Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Fröken Fingal: Är du på dejt med en göteborgsk hummer?

KÅSERI: Är du på dejt med en räka, en kräfta eller en hummer? Fröken Fingal artbestämmer den göteborgska mannen.

Välkommen till Fröken Fingals frågespalt! Är du nyinflyttad i stan? Eller har du bott här länge men plötsligt tappat greppet om hur man beter sig i Göteborg? Då är det här kolumnen för dig.

Kära Fröken Fingal! Jag har träffat en karl från Göteborg som jag gillar. Men jag vet inte så mycket om honom – eller om göteborgska män i allmänhet. Kan du hjälpa mig? Han säger att han ska ta med mig ut på dejt nästa gång jag hälsar på. Jag undrar vad jag bör vara beredd på? 
En besatt från Huddinge 

Bästa besatt! Jag brukar dela in män efter den välkända skaldjursteorin: Räkor, krabbor, kräftor och humrar. Det är busenkelt. Räkor finns det många av. De kommer i flock och glider förbi i flock. Krabbor finns det färre av, men de är också svåra att veta var man har. Krabban tar sig fram i sidled och är lite av ett wild card. En nivå upp hittar vi kräftorna. De är väldigt bra och relativt sällsynta. Det som slår allt är självklart en riktig hummer. Det är dem man vill få tag på.

 
Systemet funkar så att man kan träffa en kräfta, som man sedan inser faktiskt är en hummer. Eller så förstår man efter ett tag att det inte var någonting annat än en vanlig liten räka. Jag har till och mer sett exempel på när en kräfta först nedgraderas till en räka, och därefter till en maskinskalad räka i saltlake på burk – och därefter sjunker ännu djupare ner och blir en mussla i konservburk med spår av sandkorn. 
Poängen med skaldjursteorin är att man får en överblick och lättare kan diskutera sitt skaldjur med sina vänner. Detta kan för vissa läsare förmodligen framstå som mycket mansfientligt. Men det är i själva verket precis som på konferens. Man kan inte diskutera företagets värdearbete eller målbild rakt upp och ned, man behöver en modell att utgå ifrån. 

Dock är det viktigt att påpeka att skaldjursteorin funkar så att en man som är en kräfta för en person, kan vara en räka för en annan. Använd därför följande guide som en fingervisning, inte som en manual. Observera också att guiden nedan bara gäller om du redan varit på ett par dejter med karln i fråga. En förstagångsträff kräver en helt annan bedömning. 
Beroende på vart din presumtive man tar dig på dejt kan du utläsa vilken typ av skaldjur han är.  
Feskekôrka: En klar krabba. Vid Feskekôrkas trappor är det himla gôtt att sitta. Här är trevligt,  brötigt, vardagligt och härligt göteborgskt. Krabborna trivs här eftersom de inte vill bli allt för personliga. De vill snarare skratta och gömma sig bakom en kompisfasad. Atmosfären vid Feskekôrka inbjuder krabban till att lägga en lagom stor insats i dejten. Börjar den barka iväg åt fel håll är det enkelt för krabban att smita. 
Grässlänterna vid vallgraven: Du har träffat på en räka. Räkor har inte så mycket fantasi och de gör det som andra gör. Därmed inte sagt att det är oromantiskt här. Tvärtom. Det är gräs och vatten och tuffande paddanbåtar och hängande träd och hur underbart som helst. Men det fattar ju alla att det är. 

Masthuggskyrkans utsiktsplats: Hmm, här blir det svårt. Jag skulle tro att du har att göra med en kräfta. Men i värsta fall en mussla. Vid den här fantastiska platsen tenderar himlen att alltid vara skymningsblå och ljuset sommarvitt. Folk skrattar i solens sista strålar, havet vilar långt där ute – och här inne vid älven sitter människor och längtar dit. 
Just det där sista fångar essensen av den här platsen. Den erbjuder ett visst mått av djup och uppmanar till stora livsfrågor, längtan och existentialism. Men precis som med havet ligger allt det där långt bort. Det är lätt hänt att en man som tar dig hit inte är vidare konkret av sig. Kanske tycker han att vemod är jättetrevligt och att det är roligare att längta efter dig på avstånd än att ha dig nära. 
Drömmarnas kaj: Nja, det här kan jag inte rekommendera. Hade en man tagit mig hit hade jag blivit riktigt rädd för honom. Hit går bara den mest nostalgiske av göteborgare på dejt. Jag har nämnt det förut. Göteborgare är snarare nostalgiker än romantiker. Här i stan finns det många som tycker att rostiga gamla båtar längs en kaj, med rostiga gamla kranar i fonden, är det mest romantiska som finns. Dessa män tenderar att tänka på sig själva och se bilden av att de glider fram i den nostalgiska miljön. De kommer glömma av att du är där. 

För att urskilja riktigt fina skaldjur brukar jag gå efter följande tumregel: En man som tar dig till en gräshöjd med lagom mycket utsikt kan vara en hummer. Gräset och den lagom höga och lagom begränsade utsikten gör susen. Det gör att man kan snacka om både jordnära grejer och existentiella ting. Det är också tydligt att hummern inte har valt ett ställe med enkla flyktvägar. 
Som jag redan förklarat vilar skaldjursteorin på individuella uppfattningar. Enligt min mening är en hummer en person som bjuder hem dig på både chokladbiskiver och havregrynsgröt. Rotmos och champagne. Hushållsost och löjrom. Ja du fattar. Någon som är rejäl och konkret, och samtidigt sätter lite flärd på dejten. Men folk tycker ju olika. 

Fröken Fingal

Text: Karin Fingel

Teckning: Ulf Sveningson

 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.