Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ett liv med härvor och hantverk

Hon bytte vardagen i klassrummet till att starta eget och sälja garn som hon själv färgat. Idag lever Emelie Björnkvist sin dröm och hennes stickföretag har blivit ett välkänt namn i världen bland stickning och handarbeten.

Emelie visar runt bland värmeplattor och färgpigment som står uppradade längs väggarna nere i källaren. Här löser hon upp olika pigment i behållare med vatten där hon sen doppar ner ullen. Merinoullen köper hon in via England från en grossist i Peru.

– Min kontakt i England åker regelbundet till spinneriet i Peru och kollar att både arbetarna och fåren mår bra. Sen får jag bilder därifrån och kan se hur spinnmaskinen fungerar och vem som arbetar med sortering av ullen. Det känns viktigt för mig att ha koll på sådant, vilka får som ullen kommer ifrån och att de som jobbar där har bra villkor och lön.

Handarbete har alltid funnits för Emelie. Bild: Jan Larsson
Handarbete har alltid funnits för Emelie. Bild: Jan Larsson

Intresset för handarbetet har alltid funnits i familjen, både mamman och mormodern som arbetade på Almedahls i Kinna, har inspirerat henne.

– Jag lärde mig att sticka maskor i 8-årsåldern. Sen har jag suttit mycket själv med broderi, korsstygn och tyckt att det varit väldigt roligt. Efter skolan gick jag ofta till mormor, som arbetade mycket med sådana saker, så vi hjälptes åt att sy små dukar och jag lärde mig virka och sticka. Så på något sätt har det funnits där hela tiden.

En känsla av otillräcklighet

Emelie arbetade tidigare som lärare på högstadiet. Ett jobb hon trivdes med men under de sista åren fanns en känsla av otillräcklighet.

– Det kan vara väldigt tungt inom läraryrket, med resurs och lokalbrist. Just det här att man inte räckte till var något som tärde på mig. Problemet jag upplevde var att så mycket blev hängande i luften. Det stressades fram saker och det blir frustrerande när man arbetar med människor som kanske inte får det stöd som de behöver.

Hon blev sjukskriven i två omgångar på grund av utmattning. Emelie pratar om en depressionsartad uppgivenhet, med symptom som ångest och hjärtklappning. Till slut kunde hon helt enkelt inte ta sig till arbetet.

Började experimentera med garn

– Det blev jobbigt, inte bara för mig själv utan också för familjen. Där någonstans, samtidigt som jag mådde så dåligt, startade en tanke. Jag hade ändå handarbetet att hänga upp mitt liv på, något som kändes roligt och inspirerande. Sen hittade jag det här med att man kan färga garn till stickning och började experimentera med det.

Efter att ha testat sig fram med garnfärgningen insåg Emelie att hon hittat ett intresse att bygga vidare på.

– Jag började sälja färgat garn till kompisar och tänkte att det här kanske kan vara något. Så jag startade företaget samtidigt som jag i omgångar var sjukskriven, just för att det här var något som kändes så roligt och gav mig energi tillbaka på fritiden.

Emelie bytte sen arbetsplats och gick ner till 50 procent men kände ändå att hon inte räckte till. Frustrationen över den stressen, plus allt det andra, att inte räcka till för barnen därhemma, samtidigt som sidointresset med garnet växte, gjorde att hon till slut blev tvungen att ta ett beslut. Emelie sade upp sig.

– Jag kom till en vändpunkt där jag var tvungen att välja. Vad vill jag göra? Vad ska jag arbeta med om jag får bestämma själv? Samtidigt fanns en känsla av att jag var på väg att gå in i någon typ av depression igen om jag fortsatte, så något var jag tvungen att göra.

Tog sitt beslut i rätt tid

Hon diskuterade först med sin chef och sakta fasade Emelie ut sig själv från anställningen för att satsa helt på sitt företag. Kunderna hade hon byggt upp under några år, så försäljningen var redan igång. Idag har hon ett Instagramkonto med 4 000 följare och känner att beslutet var rätt.

– Jag tog det beslutet i rätt tid. Nu har jag landat och mår så mycket bättre. Jag var jättenervös när jag startade upp det här och visste inte hur mottagandet skulle bli. Men det spred sig så snabbt och nu är det mer att jag funderar över hur jag ska hinna med allting.

Trender med färger och mönster går hand i hand med vad som händer i modebranschen, menar Emelie.

– Det som man stickar har kommit lite närmare modevärlden. Förr var det mer att man stickade för bruk, som sockar och vantar till barnen. Nu fokuserar man mer efter hur trenderna byter efter olika säsonger. Det är mycket mera mönster nu och det finns en jättekatalog av saker att välja på, precis som när du går och shoppar kläder. Något som är väldigt trendigt just nu är att man gör garnet spräckligt och mer levande.

Tröjan Emelie själv har på sig är av färgat garn som blivit lite melerat och med prickar. Hon menar att det speciella med färgningen också är att man inte alltid vet exakt vad det blir.

– Samtidigt får man något som är unikt. Mitt arbete ligger mitt emellan hantverk och förbrukning. Det jag skapar är ju en hantverksprodukt men också en förbrukningsprodukt, som man använder till att skapa olika produkter vid stickningen.

Emelie tycker det är extra roligt att hon på det här sättet kan föra det textila arvet vidare.

– Jag är ju uppvuxen nära Rydals Museum och har en mormor som jobbade på Almedahls i Kinna i hela sitt liv. Så allt det där med tygriket, knallarna och alla far och morföräldrar som arbetade med textil, det är väldigt kul att kunna föra det vidare.

Emelie Björnkvist

Ålder: 36 år.

Familj: Mannen Samuel och barnen Selma och Esther.

Bor: Hajom.

Yrke: Indiedyer.

Intressen: Naturen, musik, trädgård, stickning.

https://www.instagram.com/emelilyknits/

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.