Från en skola i fritt fall till fler godkända elever

Monzer El-Sabini är rektorn som vill ge eleverna inflytande och framtidstro – och som lyckats stoppa kaoset på Bergsjöskolan.

Han gör minst en runda om dagen i de pastellfärgade korridorerna, hälsar på alla och stannar till och småpratar med både elever, lärare och annan personal.

– Det här är ingen normal skola, säger Monzer El-Sabini och syftar på de färgglada väggarna.

Rör sig i korridorerna

Höstterminen har precis börjat och det innebär en kull med nya barn i klassrummen. Även om Monzer inte kommer att lära sig namnen på alla 500 elever från förskoleklass till årskurs nio och i särskolan, så vill han i alla fall känna igen deras ansikten.

Väggarna går i regnbågens alla färger. Hans eget kontor är visserligen vitt, men utanför, vid expeditionen, är rummet ljuslila. I andra utrymmen är det mintgrönt, blått, rosa, cerise eller gult. Renoveringen gjordes 2018 och var ett gemensamt projekt där eleverna själva var med och planerade och sedan målade. Arbetet dokumenterades i en bok och var en del av ett ökat medbestämmande.

– Inflytandet är en viktig del, konstaterar Monzer.

Monzer sätter en ära i att röra sig ute i korridorerna och att hålla dörren till kontoret öppen så att alla som vill kan komma in och prata.

Förtroende och relationer

Hundra procent av eleverna har annan bakgrund än svensk och Monzer har stor förståelse för vad många av dem gått igenom. De egna erfarenheterna är viktiga för att bygga förtroende och relationer.

– Jag delar min upplevelse med minst 60 miljoner flyktingar i världen.

Monzer är född och uppväxt i en familj med nio syskon i det palestinska flyktinglägret Nahr al-Bared i norra Libanon. Som statslös palestinier var han avskuren från det libanesiska samhället och saknade rättigheter. Att få jobb utanför lägret var i stort sett en omöjlighet. Rädslan var ständigt närvarande och bristen på framtidstro genomgående.

– Att man inte har hopp och att man inte har någonstans att ta sig till, det är den största problematiken. Att känna att man inte tillhör, det är en känsla som jag bär med mig i relation till mina elever och i mina kontakter i samhället.

Människor som ställde upp

Förhållandena i Nahr al-Bared var ”miserabla”, som Monzer uttrycker det, och lägret utsattes för attacker när oroligheterna i Libanon ökade.

– Bara det här att man många gånger går till klassrummet och så saknar man eller två klasskamrater, för dagen innan var det ett bombanfall. Det är en katastrof.

Men det fanns också en stark gemenskap och människor som ställde upp för varandra.

– Människor förenades i solidaritet och värme. Och jag vill säga det, för jag har mycket med mig och det som gjorde att man kunde lyckas var en stabil relation med familjen men också med området.

Monzer levde i lägret i 26 år och det var kärleken som tog honom till Sverige i mitten av 80-talet. Han hade skadat sin hand och var nära att förlora den och förälskade sig i den svenska sjuksköterska som vårdade honom. De gifte sig och bosatte sig i Göteborg för att barnen skulle få en trygg uppväxt.

Fritt fall med dåliga betyg

Monzer började som diskare på hotell och läste svenska, fortsatte på Komvux och sedan på universitetet där han utbildade sig till fritidspedagog. I flera år arbetade han med skolvägrare och sedan som ansvarig för ett demokrati- och värdegrundsarbete innan han blev rekryterad som tillförordnad rektor i Västra Frölunda.

När Monzer tillfrågades att börja som rektor på Bersjöskolan 2014 var han först tveksam. Skolan befann sig i fritt fall med dåliga betyg och hade en vardag med slagsmål i korridorerna, knivskärningar, raketer som small, stölder och förstörelse. Det var smutsigt i lokalerna och obehöriga tog sig in på skolgården.

Monzer snurrar på stolen, visar med handen mot hörnet utanför kontorets fönster. Där stod en pojke och sköt med ett vapen.

Två år efter att Monzer tillträtt hade Skolinspektionen synpunkter på alla områden utom ett och hotade med vite. När myndigheten kom tillbaka i våras var resultatet avsevärt mycket bättre. Nu är det framför allt betygen som ska upp – även om stora förbättringar har skett. På väggen på Monzers kontor hänger ett diagram som visar bottennivåerna från 2013 då bara knappt 20 procent av eleverna nådde godkända betyg. I dag ligger siffran på 60 procent.

Ledordet är demokrati

Ledordet är demokrati och i skolan ska det råda och trygghet och respekt. Alla ska bli sedda och alla ska ta ansvar. När eleverna efterfrågade ett uppehållsrum, fick de det. Men det kom också med kravet att de skulle vara rädda om det.

– Jag vill inte att folk ska tycka synd om eleverna och området. Det här är en skola, här måste vi förmedla kunskap.

Även ute på skolgården är det färgglatt. Fasaden mot basketplanen har målats med olika bilder och på ena kortsidan av skolan finns sittytor som dekorerats med texter och figurer. Allt är i fint skick.

– För fjärde året i rad har inte en enda krona lagts på skadegörelse. Det är riktigt roligt. Vi har inget klotter, ingen skadegörelse. Vi tror att relationen med eleverna gör att de känner att de är en del av skolan.

Maria Hellström