Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Inför jultomtens ankomst på tisdag reflekterar Pontus Bäckström bland annat över människors behov av bekräftelse. Bild: Jonas Ekströmer, Anders Hofgren
Inför jultomtens ankomst på tisdag reflekterar Pontus Bäckström bland annat över människors behov av bekräftelse. Bild: Jonas Ekströmer, Anders Hofgren

Pontus Bäckström: Finns det några snälla barn här?

Prästen Pontus Bäckström har en dröm inför julhelgen: "Det är en stilla natt, en helig natt och tomten kommer med altartavlor och uppehållstillstånd till de rädda och fördrivna. Jag drömmer om en sådan jul, kanske kort och flyktig, men en välsignad och fröjdefull jul för oss alla. Låt oss drömma en stund", skriver han i sin helgkrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

”Finns det några snälla barn här?” Tomtens skratt är bullrigt, ”ho ho ho”, och barnen både gömmer sig och vill träda fram, samtidigt. Det är en skräckblandad förtjusning, vill inte, vill. Farbrorn med det vita skägget har presenter i säcken och är kanske snäll, men verkar också ganska oberäknelig och lömsk. Nu vill han locka fram de snälla barnen, skilja fåren från getterna, finns det något till mig i säcken, förtjänar jag hans nåd, vill inte, vill.

Lars Winnerbäck: Det står en man nere vid stationen och citerar nåt ur Gamla testamentet och det syns så väl att han ljuger, när han talar om sin godhet och om Satan och om livet som ett liv man borde skämmas för. Hon står och sneglar ner på torget, där han predikar all sin rädsla inför Jesus och hon tänker “jag vill aldrig vara rädd igen”.

En gång när min son Otto var liten, tio år kanske, kallades jag ut till vändplanen på gatan för att titta på när han stegrade med cykeln. Han gjorde några ärligt menade försök och mitt i uppvisningen tittade han upp och sade, liksom i förbifarten: ”Pappa, är jag bra?” Jag nickade. ”Du är jättebra!”. En stunds tystnad. Blickar möttes. Nya försök.

Det är samma fråga överallt, i olika skepnader, sociala medier, önskan om att få finnas till och betyda något, inför någon annans blick. ”Är jag bra?” Det är rörande och djupt mänskligt, desperationen, bekräftelsebehovet, det sociala spelet, trycket utifrån, ropet inifrån, vill inte, vill.

I kyrkan och religionens värld har inte sällan rädsla, skuld och skam varit drivkrafter för tro och lydnad. Duger jag inför Guds blick? Finns det några snälla barn här? I Malmö plockade de ner en altartavla som gestaltar hbtq-personer inför Guds och kärlekens blick. Andra blickar såg någonting annat och gjorde sedan en tavla med ännu fler obesvarade frågor.

Vi vänder blicken mot människorna vi möter i kyrkans berättelser under advent och jul. Det är inte helkaklat och välstruket, om man säger så. Kungen som rider in på en åsna är en löjeväckande parad. Den ogifta kvinnan som blir med barn, omoraliskt och mot naturens ordning. Vilden, Johannes Döparen, som springer omkring i öknen och gapar och skriker. Det är ett störande inslag i gatubilden, förbjud honom. Barnet som föddes i ett skitigt stall och tvingades fly undan dödshot och förföljelse, finns det några snälla barn här, finns det någon som vill ta emot oss?

De är som vi. Kantstötta, ängsliga, nya försök, är jag bra, ödmjuka inför att livet är hårt och världen är grym, sprickor, kamp, längtan, hålla ihop. Där, mitt i allt, skapas ibland rum och ögonblick för det vi kallar nåd. En stunds tystnad. Blickar möts. Änglarna säger ”Var inte rädda”. Stjärnan på himlen leder ej bort, men hem. Ljusen brinner. Marie Fredriksson sjunger ”För dom som älskar är det aldrig försent” och vi tror att det är sant. ”Kom hit ikväll och värm dig, kom hit med vin och bröd. Du vet lika väl som jag att det här är en kamp på liv och död”. Det är en stilla natt, en helig natt och tomten kommer med altartavlor och uppehållstillstånd till de rädda och fördrivna. Jag drömmer om en sådan jul, kanske kort och flyktig, men en välsignad och fröjdefull jul för oss alla. Låt oss drömma en stund.