Från villa till vila – trångt och trivsamt

Karl Fimmerstad tar några ackord på gitarren. Viktoria småsjunger. Till tonerna betraktar Karl alla de val som han själv och andra gör och tvingas göra i livet. Efter en stressig period på jobbet, insåg han att det finns tid att vinna genom att fokusera på det som betyder allra mest. Stroferna i hans senaste låt handlar om allt som fortfarande är möjligt, även sådant som uppfattas som tidsfördriv. Nu är en ny singel på ingång om saker som blir roligare tillsammans.

Lever tajtare

– Sedan vi flyttade in till stan är livet mycket tajtare. Vi lever tätare inpå varandra och allt vi håller på med finns femton minuter härifrån på cykel, säger Karl och tittar på Viktoria.

Samstämmigt och snabbt fyller hon i att villan som var på 140 kvadratmeter kändes ödslig och att den stora tomten tog mycket av deras tid och energi. Likaså att pendla fram och tillbaka till Göteborg varje dag.

– Vi gillar att umgås alla fyra. I lägenheten rör vi oss på samma yta, tillsammans på något sätt, säger hon.

Hon pekar mot soffrummet som går i fil med köket. När de insåg att de ville flytta till något mindre räknade de på hur många kvadratmeter i villan som de egentligen använder. Grovhallen, lekrummet och halva vardagsrummet, sådär 40 kvadratmeter var absolut överflödiga. Även gästrummet och en av toaletterna kändes onödiga. Uträkningen landade på att de behöver 80 kvadratmeter.

Gör mer saker i naturen

– Barnen lekte sällan på gräsmattan och vi är oftare i skogen nu än när vi bodde två mil utanför stan. I villaområdet rullade det bilar hela tiden. Barn skulle skjutsas och nya altaner byggas, säger Karl.

Viktoria instämmer. Nioårige Folke tittar upp från soffan. Han väntar på att de ska promenera iväg till skogen i Delsjöområdet.

– Förr oroade vi oss för allt som vi borde göra med huset. Nu tar vi promenader ihop med våra vänner till Delsjön och Härlanda tjärn. Eller så spelar Karl musik och jag skriver eller läser en bok eller gör något annat jag tycker är roligt, säger Viktoria.

1/3

Skolan ligger närmare

Båda två har även märkt att barnen gillar att skolan ligger närmare och att det är folk i rörelse runtomkring i bostadsområdet. Titt som tätt tar de en sväng ner till Danska vägen för att köpa glass eller Delsjövägen för att fika. På fredagarna tar Karl ibland med sig barnen till musikstudion i Gårda. Medan han grejar i inspelningsrummet, prövar de sig fram bland trummorna i rummet bredvid.

Sedan juni, efter två års studier på Nordiska Visskolan, arbetar han 75 procent som projektledare på sin gamla arbetsplats, som ligger ett stenkast både från hemmet och från musikstudion.

Samtidigt rullar Viktoria ner på cykel till Östra sjukhuset där hon arbetar sedan hon utbildade sig till kommunikatör. Hon är tacksam över att få hjälpa till med sina kunskaper även om hon inte bidrar direkt till att rädda liv. Redan innan studierna sade hon upp sig från sitt gamla jobb som tv-producent eftersom hennes värderingar inte längre stämde överens med branschens. Precis som Karl har hon gått ner till 75 procent, och en dag i veckan går hon på skrivarkurs medan han komponerar ny musik.

Skriver nya låttexter

I lägenheten i Lunden sjunger och nynnar alla fyra så fort de är samlade. Nyligen skrev Viktoria om texten till en välkänd låt, som Karl och hon sedan framförde på hennes systers bröllop. Enligt Karl är hon ett geni på att hitta på texter till befintliga melodier. På sitt eget bröllop tog de över taktpinnen efter prästens välsignelse med en cover på The Proclaimers låt ”I’m gonna be (500 miles).”

– Våra barn sjunger och låter hela tiden. När en börjar, sätter sig melodin i huvudet och någon annan följer efter med andra stämman. Och så håller vi på, säger Viktoria.

– Ibland sjunger de sig till sömns. Blåmärkshårt med Miriam Bryant eller någon Victor Leksell låt, säger Karl.

Familjen Fimmerstad har aldrig ångrat att de tog steget utanför ekorrhjulet och synade sina egna och andras förväntningar i sömmarna. De är glada över insikten att man inte behöver bo i villa bara för att man har barn. Eller ständigt måste sträva efter att öka sin materiella standard.

Frigör sin tid och sin familj

– Jag har full respekt för att alla inte kan göra som vi, alla har olika förutsättningar, men det är nog många som lever i en parrelation där båda har lön som kan frigöra sin tid och sin familj, säger Viktoria.

Livet har blivit mycket bättre än vad de hade kunnat föreställa sig. På köpet har de också minskat sitt klimatavtryck, som inte ingick i behovsanalysen men ändå var en del av motivet med att bo närmare allt och alla i ett flerfamiljshus i stan.

– De små val man gör varje dag summeras till något större. Vi vågade luta oss ut. Det ligger en rädsla i att inte veta vilka följdeffekter ens handlingar får och det kanske gör att många inte vågar, säger Karl.

– Vi har lärt oss att inte bara gå på utan faktiskt känna efter och respektera sin egen känsla. Det har jag inte gjort förut, säger Viktoria.

TEXT

Ann-Catrin Emanuelsson

namn@gp.se