Fångar stadens gatuliv med sina penslar

Hans Thorsson har nyligen plockat ner sina bilder från Strandverkets lokaler på Marstrand. Under två veckor ställde han och medlemmar i Svenska Konstnärsförbundet ut sina verk i den gamla försvarsanläggningen.

– Det är också trevligt och stimulerande att träffa andra konstnärer. När jag började trappa ner gick jag med i två konstnärsföreningar, kanske kan jag hjälpa till att kommunicera vår verksamhet utåt, säger Hans.

Arbetat som AD och illustratör

Ända sedan slutet av 1970-talet har han arbetat med grafisk design, först som formgivare och illustratör, sedan som Art Director, AD. Han har varit delaktig i sina uppdragsgivares totala kommunikation, från den kreativa processen med att skapa symboler och logotyper till marknadsföringen. Ibland har han även deltagit i själva hantverket, som när han byggde en 110 kvadratmeter stor monter av 1 000 ark wellpapp.

– Då är det roligt på riktigt. Först bara att få lov att föreslå en helt ny idé, sedan designa och konstruera den, och sedan bygga den själv med hjälp av företagets personal.

Det var inte mycket han kände till när han som 16-åring kom in i branschen. Både i skolan och på fritiden hade han ritat och målat medan de andra i området lekte och spelade fotboll. I skolan kämpade han med sin läs- och skrivförståelse men när han fick diplom i välskrivning och kompisarna berömde hans teckningar sög han till sig den positiva uppmärksamheten. Likaså när en lärare föreslog att han kunde bli reklamtecknare.

Lager på lager läggs på.

1/3

Stödet från föräldrarna betydde också mycket. De såg till att han alltid hade pastellkritor och tuschpennor hemma och av mormor fick han en målarlåda med oljefärger.

Började på HDK efter grundskolan

Innan skolavslutningen i nian var det dock bara jobbet på lagret i den lokala ICA-butiken som var ordnat. Men tack vare en lustig tillfällighet fick han i samma veva även en plats på Konstindustriskolans treåriga aftonskola (dagens HDK Valand - Högskolan för konst och design).

– En bekant föreslog att jag skulle söka jobb på en reklambyrå. De hade förstås inget jobb till en 16-åring men hjälpte mig att ringa till Konstindustriskolan, som precis skulle ha intagningsprov. Jag samlade ihop mina teckningar, åkte dit och målade i två dagar och kom in. Det var ju helt otroligt, säger Hans och skrattar åt minnet.

Han berättar att de andra i klassen var äldre och arbetade på olika reklambyråer. Själv fortsatte han att jobba på ICA på dagarna.

Vid sidan av jobbet som grafisk designer har han fortsatt att teckna och måla på fritiden. Främst har han förmedlat sin fascination för havets skiftningar i färg och styrka beroende på väder och vind samt andra händelser längs den Bohuslänska kusten, som han dokumenterat när han seglat förbi med sin båt. På senare år har han även intresserat sig för livet i centrala Göteborg, ungefär som en gatufotograf, och berättar att han bara fått positiv respons av de personer som känt igen sig i folkvimlet.

Överraskande inblick i släktens historia.

Genom åren har det även blivit en del utställningar och beställningsjobb. Inför en av utställningarna för snart tjugo år sedan skickade han som vanligt ut inbjudningskort till vänner och bekanta, inklusive sin biologiske far Gösta som han aldrig hade träffat. Efter vernissagen ordnade Gösta med släktträff och Hans lärde känna sina halvsyskon men fick också en överraskande inblick i släktens historia.

– Det visade sig att modetecknaren Lola Froriep Rittmark ,född Bengtsson, var min farmor och att hon varit reklamchef på NK och var dotter till Göteborgsarkitekten Karl Magnus Bengtsson, som bland annat ritat Sjöfartsmuseet.

Han minns att ibland när han satt och målade under uppväxten sa hans mamma ”det där har du från din fars sida”. Men något mer visste han inte. Han tar emellertid upptäckten med ro.

Blickar framåt till kommande konstnärsrunda

– Jag tycker bara det är kul att det har hänt, att jag fått träffa dem. Det är klart att hade jag vetat kunde jag ha knallat upp till farmor och frågat om jobb. Kanske hade just det varit enklare, men jag vet inte om det hade blivit bättre. Förmodligen hade jag inte träffat alla de inspirerande människor som jag lärt känna under livet utan andra, det vet man ju inte, säger han.

Istället blickar han framåt. Till hösten deltar han i 158:ans konstnärsrunda där lokala konstnärer, konsthantverkare och designers i Askim, Hovås och Billdal ställer ut sina verk. Samtidigt har han börjat tillverka egna rustika tavelramar i snickarboden och tycker att framtiden erbjuder många olika tillfällen till kreativt skapande.

Ann-Catrin Emanuelsson