Ett svenskt gäng dominerade världstennisen under 1980- och 90-talen. Anders Järryd var en i gänget – i gott sällskap av Stefan Edberg, Mats Wilander och Joakim Nyström.
Det vilar ett skimmer över den där epoken på 1980-talet, när du och många andra svenskar var så där stora i världen. Håller du med?
Jo men så var det. Det var något väldigt speciellt, och det började med att Sverige vann Davis Cup 1975 och Björn Borg slog igenom. Då byggdes det hallar över hela Sverige och tennisen blev jättestor, säger Anders Järryd.
Han växte upp i Lidköping och höll som barn på med alla möjliga idrotter, men redan som åttaåring tyckte han att tennis var den roligaste. Visst fanns drömmen om att bli proffs och kunna leva på sporten där, även om den verkade ouppnåelig. Men Anders Järryd vann större och större tävlingar, och han minns fortfarande känslan när han började få möta sina gamla idoler på centercourten.
Det var precis i början av min tid och de var i slutet av sin karriär – Björn Borg, Ilie Năstase, Vitas Gerulaitis och Jimmy Connors. Det var ju sådana som man såg på tv hela tiden – herregud, riktiga världsstjärnor. Det var en härlig känsla för då visste man att man hade kommit en bit på väg, säger han.
Åtta Grand Slam
Anders Järryd vann sin första titel 1983, det var dubbelturneringen Franska Öppna tillsammans med Hans Simonsson. Det hann bli fler vinster. När han avslutade sin professionella karriär 1996 hade han åtta Grand Slam-titlar och 59 titlar på ATP-touren. 1985 rankades han som världsetta i dubbel och femma i singel. Han hade spelat på alla de stora centercourterna och världen var hans arbetsfält.
Ändå tycker han egentligen inte att det är någon speciell tennismatch som sticker ut när han tänker tillbaka på sin tid i tennistoppen. Det är helheten som räknas.
Jag har gjort kanonmatcher och otroligt många dåliga matcher. Men det är klart att det har varit en kick att ha fått spela i Madison Square Garden mot John McEnroe inför 17 000–18 000 personer. Det är kul att ha fått vara med om.
Precis som han själv såg upp till världseliten som junior, blev han som tennisproffs en förebild och visade vägen för unga svenskar. De som var yngre fick träna med de äldre och slussades på så vis in i systemet. Det kom fram nya bra spelare och det svenska tennisundret fortsatte under 1990-talet.
Kroppen tog stryk
För Anders Järryds del tog proffstennisen slut 1996. Han fortsatte en tid på seniortouren och jobbar fortfarande lite med tennis. Bland annat bedriver han träningsverksamhet tillsammans med en tysk researrangör på olika anläggningar i världen. Han ordnar även läger några veckor per år för äldre som gillar tennis tillsammans med Svenska Tennismagasinet.
Utöver det lever han ett ganska lugnt liv och livnär sig på pengarna han tjänade ihop under proffstouren. Kroppen tog stryk under åren som elitidrottare: hittills har han opererat knät tre gånger, foten två gånger, nacken en gång, och han har ont i ryggen. Men skadorna till trots har det varit värt det.
Att ha fått möjligheten att lära sig spela tennis på den här nivån, att ha fått vara med på den här resan – inte bara segrarna utan att ha fått träffa folk från olika länder och spelat de här stora turneringarna. Jag hade gjort det igen!
Trots skadorna är han fortfarande i hyfsad form. Ser om sitt hus och sin trädgård, hjälper barnen och tränar för sitt välbefinnandes skull. Sociala medier har underlättat att hålla kontakt också med de gamla spelarkompisarna från proffstiden.
Vänskapen som uppstår när man när man har levt det här livet från tidig ålder, det sätter en väldig prägel på en. Så när man ses i dag känns det trevligt och harmoniskt. Man kan vara precis den man är, för man känner varandra utan och innan.
Anders Järryd
Ålder: Fyller 60 år den 13 juli.
Gör: Före detta tennisproffs.
Bor: Båstad.
Familj: Särbo med Sonja, två vuxna barn från tidigare äktenskap, Niklas, 33, och Rebecka, 28.
Om att fylla 60: ”Ålder är inget jag har reflekterat över, det har bara rullat på. Fast de senaste åren har jag förstått att en dag är det slut. Man vill bara förlänga livet så mycket som möjligt, och ha så trevligt som möjligt under tiden.”
Så firar han födelsedagen: "Det blir lugnt. Litegrann med de närmaste bara, och så får man se om det kanske blir ett lite större party längre fram.”
Så rensar han tankarna: Med idrott.
Gör honom arg: ”När folk är medvetet dumma, med en baktanke.”
