågades han av Nobelpharma AB, firman som marknadsförde och sålde Brånemarks tandimplantat, om han kunde tänka sig att dra i gång verksamheten i Schweiz och Österrike.

Han tackade ja, anställde medarbetare och bedrev verksamheten fram till 1997.

– Jag lärde mig bland annat att bli öppnare som människa, säger han, och tänker till exempel på många konferenser där han talade inför publik på flera hundra personer.

En fjärdedel var svenskar

Flera gånger har Göran arbetat fram och tillbaka mellan Schweiz och Liechtenstein.

Just nu bor brodern Leif, också tandläkare, i det lilla furstendömet.

– På 1980-talet fanns det totalt sexton tandläkare där, varav fyra var svenskar.

Men på den tiden var det svårt att få arbets- och uppehållstillstånd i alpländerna och ibland tvingades Göran resa tillbaka till Sverige.

– Det är klart att vi kände oss lite som persona non grata. Men i och med de bilaterala avtalen med EU har de med tiden fått krypa till korset och acceptera invandring.

Vi stiger in i bilen och efter ett par minuter kör vi över Rhenbron och in i Liechtenstein, världens sjätte minsta land. Där bor färre än 40 000 personer.

Många brukar skämtsamt säga att man ska bromsa i tid, annars har man hunnit köra ut ur landet och hamnat i Österrike.

– Ja, vi blev förskräckta när vi kom hit. Förutom konstmuseet och regeringsbyggnaden finns här än i dag bara nåt tjugotal butiker. Det är allt!

Uppskattar naturen

Göran uppskattar dock naturen med de över 2 500 meter höga bergen och furstens slott som ligger på vägen upp.

– En fördel med att bo i Alperna är att Milano, München, Innsbruck, Zürich och Strasbourg bara ligger inom ett par tre timmars bilfärd.

Under årens lopp har han passat på att åka runt med frun Maria och de tre barnen.

– Så fort vi kört igenom den första bergstunneln brukade barnen tjata: är det långt kvar? Bilåkning tyckte de inte var kul, säger han och skrattar gott åt gamla go’a minnen.

Sonen Christian, 43 år, jobbar som kardiolog och delar praktik med Göran. Dottern Julia, 40 är, musikalsångerska i Zürich men just nu mammaledig och Philip, 33, är bosatt i Eskilstuna och arbetar som senior consultant på tyska handelskammaren i Stockholm.

Liechtenstein har under årens lopp ofta omtalats för bankhemligheter.

– Men det finns det nog inte så mycket kvar av numera. De svarta pengar som var gömda har ju bubblat upp till ytan i olika internationella rapporter, kommenterar han.

Locket har lagts på

Göran berättar att gemene man inte gärna pratar om problematiken, han tror att många skäms och har lagt locket på.

– Fast det är klart att bankerna hjälpt folk till skattefusk i det förgångna. Men det har USA satt stopp för, säger han.

Hur vackert det än är i Alperna, så är det öppna landskapet i Ulebergshamn i Sotenäs kommun, Görans stora kärlek – där ligger sommarhuset.

– Havet, vinden, kobbarna och öarna, det omväxlande landskapet samt ljuset i morgon- och sena aftonstunden ... unikt!

Mamman kom från Gravarne som Kungshamn hette förr.

– Jag har tillbringat all sommarledighet där sedan jag föddes, så det är väl de rötterna som under tidens gång förankrat kärleken till denna bygd, dess människor, släkt och vänner.

Besök i barndomens Mölndal och Mölnlycke, där pappan arbetade som polismästare, hinns sällan med.

– Synd att politikerna hittat på att låta bygga ett höghus som tornar upp sig och döljer Mölndals vackra och högt belägna kyrka!

Gillar att jobba

Göran har fyllt 70 år och är egentligen pensionär.

– Fast jag tycker det är kul att fortsätta jobba och patienterna vill ha mig kvar. Det får man väl se som ett gott betyg, säger han.

När vi kört tillbaka till Schweiz möts vi av en dånande och traditionell karnevalsorkester med mycket brassinstrument, en så kallad guggenorkester. En stund senare kör vi till närliggande Städtle Werdenberg som förr i tiden kallades för världens minsta stad med egna stadsrättigheter.

När vi satt oss ned på ett pyttelitet kafé med färre än tio platser, berättar han om diskussioner med svenska vänner i trakterna.

– Vi diskuterar ofta: gjorde vi fel som flyttade utomlands?

Efter en stunds funderingar så brukar de inse att det inte finns något svar på frågan.

– Nä, för nu är det för sent att förändra det förgångna, säger han och skrattar.

TEXT

Johan Tollgerdt

livsstil@gp.se