Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Fyll båten med cement, vetja!"

Världens gångs John Brovik minns sommarens seglarhöjdpunkter - och en liten cementkatastrof.

Juli gick, snabbt som en dröm. Båtfesterna krokade i varandra. För oss började allt på Mollösund, när Andungar och Bohusjullar seglade ut på samhällets saltstänkta redd. 
Samtidigt gjorde de ursnabba M32-katamaranerna upp om en miljon dollar i prispengar på banan vid Marstrand. Ni skulle ha varit här! Det är helt sanslöst. Och vilken fart! Båtarna flyger fram! mejlar en son från en hal badklippa nära Strandverket.


Det är lite lugnare på Mollösund. Men puls, drama också här. Nybyggd, glänsande båt mot äldre, tjärsvart kamrat, nära, nära bränningar och grund. Van seniorskeppare i röd flytjacka i en båt. Flicka i tolvårsåldern med rorkulten i fast grepp, och farfar som kränggast, i en annan.
Några dagar senare drog hela flottan av kustens seglande tungviktare förbi just här. Skutorna i Nordisk Seglats kom från Hobro i Danmark på väg mot natthamn vid Källviken.


Delar av familjen hade mönstrat på den 25 ton tunga sköyten Laura från Asperö. En makalös båt med Ulf Sandström som skeppare. Han totalvann hela seglingen (priset blev en hel spann full med godis som genast skänktes till förbipasserande barn). Vi fick täta rapporter om en tuff havssegling där Laura gick som tåget med sina 120 kvadratmeter segel mot målet i norska Kragerö.


Sen ny båtfest. Skärhamn, årets träbåtsfestival. Vid pontonbryggan ligger en blänkande liten julle. Det är vinnarbåten från Mollösund. En nästan nybyggd Rånäsjulle, i ek på ek.
Just en sådan ljuvlig julle hade gammelmorfarn på ön. 
Det är många år sedan nu, men så här gick det till när jag inte köpte den.

Jullen var ”Bordfylld av Rånäsarn”, hade jag fått höra. ”Yxan var allt han hade med sig.” 
Båten låg på land, visst. Men den gick säkert att rädda. Kanske bara fixa lite småsaker? Sen ut och segla med ostagad mast, så nära vattnet att du bara kunde sticka ner handen och känna hur det porlar mellan fingrarna.
Nu väntade jag bara på rätt tillfälle att få köpa båten. Saken skulle presenteras försiktigt; det här var ju ändå en rätt barsk generation som inte gärna gjorde sig av med sina båtar. Och som jag ville ha den båten!
Medan jag diskret planerade affären såg jag en magerlagd sommargäst släntra förbi jullen. ”Varför står den på land? Läcker båten?” undrade han och la huvudet på sned. ”Ja, något” blev svaret. ”Fyll botten med cement vetja! Sen har farbror en helt tät båt!” Sa sommargästen. Han var färghandlare uppifrån landet. Sen gick han därifrån.


Något kom emellan, jag hann inte slänga fram mitt bud. 
Cement? 
Omdömet måste ha sviktat för ett ögonblick hos den gamle kustbon. 
Ty han kom ner till sjön nästa dag. Såg att han faktiskt fyllt hela kölsvinet med cement. Blev förbannad på sig själv. Tog vedsågen från sjöboden, sågade upp båten. Sen eldade han fermt upp delarna i ett oljefat vid strandkanten.
Den jullen fick jag alltså aldrig. 
Men den såg exakt ut som vinnaren i årets julletävling på Mollösund. Fast vitmålad, med lackad övre gång: en båt att drömma om.
Mitt emot Rånäsjullen i Skärhamn ligger förra årets vinnare i motorbåtsklassen. Det är väldiga Svea, byggd av mästarna Folke och Eilert Eriksson. Båten var en av stjärnorna på Båtmässan i Göteborg. Nu är den här. Ägaren Erik Forberg vinkar ombord oss och berättar hur han hittade båten på Blocket. Då låg den på en ö utanför Stockholm.
När båten ska hem genom Göta Kanal tar han med sig sin svåger Jonas Olsson, som slussdräng för att hantera stora Svea i de svettiga slussarna. Båtprofilen Jonas Olsson, välkänd för VG:s läsare (VG 150207) med sin rasande granna, egenhändigt byggda Bea, en gentleman’s runabout. Självklar publikfavorit överallt.


Jonas ligger också vid bryggan med sin Bea. Strax är han i sittbrunnen på Svea. Nu börjar han berätta: så här var det när vi träffade ägaren på ön i Roslagen. Det finns ju gott om båttokiga människor, den saken är klar. Men det var lite extra.
– När vi kom in i huset, minns Jonas, så var det helt öppet upp till nock. Men istället för de vanliga takstolarna så hölls hela taket upp av en enda jättestor skeppsmast med vant och allt som stod mitt på golvet som en jäkla julgran. Och längs långsidan av huset hade han en utställning med åtta antika utombordare upphängda som tavlor på väggen och …
Just då hoppar en skeppskatt mellan båtarna på Sveas styrbordssida. Från kostern Albatross över till Kristinehamnaren Kantippa. Det är ett flott katthopp och berättelsen stannar av för ett ögonblick. 
Vi hade sett den skojiga katten tidigare under dagen och fått veta att den hette Trissan, döpt efter en Trissjolle. Samtidigt som Trissan byter båt puttar en labrador upp vindrutan på kryssaren bakom oss med nosen och börjar kattspana åt vårt håll. Och där till vänster i bild kliver de norska vinnarna ombord på sin svanlika, eldrivna Maud byggd i USA 1895 med var sin pokal i näven.

Det är båtfest för alla i Bohuslän. Och strax fortsätter berättelsen i Sveas stora sittbrunn. Det är bra drag i storyn. Det är som en inspirerad ståuppkomik.  Det var öppet till nock och en jättestor skeppsmast och …
   

John Brovik 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.