Eva Marie älskar att leva ett tufft hundliv

Bordercollien Bat väntar tålmodigt medan matte justerar sele och koppel. Jag frågar om det krävs någon speciell hundras för att tävla som draghund.

– Egentligen inte. Canicross är uppdelad i flera olika klasser, blandraser, lite större hundar och en för renrasiga hundar som papillon. När det gäller de små hundarna blir det ju inte så mycket draghjälp, så där är det mer att man gör något roligt tillsammans med sin hund, berättar hon.

Hur var det nu med hundens tecken, valplådan och hur du hamnade i hundlivet?

– Jag har alltid varit omgiven av hundar. Mina föräldrar är hundmänniskor. Mamma tränar tjänstehundar och pappa utbildar instruktörer för räddningshundar. Jag har minnesbilder av att jag som liten satt på pappas rygg med ett par skyddsglasögon när det skulle spåras i skogen. Sedan är jag enligt den kinesiska astrologin född i Hundens år, berättar Eva Marie.

"Viktigt att vara vältränad"

Det började egentligen med agility, men Eva Marie kände att det saknades något.

– För mig är det viktigt att vara vältränad och jag kände att en av de bristande faktorerna för att prestera som förare i agility var att man var för långsam. Det saknades kondition, ork och snabbhet. Så jag började springa med hunden. I samma veva hamnade jag med ett gäng som sprang med sina hundar. Sedan visade det sig vara en idrott inom Riksidrottsförbundet och på den vägen är det.

Bild: Jan Larsson

1/4

Eva Marie, som är medlem i Partille BK, började tävla i canicross och tog silver i den första SM-tävlingen 2011. Därefter har det blivit flera medaljer genom åren.

– När jag började tävla var sporten väldigt liten i Sverige, men sedan har den växt explosionsartat, förklarar hon.

Förbereder sig noga

Inför en tävling värmer hon själv upp och går sedan banan med hunden så att den ska känna igen alla svängar. Distansen brukar vara tre-fyra kilometer.

– En del blir förvånade över att det är så korta sträckor, men man ska veta att det går ruskigt fort i spåren.

Canicross är sporten där hunden drar och föraren är den begränsande faktorn.

– Därför vill man helst ha en hund som väger tillräckligt och orkar bära upp dig som förare. Ju starkare hund desto mer kan den hjälpa dig i löpsteget. Jag brukar säga att man tjänar mellan 30 och 60 sekunder per kilometer med draghunden. Springer du en kilometer på fem minuter i vanliga fall, så kommer du ner på fyraminuters-tempo, om du har en hund som är stor och dragvillig.

Idrottspsykolog och mental coach

Hon är utbildad idrottspsykolog och arbetar som mental coach där hon hjälper förare, jägare och andra idrottare. Det kan handla om hundar som beter sig konstigt på tävling, men där orsaken beror på föraren. Hon berättar om små subtila signaler som omedvetet skickas från förare till hund.

– Föraren kan ju bli väldigt fokuserad, tyst och stressad. Om hunden inte vet varför du blir sådan, så blir den också stressad. Hundar är flockdjur, så det är ju samtidigt självklart att de ska svara på dig som förare, att de ska reagera. Men sänder du ut signaler om att något är jobbigt, så kommer hunden också att tycka det.

Eva Marie är också biolog, med en master i etologi (läran om djurens beteende).

Hon läste på universitetet i Linköping, flyttade sen till Stockholm och doktorerade i ämnet.

– Grejen är att mental träning, etologi, djurträning och allt det där ligger nära varandra. Det handlar om att fokusera på vad det är jag vill få ut av situationen, berättar Eva Marie.

Håller föreläsningar och kurser

Hon håller föreläsningar och kurser i tävlingspsykologi, hoppteknik, agility, djurträning och etologi. Kunderna är olika hundklubbar, hundföretag och andra idrottare. Sedan 2018 driver hon också podden Mentala Mästare.

Vad gäller framtiden vill hon, utöver draghundstävlandet, vidareutveckla coachningen.

– Den brinner jag verkligen för. Det absolut roligaste är när jag får feedback och man berättar om sina framsteg. Just detta när man inser att man inte har några begränsningar, utan det är man själv som sätter dem. Jag är ju själv en otrolig tävlingsmänniska, som älskar att tävla. Det ger mig kickar, men jag får lika stora kickar av att se någon annan lyckas, så det vill jag jobba mer med.

Jan Larsson

livsstil@gp.se