71-årige Reinhold Bergqvist har tre barn. sex barnbarn - och tre äktenskap som gått i kras. "Det är väl inte troligt att jag gifter om mig igen. Men man vet aldrig", säger han.
71-årige Reinhold Bergqvist har tre barn. sex barnbarn - och tre äktenskap som gått i kras. "Det är väl inte troligt att jag gifter om mig igen. Men man vet aldrig", säger han.

Frånskild – för tredje gången

Reinhold Bergqvist, 71 år har just skilt sig för tredje gången. Nu blir det nog inga fler äktenskap. Men han har inte stängt dörren till kärleken för gott.

ANNONS
|

Denna vecka är det Reinhold Bergqvists som tar hand om den 15-årige sonen. Han och hans före detta fru har delad vårdnad och nu är det pappas tur att laga mat och kolla läxor.

Skillnaden är stor mot när Reinhold skilde sig för första gången 1974, då var det en självklarhet att hans fru tog över hela ansvaret för barnen.

–Jag har tre barn, sex barnbarn och två barnbarnsbarn, berättar han.

Reinhold är definitivt inte unik. Snarare följer han forskningens upptrampade spår. Hans första äktenskap sprack för att de var alldeles för unga. Bara tonåringar när de förälskade sig. Vid 24 år var Reinhold tvåbarnsfar och fast i ett ekorrhjul som familjeförsörjare.

ANNONS

– Sen fick jag chansen att studera och ett helt nytt liv öppnade sig. Då växte vi ifrån varandra, säger han.

Det första förhållandet varade i sju år, precis som äktenskap nummer två. När Reinhold var i 40-årsåldern drabbades han av den stora kärleken. Föremålet för hans känslor kom från dåvarande Tjeckoslovakien, och för att de skulle kunna leva tillsammans fick han ställa sig vid altaret igen.

–Hade vi bott i samma land hade vi nog gått långsammare fram. Nu blev det lite hastigt, säger han.

Omständigheterna gjorde att inte heller den relationen höll. Men det var en smärtsam separation för båda parter. Reinholds fru tog initiativet till skilsmässan, men det var hans fel att förhållandet sprack, menar han.

–Jag ångrar många saker i mitt liv, men särskilt den jag var under mitt andra äktenskap.

Ändå vågade Reinhold en tredje gång. Både att gifta sig och sätta barn till världen. Men även det senaste förhållandet började knaka under sjuårskrisen.

–Vi fortsatte ändå ett tag till och det höll i 14 år. Sen funkade det inte längre.

I ärlighetens namn tycker Reinhold att det är ganska skönt att helt få rå sig själv varannan vecka. Då kan han slarva med maten och göra lite som han vill. Fast det betyder inte att han har gett upp hoppet helt om kärleken. Händer det, så händer det, säger han.

ANNONS

–Fast det är väl inte troligt att jag gifter om mig igen. Men man vet aldrig…


    Reinhold Bergqvist är en av tämligen många 60-plussare som separerat från sin partner. Reinhold har till och med tre skilsmässor bakom sig. Bild: Anders Hofgren
Reinhold Bergqvist är en av tämligen många 60-plussare som separerat från sin partner. Reinhold har till och med tre skilsmässor bakom sig. Bild: Anders Hofgren

Men Reinhold Bergqvist är alltså inte på något sätt unik. Ålder är inte längre ett hinder för separation och allt fler 60-plussare väljer att gå skilda vägar efter riktigt långa äktenskap.

Ungefär vartannat äktenskap resulterar i skilsmässa och ju yngre man är desto större är risken att förhållandet spricker. Så har statistiken sett ut de senaste 40 åren.

Men nu har en ny grupp seglat upp på skilsmässohavet - äldre etablerade par som separerar sent i livet.

– Om man väljer att se någonting positivt, kan man säga att fler människor har orken, lusten och viljan att göra något mer av den tid de har kvar, säger Glenn Sandströmvid Umeå Universitet.

Glenn Sandström forskar på centrum för demografi och åldrandeforskning och har specialiserat sig på just separationer. Han kan berätta att 1974 var ett hett skilsmässoår med 14,3 separationer per tusen gifta par och att det tagit ända fram till de senaste åren på 2010-talet för skilsmässorna att nå upp på samma nivå.

