Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Katarina Barrling, docent i statsvetenskap, fyller 50 år. "Jag vill ställa frågor", säger hon om sin främsta drivkraft. Bild: Marc Femenia

Förnuft går före känsla för Katarina Barrling

Hon vill få folk att tänka, men inte nödvändigtvis som henne själv. Statsvetaren Katarina Barrling väjer inte för brännande frågor och hon tror att det behövs fler forskare i debatten.
– Forskare kan i bästa fall tillföra ett analytiskt och distanserat perspektiv.

Det är inte alla forskare som vill lämna sitt elfenbenstorn och delta i det offentliga samtalet. Men Katarina Barrling tillhör dem och hon diskuterar dessutom ganska brännande frågor som kan väcka känslor och generera hätska kommentarer. Något sådant brukar dock inte docent Barrling drabbas av. Kanske för att hennes inlägg bottnar i analys och inte i känslor.

– I vår tid handlar det ständigt om att man ska känna saker. Det finaste omdömet en text kan få är att den är "stark". Den ska bygga på känslor och den egna erfarenheten. Jag säger inte att det är fel, men jag tycker själv om texter som är analytiskt skarpa och välskrivna.

Nej, hon har faktiskt aldrig fått hat- och hotbrev. Inte ens när hon gräver i frågor som brukar väcka känslor, som invandring eller partikulturer i riksdagen. Det senare var ämnet för Katarina Barrlings doktorsavhandling vid Uppsala universitet, som hon påbörjade 1996. På den tiden var kulturstudier en udda och perifer detalj inom statsvetenskapen. I dag har pendeln svängt och kulturfrågor tar stor plats i debatten.

En humanist i grunden

Det passar Katarina Barrling som fortfarande intresserar sig för samhällsfenomen. Orsaken är att hon i grunden är humanist, tror hon. Efter uppväxten i Borlänge åkte hon till Frankrike som au pair. När det var dags att söka till universitetet blev franska ett naturligt val och därefter läste hon litteraturvetenskap.

– Sedan kom nittiotalskrisen och man var tvungen att tänka på att skaffa sig ett arbete, skrattar Katarina. Då började jag läsa statskunskap och nationalekonomi. Men jag identifierar mig fortfarande som humanist mycket mer än som samhällsvetare. Det jag tyckte var så fantastiskt med statskunskapen var metodundervisningen när man skulle skriva C-uppsats.

Analyserar gärna

Den höll, enligt Katarina Barrling, hög nivå på Uppsala universitet, sträng och inriktad på analys, vilket passade hennes läggning. Hon vill analysera problem, inte försöka ändra folks uppfattning. Lyckas hon få oss att tänka till och fundera på varför vi tycker som vi gör, så är hon nöjd. Hon tror att det offentliga samtalet skulle må bra av att fler forskare deltog.

– Inte bara för att tala om vad forskningen visar, för det görs så mycket redan, men för att forskare i bästa fall har ett analytiskt och distanserat perspektiv. Om jag har något att tillföra så är det kanske det.

Svensk förvaltning väcker stolthet

Den offentliga biten är bara en liten del av Katarina Barrlings arbete. Livet i stort består av familjen, det ordinarie arbetet och av skrivandet. Hon tycker mycket om att skriva och liknar det vid ett hantverk.

– Min mormor knypplade och jag kan känna att när jag skriver är det ett sorts handarbete jag utför.

I sitt jobb på IPF, Institutet för personal- och företagsutveckling, på Uppsala universitet arbetar Katarina Barling mycket med tjänstemän i stat och kommun. Det hon ser av svensk förvaltning väcker stolthet.

– Vi har en fantastisk förvaltning i Sverige som verkligen gör allt de kan för att få landet att fungera. Jag som medborgare kan känna väldig tacksamhet gentemot dem, vad de kämpar och sliter.

Katarina Barrling

Ålder: Fyller 50 år den 1 november.

Gör: Docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet och verksam vid IPF (Institutet för personal- och företagsutveckling). Politisk krönikör i Svenska Dagbladet och i Sveriges Radios "Godmorgon Världen".

Bor: Uppsala.

Familj: Ja.

Så firar jag födelsedagen: ”Jag tycker om sommaren mest av allt så jag kommer att fira riktigt ordentligt nästa sommar, när det är varmt och inga gula löv.”

Om att fylla 50: ”Det kändes mer att fylla 40, och det har bland annat att göra med att det är så mycket annat som surrar runt mig så jag har inte tid att tänka på det.”

Läser: "'Don Quijote'. Jag är humanist från början och jag läste delar av den när jag läste litteraturvetenskap. Nu försöker jag ta mig igenom hela. Det kan kännas ibland som att man själv är i den där branschen, att man slåss mot väderkvarnar.”

Favorithemmasyssla: "Vattna blommor."

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.