Från Bergsjön till Manhattan

Han målade muralkonstverket mellan Stadsbiblioteket och Elite Park Avenue Hotel inför Göteborgs 400-årsjubileum. En flera meter hög muralmålning täcker en gavel. I de dova färgerna syns Bergsjöns betong och bitvis brutala arkitektur och en ring i kopparfärg är en hyllning till den döde fadern.

1984 var Tony Sjöman 9 år och såg ett tv-program på en av Sveriges televisions två statliga kanaler. Programmet hette Style Wars och handlade om graffiti i New York.

– Jag kommer ihåg att det började 21.30 så jag fick inte se det samma kväll, först senare. Men dagen efter såg jag en bild på en av målningarna. Då blev jag såld. Det var så graffitin och den blivande Rubin415 träffades första gången.

Sätta färg på betongen

Det började med att han målade av andras graffiti. Han hade en stark vilja och önskan om att sätta färg på betongen. Och betong fanns det gott om där han växte upp.

– Min drivkraft var att jag ville synas, det tror jag att alla barn vill på olika sätt, säger Tony.

Han fortsatte att måla runtom i Göteborg och tog sitt taggnamn Rubin415. 415 är postnumret för Bergsjön.

– När jag blev äldre umgicks jag med mina finska kompisar i Bergsjön. Vi satt hemma och lyssnade på Metallica och drack öl och de var inte alltid så mobila. När jag höll på med graffiti så var jag ute om nätterna runtom i hela staden och träffade likasinnade. Det var kärleken till graffiti som konstform som förenade oss, säger Tony Sjöman.

1991 träffade han Sanna, sin blivande fru, som precis som han själv, var uppvuxen i ett finskt arbetarhem i en Göteborgsförort, Angered.

Besökte New York och blev förälskade

Ett tiotal år senare upplevde de båda att barndomskvarteren hade blivit alltmer otrygga miljöer att vistas i. Sanna lyckades få ett hyreskontrakt i stadsdelen Lunden och 1998 besökte de New York för första gången.

– Vi blev båda förälskade i staden och ville återvända, säger Tony Sjöman.

Sakta men säkert hittar han sin stil och börjar kunna leva på sin konst.

2008 börjar det klia i målarfingrarna igen efter ett tioårigt uppehåll och efter ett par års pendlande mellan New York och Göteborg, fick de ettårigt visum i USA 2010. De hade tänkt ha ett sabbatsår i New York men kärleken till graffitin och till New York gjorde att de stannade för gott.

– Vi fick lägga alla våra sparpengar, sex månadshyror, i deposition eftersom vi inte hade några inkomster i landet. Lägenheten var helt tom och vi fick köpa sak för sak. En av de första sakerna jag köpte var en kastrull, säger Tony Sjöman.

I New York upplevde han hur graffitiscenen var mycket mer öppen och synlig än i Sverige.

Träffade rätt människor

– Jag började gå på graffiti event i Bronx och snart målade jag tillsammans med ett puertoricanskt graffititeam. I en storstad som New York vet man aldrig vem man möter.

Uppenbarligen måste Tony Sjöman ha träffat på rätt människor och köpare för 2013 blev en milstolpe i hans artistiska bana. Det är då han började leva på och av sin konst. Han fick beställningsjobb från stora företag och målade stora husfasader och interiörer i New York. Han experimenterade också med konsten, målade tavlor och gjorde betongskulpturer.

Tony börjar skala av. I New York valde han bort musiken, som han sysslat med länge i Sverige, bland annat som medlem i bandet Kingston Air Force.

– Jag tänkte att jag ändå inte bli en ny Jimi Hendrix så jag lade ner musiken. Konsten är 100 procent och jag började skapa alltmer. Jag tänker fortfarande i musikaliska termer när jag målar, mycket handlar om rytm i mina målningar, säger Tony Sjöman

Dämpade sin färgpalett.

I New York hittade han sin stil. Han dämpade sin konstnärliga färgpalett och började använda sig av dova färger i svart, grått och blått. Ibland med kopparfärg.

– Kopparfärgen är en hyllning till min pappa och hans bakgrund som svetsare. På dagarna svetsade han på varvet, men på kvällarna gjorde han lampor i koppar. Han var ock så konstnärligt lagd men fick aldrig möjligheten att utvecklas.

När sonen River föddes för fem år sedan slutade Tony Sjöman att festa för att satsa all sin energi på familjelivet och sin konst. Ett tiotal år tidigare, när han gifte sig med Sanna i New York, hade Tony tagit tillbaka sin fars efternamn, Sjöman, och kanske tog han ett steg närmare sig själv.

I Bergsjöskolan gick Tony i en finskspråkig klass, något som han är mycket tacksam för nu.

– När jag kommer till Finland så känner jag att jag hanterar språket, om än inte perfekt. Jag tror mottagandet blir bättre när man kan språket. Det skulle vara mycket svårare att lära sig finska i vuxen ålder, säger Tony Sjöman.

Hyllar Göteborg med en muralmålning

Tony hyllar Göteborg med muralturné i Finland.

Tillbaka till mötet i Göteborg. Det regnar och blåser kallt. Tony Sjöman målar en vägg som vetter mot stadsbiblioteket. Han muttrar över att liften inte fungerar riktigt som den ska.

– Korgen lutar för mycket. Som en säkerhetsfunktion ska det egentligen bara kunna gå att åka neråt med liften.

Han arbetar från tidig morgon till kväll och de sista dagarna sätter han en timer för att bli klar med vissa delar i tid. Dagen före avresan till Finland är konstverket helt färdigställt. I de dova färgerna syns Bergsjöns betong och bitvis brutala arkitektur men också himmel, hopp och hav.

Hans konst inspireras mycket av omgivningarna i Bergsjön – balkongernas mönster, formen på betongen vid spårvagnshållplatserna och det UFO-liknande vattentornet. Han anser att miljön I stadsdelen nästintill är neofuturistisk.

I muralmålningen finns en ring i kopparfärg, en hyllning till den döde fadern.

– Detta är min andra målning som jag signerar med ”Tony Sjöman”, min fars efternamn. Nu är jag mer mig själv i min konst.

Tony Sjöman åker vidare till Esbo i Finland där han har haft sin första konstutställning på Hanaholmens galleri. Utställningen blev startskottet för en muralturné som firar Göteborgs 400-årsjubileum. Bland annat pryds nu Uleåborg och konserthuset i Åbo – Göteborgs vänstad - av muralmålningar till Göteborgs ära.

Cecilia Erander

Daniel Gahnertz