Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Journalisten Cecilia Hagen fyller 75 år och skriver fortfarande. Men nu är produktionen nedskalad till en kolumn i veckan, som får ligga i 'bakhuvudet och mogna', som Cecilia Hagen uttrycker det. Bild: Carl-Olof Zimmerman
Journalisten Cecilia Hagen fyller 75 år och skriver fortfarande. Men nu är produktionen nedskalad till en kolumn i veckan, som får ligga i 'bakhuvudet och mogna', som Cecilia Hagen uttrycker det. Bild: Carl-Olof Zimmerman

Ett halvt sekel som journalist –men Cecilia tänker inte sluta

​Hon är en av landets mest lästa skribenter och har mött fler celebriteter än hon kan minnas. Efter 50 år som journalist är Cecilia Hagen fortfarande en trogen Expressenprofil.

Hon kom till tidningen Expressen från Veckojournalen 1973, och har trivts bra där sedan dess. Även efter pensioneringen har hon fortsatt skriva sin torsdagskrönika. På sistone har de bland annat handlat om tekniskt strul, Knutby, bokklubbar, Janne Josefsson, vaccinationsköer och brittiska kungahuset. Om det sistnämnda kan hon en hel del. Om brittisk aristokrati likaså. Det intresset har ibland tagit henne till Storbritannien – med tåg eftersom hon är flygrädd – för att följa särskilt fantasieggande personer i fotspåren. Så kom böckerna ”Mina resor med Diana” och ”De osannolika systrarna Mitford” till.

Och hon vore inte Cecilia Hagen om inte en krönika också bjöd på lite lagom personlig, med humor förmedlad, specialinformation. Om den nyligen bortgångne prins Philip kan hon till exempel nämna att han en gång gav henne en guidad visning på lustjakten Britannia. Sådana historier – plus humorn – utgör en krydda med omisskännlig Cecilia Hagen-kvalité.

Ingen påhejare av monarkin

Men någon påhejare av monarkin är hon inte.

– Jag tycker att det är obegripligt att någon kan vara kunglig och därmed anses förmer från födseln. Men hur dessa personer lever och vad som händer kring dem kan det vara värt att försöka berätta.

Om sina mer än 800 möten med allt ifrån just kungligheter och politiker och författare till feminister, ”grabbgrabbar” av typen Jan Guillou och Leif GW Persson, skådespelare, andliga ledare som Dalai lama, idrottare och icke att förglömma tre "James Bondar" (Connery, Moore och Brosnan), berättar hon i sin bok ”Ständigt frågvis” (Albert Bonniers Förlag, 2016).

Till favoriterna hör David Attenborough, som hon ser som sinnebilden för den brittiske gentlemannen, och givetvis Astrid Lindgren, den alltid lika sympatiska och avväpnande roliga. Till de mer udda i samlingen räknar hon den minst sagt originelle Günther Wallraff, han som fick ge namn åt wallraffjournalistiken. Och Victoria Silvstedt, som hon knappt kände till när de möttes, men som visade sig vara otroligt fräck och rapp i truten.

Expressenjournalisten och ”På spåret”-vinnaren Cecilia Hagen. Bild: Carl-Olof Zimmerman
Expressenjournalisten och ”På spåret”-vinnaren Cecilia Hagen. Bild: Carl-Olof Zimmerman

Cecilia Hagen brukar själv inte tappa målföret. Inte ens när hon plötsligt funnit sig stå öga mot öga med drottning Elizabeth. Med journalisthatten på vågar hon nalkas vem som helst utan darr på manschetten. Däremot brukar hon undvika att bli alltför familjär med dem hon möter. Hon utövar inte sitt jobb för att skaffa sig kända vänner.

Journalist av en slump

Tidningsvärlden hamnade hon i av en slump. Hon hoppade av Handelshögskolan efter två år och pappa Bill Hagen, ambassadör, lyckades ordna en praktikplats åt henne på Veckojournalen, där hon kom i kontakt med dåtida medieprofiler som Kid Severin, Margit Vinberg och Barbro Alving, Bang.

– De tog mig alla under sina vingar och lärde mig saker som att skriva bildtexter på mått och vikten av att stava namn rätt. Det var en mycket bra skola.

Sedan blev det Journalisthögskolan, ett par år till på Veckojournalen och därefter Expressen. Hon har skrivit krönikor där sedan 1975. Med tiden fick hon vara med och bevaka olika idrottsevenemang: göra ”omkringreportage” som skulle lägga lite lokal färg till den rena sportrapporteringen. Exempelvis fick hon bevaka ”De tre tenorerna”, Pavarotti, Domingo och Carreras, vid deras första konsert dagen före invigningen av fotbolls-VM i Italien 1990 i Caracallas termer i Rom.

– Ljummen sammetsnatt, gnistrande stjärnhimmel, smäktande arior, det var alldeles enastående.

Vad är du mest nöjd med att ha åstadkommit?

– Nöjd är jag förstås aldrig med något. Det ligger i arbetets natur.

Har slutat göra intervjuer

Numera gör hon aldrig några intervjuer.

– Det kräver så mycket av förberedelser, av research, av slit vid datorn. Jag anser att jag slipper det nu.

Jobbet är nerskakat till en torsdagsspalt, kort och gott. Den ligger å andra sidan hela tiden i bakhuvudet och mognar. I en tillvaro hon trivs rätt bra med, pandemi eller ej. Första sprutan har hon fått och hon känner sig personligen ganska lugn nu.

– Jag tycker att jag har det bra som det är. Och jag HAR kramat barnbarn, senast i julas och alldeles strax ska jag göra det igen.

Cecilia Hagen

Ålder: Fyller 75 år den 15 maj.

Gör: Journalist, författare och krönikör på Expressen.

Bor: Djurgården, Stockholm.

Familj: De vuxna barnen Josefin och Jonatan och hans nioåriga dotter Dalia.

Om att fylla 75: ”Ännu mindre av livet återstår, det tycker jag känns sorgligt. Själva åldrandet plågar mig inte så mycket. Ännu, vill säga.”

Så firar hon födelsedagen: ”Ett litet kalas med de allra närmaste och, hoppas jag, riktigt god mat och rikligt med bubblande dryck.”

Senaste kulturupplevelse: Anders Zorn-utställningen på Nationalmuseum, "Zorn – en svensk superstjärna".

Bästa hemmasysslan: Korsord.

Stör mig på: ”Inte så mycket. Utöver alla munskydd som ligger slängda överallt.”

Priser: Stora journalistpriset 2006, St Eriksmedaljen 2011, Jolopriset 2018.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.