För Hélio och hans följare finns ingen vackrare stad

Det är sen torsdagseftermiddag när Hélio Duarte lutar sig ledigt tillbaka mot Kämpebrons gjutjärnsräcke i centrala Göteborg, han samlar ihop anletsdragen till ett försiktigt leende och slår ut med högerarmen:

– Där högt uppe under stadsmuseets tak jobbade jag i mitten av 90-talet med att lära arkeologer och kulturvetare allt möjligt inom IT-området. Att behärska olika program, utnyttja nätets möjligheter och att kunna göra sin egen hemsida.

Blev förälskad direkt

Hélio minns de där åren med glädje. Efter nära tio år som göteborgare visste han att han hamnat rätt. I sanningens namn hade han aldrig tvekat.

– Jag erkänner gärna att jag blev förälskad i Göteborg redan från första dagen. Det går inte riktigt att beskriva, men jag lyckades aldrig få samma starka känslor för någon stad hemma i Portugal.

Visst hade han hört en hel del positiva saker om Sverige, men det var mötet med en semestrande göteborgska som fick honom att bryta upp från bartenderjobbet i kuststaden Cascais och torsdagen den 26 juni 1986 sätta sig på ett plan norröver.

– Samma dag gick vi till Pizzeria Gondoliere på Avenyn för att äta. Det visade sig att ett par av servitörerna hade portugisiska rötter och efter en stund fick jag frågan om jag ville ha jobb.

Hélio tackade genast ja och började sin tjänstgöring i disken så snart han svalt sista tuggan. Ett halvår senare utsågs han till hovmästare och njöt av livet i sin nya hemstad.

– Arkitekturen, hamnen, Linnéstaden och Haga… Jag gick långa vandringar, lånade böcker för att stilla min nyfikenhet, och följde de lokala nyhetsmedierna för att lära mig ännu mer om staden.

Etablerade sig på Linnégatan

Lägenheten i Kortedala byttes mot en ny adress på Siriusgatan i Bergsjön innan den växande familjen så småningom etablerade sig på Linnégatan i en del av staden Hélio aldrig riktigt kan se sig mätt på.

– I Linnstaden finns fortfarande mina favoritkvarter även om flera fina hus rivits på ett oansvarigt sätt. Jag har svårt att se att något liknande hade tillåtits ske i Portugal – där bevarar man gammal arkitektur med större omsorg. En gång i tiden var ju Linnégatan nästan som en flott aveny i Paris.

Efter flera år i restaurangbranschen, anlitades den språkkunnige portugisen allt oftare som tolk, men teknikintresset ledde honom så småningom till en bana som automationstekniker. Ett jobb som regelbundet innebär nya resor ut i Europa, fast för Hélio kommer Göteborg ändå alltid vara nummer ett.

– 2011 bestämde jag mig för att starta Facebook-gruppen Göteborgs Historia. Jag var nyfiken på att se om jag kunde få folk att bidra med gamla bilder, anekdoter och minnen.

– Tänk om jag kunde få andra att våga bidra, då skulle jag också få möjlighet att lära mig mer, säger han vars tidiga drömmar om 50 följare raskt uppfylldes. Redan två år senare hade 3 000 anslutit sig, och när du läser det här har sidan cirka 21 000 följare som tillsammans ser till att flödet aldrig mattas.

– Det finns göteborgare över hela världen, ler Hélio som gläds åt det stora intresset men fortfarande är noga med att regelverket följs. Folk med politisk agenda göre sig till exempel icke besvär.

Tilldelades förtjänstmedalj

Redan 2013 imponerades Riksantikvarieämbetet så till den grad av Hélios engagemang att man beslutade tilldela honom ämbetets förtjänstmedalj.

– Jag var så rörd att jag inte kunde hålla det tal jag hade förberett, men en sak fick jag i alla sagt: Utan historia har man ingen identitet. Och så tänker jag fortfarande.

Men vet du något om följarna – vilka är dom, har dom något gemensamt?

– Jag vet bara att alla är intresserade av Göteborgs historia, och en del av dem träffar jag ju på de stadsvandringar vi arrangerar fem-sex gånger om året.

Har det blivit som du drömde om?

– Ja, mina förhoppningar har ju överträffats många gånger om. Och just nu känner jag att jag skulle vilja veta mer om Angered, Kortedala och Gamlestan. I Gamlestan händer det ju massor.

– Fast ska jag riktigt andas Göteborg tar jag mig upp till Skansen Kronan. Vilken upplevelse det är att stå där och blicka ut över Haga, Masthuggskyrkans siluett, Nordhemsskolan, vattentornet i Slottsskogen… Det finns verkligen hur mycket som helst i den här stan.

Lars Hjertberg

namn@gp.se