Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Erling cyklar för den goda sakens skull

Alla ska med, ingen får lämnas efter. Och så är det för en god sak. Det är några skäl till att Erling Losenborg sökte sig till Ride of Hope – och ska cykla 110 mil på sju dagar.

Han gillar att cykla, det gör förstås det hela enklare.
– Jag har alltid haft racercyklar. Jag älskar farten i cyklingen, cyklingens skönhet. Och jag älskar till och med klädsnobberiet – ja, hela paketet.
Erling har dragit på sig teamets tröja dagen till ära när vi hälsar på i lägenheten vid Eriksberg. Vid ingången tornar bockkranen upp sig och på älven utanför fönstret glider Stenafärjan förbi.

Det är klart han har funderat på sin ålder i sammanhanget – 74 år i prästbetyget går inte att trolla bort. Han hänger lätt med konditionsmässigt - det är återhämtningen som tar längre tid.
– Den gången jag ”gick tom” för ett tag sedan var obehagligt. Att äta mycket och ordentligt är viktigt för att förebygga det.
Erling har sin fru Ann-Marie med sig på 110-mils turen genom Europa. Fast fram till i fjol hade hon kategoriskt sagt nej till att testa racercykeln. Men så en dag hängde hon med på en introduktionsrunda - och sedan var hon fast. Det var då Erling anmälde dem som intresserade av Ride of Hope. Och de kom med i teamet.
– Nu är hon helt såld, skrattar Erling.

Bild: Anders Hofgren
Bild: Anders Hofgren

Det krävs förstås massor av träning och de har hundratals mil i benen inför sommaren. Erling berättar om en morgon när han och hustrun bar ner cyklarna i entrén som vanligt och mötte ett äldre par i huset.
– ”Ska ni ut och träna nu igen” frågade dom. ”Javisst” sa vi och berättade att vi cyklade ideellt för Barncancerfonden. Paret reagerade och sa att ”det har vi erfarenhet av.” Utan att man vet det finns det ibland närmare än man tror. I en sådan situation känns det än mer angeläget att deltaga.  
Varför detta engagemang?
– Det är seriöst och viktigt, det är ideellt och ickekommersiellt. Det är präglat av amatörism, glädje, välvilja och god etik. Det stämmer för oss.

Erling har inga svårigheter att rada upp argument för att engagera sig i Ride of Hope. Och så är det förstås detta att man gör det som grupp – ingen får hängas av, alla hjälps åt.
Det betyder inte att allt är helt konfliktfritt – och här kan gruppen ha nytta av Erlings profession, han är legitimerad psykoterapeut och har en lång yrkeskarriär bakom sig.
Erling utbildade sig till psykoterapeut efter att han själv varit patient. Han har växt upp i en dysfunktionell familj, vilket givetvis har påverkat honom. Detta behövde bearbetas.
– Jag fick hjälpa till väldigt mycket hemma när mamma var inlagd, min syster var sju år yngre.

När Erling flyttade till Göteborg från uppväxten i Luleå kände han att det var dags att ta tag i livet med ständiga depressioner och mycket ångest.
– Jag gick i psykoanalys i fem år. Efteråt fick jag möjlighet att gå en fyraårig utbildning till psykoterapeut. Det har jag aldrig ångrat.
– Det jag har lärt mig är att det som hänt har hänt. Jag har blivit bättre vän med min historia och försöker leva i nuet.
En egenskap som uppväxten gett honom är att vara ansvarstagande. Erling tycker om att ta ansvar och driva event.
– Jag är nästan gränslös med att fixa, det går aldrig ur mig. Jag kan inte låta bli att ingripa i alla lägen.

Så är han också duktig på att ordna sponsorer, dra in pengar – och hitta på saker. Som under lördagen när göteborgarna gick man ur huse för att titta på, eller springa Göteborgsvarvet – då hade Erling ordnat en cykeltur för teamet till Fåglum-museet i Vårgårda. Efter flera samtal hade han fått legendaren själv, Gösta "Fåglum" Pettersson, att komma dit och berätta om sina bragder.
Erling har även andra järn i elden – hans intressen spänner över många områden. Två dagar i veckan kör han budbil som frukthandlare och levererar från grossister till företag.
– En idé, en dröm jag alltid haft. Inga problem att ställa om.

Ett annat intresse är litteratur.
– Jag har nära 60 poäng i litteraturvetenskap och har skrivit om Lars Ahlins författarskap.
Dessutom håller han på att skriva en bok, Pojken i trädet ska den heta. Den började Erling på förra året efter en olycka som han fortfarande inte är riktigt återställd från.
– Vi var på skidsemester, jag vurpade och slog i skallen rejält.
Ett tag efteråt, när han körde frukt, var han nära att tuppa av. Det blev akutremiss men man såg inget. Före en lång cykelsemester gick han till vårdcentralen för en koll. Där började han gråta - ”jag grät i en timme, kunde inte sluta”. Han spelade lite golf istället för cykel den gången.
Men gråten kom tillbaka. En neuropsykolog ställde diagnosen depression efter misskött hjärnskakning.
– Jag hade ju inte alls tagit det lugnt, när jag borde totalvilat från läsning, dator, tv med mera i tre månader … Det kan ta upp till två år innan du blir bra.
– Att skriva på boken är ett bra läkningsarbete.
Men cykla 110 mil då?
– Jag är mycket bättre nu. Och alla stöttar varann. Ingen får hängas av.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.