Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Rebusen är speciell. Det är ju ett slags hedersuppdrag. Göteborgarna sitter kanske flera timmar på julafton och löser den. Det är viktigt att det finns julkänsla i lösningen. Gärna vinter och snö. Lite saga. Och så måste det finnas en slutkläm. Bild: Sanna Tedeborg
Rebusen är speciell. Det är ju ett slags hedersuppdrag. Göteborgarna sitter kanske flera timmar på julafton och löser den. Det är viktigt att det finns julkänsla i lösningen. Gärna vinter och snö. Lite saga. Och så måste det finnas en slutkläm. Bild: Sanna Tedeborg

För göteborgarna levererar Sten Cederquist mer julstämning än jultomten

GP:s legendariske rebus- och korsordsmakare fyller 80 – och kan se tillbaka på mer än sextio år i spalterna.

Det är Sten Cederquist som sedan många år skapar GP:s stora julrebus – den som fyller ett uppslag i julaftonstidningen och som utan vidare kan ersätta några timmar av julaftons grå förmiddagstimmar med spänning.

Jag träffar Sten Cederquist på Hotel Eggers. Platsen är omsorgsfullt vald: när man ska träffa Sten Cederquist bör man ses i en så ädel gammalgöteborgsk miljö som möjligt. Han står i begrepp att fylla åttio. Det är drygt sextio år sedan han första gången klev in på Göteborgs-Postens redaktion. Premiärkorsordet gjorde han 1957. Hans väg in i branschen tecknar ett fint litet porträtt av det tidiga 1960-talets göteborgska tidningsvärld: Han togs in som ersättare för Hubert Lärn (som tillsammans med dottern Viveca åkt till Amerika) blev visad runt på GP-redaktionen av blandade representanter ur familjen Hjörne och lärde sig av tecknaren Stig Gitse hur man använder en reservoarpenna.

Kallades för gengångaren

Nu - denna decemberdag år 2021 - brer Sten Cederquist ut korsord, rebusar och illustrationer på det lilla bordet i Eggers vestibul. Det är bevarade artefakter från hans halvdussin decennier som GP-medarbetare. Han säger:

– De äldre journalisterna kallade mig gengångaren.

Det berodde inte på någon spöklik framtoning. Men hans efternamn ställde inledningsvis till det. GP-läsarna var sedan decennier vana vid en annan tecknande Cederquist – Världens gång-redaktören Bror Einar Cederquist, mest känd under signaturen ”Farbror Becq”. Han hade avlidit år 1957. När den unge Sten Cederquist i 1960-talets gryning började bli synlig i spalterna var det åtminstone en gammal redaktör som tolkade denna återkomst som ett sällsamt spökeri.

Numera är Sten Cederquist sedan många decennier den mest berömda Cederquisten i spalterna – vida mer etablerad i läsarnas medvetande än den tidigare Världens gång-redaktören Bror Einar Cederquist.

Under över ett halvsekel har Sten Cederquist utmanat GP-läsarnas små grå celler med sina korsord. Som illustratör har han också bistått GP:s andra korsordsleverantörer - till exempel John Kinell, Sten-Robert Poulsen och Per-Olof Ahl. Mellan 1968 och 2009 gjorde Sten Cederquist Aktuelltflätan. I många har alternerade han och Sten-Robert Poulsen om att göra Semesterkrysset. Även helsidorna med Söndagschansen fick i många år sin prägel av Sten Cederquists teckningar.

– Men det är faktiskt ganska ovanligt att läsare - eller lösare - hör av sig. Som korsords- eller rebusmakare blir man inte direkt kändis.

På senare år har det antagligen varit julrebusen som fått störst genomslag. Arbetet med julrebusen tar flera veckor i anspråk och även om Sten Cederquist sedan länge arbetar med dator för att framställa korsorden är julrebusen ett uppdrag av så upphöjd karaktär att det kräver penna, papper och kartong.

Ett slags hedersuppdrag

– Rebusen är speciell. Det är ju ett slags hedersuppdrag. Göteborgarna sitter kanske flera timmar på julafton och löser den. Det är viktigt att det finns julkänsla i lösningen. Gärna vinter och snö. Lite saga. Och så måste det finnas en slutkläm.

Allt detta berättar Sten Cederquist i Hotell Eggers lågmält kultiverade och förgyllda miljö av skimrande buteljer, gröna lädersitsar, i vintereftermiddagens skonsamma halvskymning. Ty vi har förflyttat oss till matsalen. Och jag passar på fråga om en detalj som jag hört det pratas om redaktionen: att Sten Cederquist om det kniper inte blott kan teckna utan också musicera. Därtill på instrument som kraftigt avviker från den svenska musikaliska mittfåran. Han trakterar exempelvis didgeridoo – ett instrument som med sitt krav på cirkulationsandning annars anses närmast hopplöst att lära sig.

Sten Cederquist bekräftar detta rykte om didgeridoo. Han har rentav spelat didgeridoo på en begravning.

Spelar mungiga

Jag frågar om han händelsevis behärskar något mer hanterligt instrument.

Sten Cederquist drar då – över Havets Wallenbergare och mineralvatten – upp en mungiga.

Det är en säregen upplevelse att betrakta restaurangpubliken på Eggers när den försöker att identifiera en hemlig mungiga någonstans i matsalen.

Och i denna soignerade Göteborgsmiljö - när Wallenbergaren har bytts mot kaffe och kaka - passar avslutningsvis intervjuaren på att fråga om Sten Cederquist är nöjd med den julrebus som för närvarande tar form. Och kan han möjligen ge GP-läsarna någon liten ledtråd redan nu?

Sten Cederquist säger:

– Jag är mycket nöjd. Men jag kommer inte att avslöja någonting.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.