Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

På sommarstället i Hamburgsund kan Agneta Lagercrantz ladda batterierna, vara kreativ och praktisera självmedkänsla.

Festen startade en inre resa

Är du hårdare mot dig själv än mot andra? Har du en sträng inre domare som säger – skärp dig, det här duger inte, du är helt värdelös? Då kanske du ska börja träna på självmedkänsla och behandla dig själv som din bästa vän.

Inför mitt möte med Agneta Lagercrantz råkar jag boka fotograf till fel dag. Inte bra. Känner mig kass. Tänker att det är ju typiskt mig, att inte klara av en så enkel sak. 
Jag skickar ett ursäktande sms till Agneta. Hon svarar: "Helt lugnt, jag vet precis hur det är och kan bli". 
Och så träffas vi till sist en varm och tillåtande sommardag (fotografen åkte dit vid ett annat tillfälle) i hennes fritidshus i Hamburgsund. 
Kaffe och rabarberkaka på trädgårdsbordet, bofink och rödhake i gräsmattan och havet bara en kort promenad bort. Agneta Lagercrantz bor i Stockholm, men västkusten känner och älskar hon sedan somrarna hos farföräldrarna med kusinlek, makrillfiske och bad från klipporna.
Vi ska prata om självmedkänsla, begreppet som Agneta har introducerat i Sverige och skrivit en bok om. I vintras fyllde hon 60 men det var ett decennium tidigare, vid 50-årskalaset, som processen började. 

Av en slump fick hon syn på några rader i en hyllningssång som vännerna hade skrivit, men sedan strukit. Du ska älska din nästa som dig själv – men tål världen mycket kärlek, stod det. 
– Plötsligt lyste det som i eldskrift – du är en dålig människa som bara tänker på och pratar om dig själv. Det där är min akilleshäl, tanken att jag är självupptagen, självgod, självtillräcklig. 
Agneta Lagercrantz beskriver det som att hon trillade ner i en brunn av självanklagelser, att hon vid varje möte under lång tid framöver bara kunde tänka på om hon tog för mycket plats. Var för dominant, för mycket.
– Skammen gjorde att jag höll tyst om det. Och så skämdes jag för att jag skämdes, säger hon.
Det var i efterdyningarna av den färden som hon fick korn på ett forskningsområde som på engelska kallas self compassion. Självmedkänsla alltså, till skillnad från självkänsla och egenkärlek.
– Jag har lite svårt för det där med att älska sig själv. Känslan av egenvärde som kommer från självmedkänsla är mer stabil, den handlar om att stötta och tala till sig själv med en varm och vänlig inre röst. Själv hade jag fått syn på hur sträng jag varit mot mig själv, aldrig snäll och aldrig nöjd, säger Agneta Lagercrantz.
Vi har nog alla erfarenhet av den där inre förminskande rösten. Den som säger att du inte duger, är dum och dålig, för ful och fet, för tråkig och bråkig... ja, vad som helst som får dig att känna dig mindre värd. Men lugn – det är inte ditt fel utan helt enkelt ett resultat av evolutionen. 

Med utgångspunkt i modern hjärnforskning beskriver Agneta Lagercrantz i sin bok hur den inre monologen en gång hjälpte oss att klara oss på savannen och tog oss dit vi är i dag. 
– Den inre domaren hjälper oss undan andras negativa kritik så att vi inte riskerar att bli utstötta ur gruppen, ur vår flock. När vi i dag är självkritiska drar den gamla hjärnans – amygdalas – lättväckta hotsystem för kamp och flykt igång och stresshormonerna aktiveras, säger Agneta.
Vid hot och fara handlar det om snabba beslut för överlevnad. På savannen behövde vi blixtsnabbt kunna avgöra om en människa var vän eller fiende, om en växt var ätlig eller giftig. 
Enligt forskarna har vi därför blivit suveräna på att lära av dåliga erfarenheter och det är därför vi så villigt lyssnar till vår inre kritiker.
Självmedkänsla aktiverar däremot trygghetssystemet med sina endorfiner och sitt lugn-och-ro-hormon oxytocin, något som anses centralt för att vi ska kunna bry oss om våra medmänniskor och därigenom överleva som art.

Men vad skulle hända om vi slutade piska på oss själva? Skulle vi då någonsin få något gjort?
– Jag tror inte att någon i längden skulle stanna kvar i sängen och äta praliner i stället för att gå till jobbet. Snarare tror jag att vi presterar mer och når bättre resultat om vi litar på vårt eget utforskarsystem, hittar den lustfyllda drivkraft som finns inom oss alla, säger Agneta Lagercrantz.  
Utforskarsystemet har dock en baksida. Signalsubstansen dopamin ger oss bekräftelse och belöningar. Men känslan är ofta kortvarig och riskerar att leda till en destruktiv jakt på nya kickar.
Agneta Lagercrantz tycker att vi på många sätt lever i en svår tid där allt ansvar läggs på individen och där det inte finns plats för misslyckanden. Ett prestationssamhälle à la projekt perfekt där vi om och om igen måste bevisa vårt värde på en marknad. En konsumtionskultur som driver oss att konkurrera om mest och bäst.  
– Ingen människa är perfekt – men vi tror alla att vi är ensamma om att vara dåliga. Självmedkänsla utgår från att alla människor, inklusive mig själv, har svårigheter i livet. Den får oss att ha överseende med våra brister och tillkortakommanden, säger hon.

Hur gör man då för att stå på sin egen sida och bli snällare mot sig själv? En bra början kan vara att försöka skapa ett litet avstånd mellan sina tankar och reaktioner, att inte omedelbart tro på de mörka tankarna utan stanna upp och betrakta dem lite på håll. 
– När den där nedåtgående spiralen kommer gäller det att liksom få in en fot i dörrspringan innan skamdörren slår igen, säger Agneta Lagercrantz.
När livet känns tungt och motigt kan man också testa att säga till sig själv att "ja, just nu har jag det jobbigt men så är det ibland". Det kan också hjälpa att byta tonläge och tala lugnt och inkännande till sig själv.
För Agneta Lagercrantz har det tagit lång tid och krävt mycket träning, men i dag tycker hon att hon behandlar sig själv som en god vän.
– Jag har insett att jag inte är världens bästa människa, men inte heller världens sämsta. Jag unnar alla att kunna bemöta sig själva med lite större överseende och ömhet, säger hon.
Kaffet är urdrucket och rabarberkakan uppäten. Det är dags för Agneta att återuppta den sista genomarbetningen av den nya boken som ska komma ut i september – 70 skäl till självmedkänsla. Om värme, vänlighet och att vilja sig själv väl.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.