–Under 70-talet kom den nya skilsmässolagen som gjorde det lättare att separera. Samtidigt etablerade sig de gifta kvinnorna på allvar på arbetsmarknaden och det ekonomiska trycket att hålla ihop familjen minskade, säger Glenn Sandström.

ANNONS

Samhällets trygghetssystem utvecklades, barnomsorgen byggdes ut och den sexuella revolutionen präglade tidsandan.

–De som är i pensionsåldern nu var unga under den här tiden och en stor del av kvinnorna var yrkesaktiva även när barnen var små. Det betyder att de vanligtvis har bättre pensioner än många kvinnor från tidigare generationer, säger Glenn Sandström.

Dagens 60-plussare har med andra ord oftast råd att separera utan att någon av parterna sätts på bar backe. Dessutom är de barn av sin tid, och det där med skilsmässor betraktas inte som lika skamligt som bland tidigare årgångar. Tvärtom har de vuxit upp i en kultur där individualism och självförverkligande har varit mer i fokus än vad det någonsin var före 1970-talet.

–Nu har de också kommit upp i en ålder när det inte finns några minderåriga barn kvar i hemmet. Barnen kan annars vara en starkt sammanhållande faktor som minskar risken för separation, säger forskaren.

Den gamla sanningen att det tar ett år för en man att träffa en ny partner och i genomsnitt sju år för en kvinna är också något som har stöd i forskningen, enligt Glenn Sandström. Möjligtvis handlar det om att mannen har dragit mer fördelar av ett liv tillsammans med en partner, och därför gärna återgår till tvåsamheten så fort som möjligt. Kvinnor, däremot, flyttar i mindre utsträckning ihop med en ny partner kanske på grund av att de prioriterar sin självständighet högre än vad männen gör. De verkar heller inte må lika dåligt efter en skilsmässa.

ANNONS

–De psykosociala effekterna av en separation är en belastning för båda könen, men de negativa effekterna på hälsa och psykologiskt välbefinnande verkar ha en tendens att drabba männen hårdare. Särskilt om de förblir ensamma, säger Glenn Sandström.

Att träffa någon ny är inte alltid det enklaste, och ju äldre vi blir desto mindre sannolikt är det att vi blir kära igen. Framförallt för att söktiden är kortare än när vi var unga. Någon som skiljer sig i 35-årsåldern har gott om tid på sig att hitta en ny partner, plus att hon eller han oftast har sitt sociala umgänge kvar. Samtidigt finns det även en förväntan från omgivningen att den som separerat i 30–40-årsåldern ska träffa någon annan och börja om igen.

–Samma tankar finns inte alltid runt den som kommit upp i pensionsåldern. Det kan till och med uppfattas negativt om någon av parterna snabbt går in i ett nytt förhållande, menar Glenn Sandström.

Och kanske är inte en relation det man önskar mest, om man nyss har separerat efter ett långt äktenskap? För många äldre kan en lång tid som sammanboende innebär att man bara vill njuta av sin nyvunna frihet och sitt oberoende som ensamstående.

ANNONS

–Andelen ensamhushåll i åldrarna 40 år och uppåt har ökat starkt sedan 1990-talet. Förmågan till självbestämmande prioriteras allt högre i vår kultur vilket gör att långt ifrån alla är villiga att underordna sig de kompromisser som ett nytt samboförhållande skulle innebära, säger Glenn Sandström.

Fakta: Kvinnortar initiativet

  1. I en studie av skilda par från 80-talet uppgav närmare 90 procent av kvinnorna att det var de som hade tagit initiativet till skilsmässan. Männen hade inte riktigt samma uppfattning, men drygt 60 procent höll med om att kvinnorna tagit första steget.
  2. Sannolikheten för att ett äktenskap ska spricka ökar om parterna är väldigt unga när de gifter sig eller flyttar ihop. Efter 30-årsåldern är många färdiga med sin utbildning och har etablerat sig på arbetsmarknaden, vilket minskar risken för skilsmässa.
  3. Det vanliga är att man går skilda vägar efter 5-7 år i förhållandet, stannar man kvar efter det har relationen större chans att överleva.
ANNONS