Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Manilla Bergström, präst och helgkrönikör. Bild: Per Wahlberg
Manilla Bergström, präst och helgkrönikör. Bild: Per Wahlberg

Manilla Bergström: En visdom som bygger på att vi är olika tillsammans

Prästen Manilla Bergström reflekterar över barns reservationslösa och oproblematiska förhållningssätt till saker och ting: ”Barns frimodighet är den öppenhet som behövs för att se nya vägar, se att hinderbanor kan övervinnas och klyftor kan överbryggas. Astrid Lindgrens berättelser visar ofta på barnens storhet i den visdom som barn står för när vuxna fastnar i gamla hjulspår”, skriver hon i sin helgkrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I församlingshemmet där jag har mitt arbetsrum hänger en stor färgglad väggbonad i textil. Den visar en bild av Jesus som är omringad av barn från hela världen. Det syns eftersom bonaden, som är ett dokument av sin tid visar att alla har sina rötter i olika världsdelar med, ansikten sydda med tyg i olika färger, röd och gul och vit och svart, som det står i sången.

Jesus lyfter upp barnen som samlas kring honom, på bonaden håller han ett barn på uppsträckta armar högt upp mot solen och det lyser om dem. Den bilden ser jag nästan dagligen. Och jag tänker nästan alltid på den när jag vid ett barndop lyfter upp barnet inför församlingen och citerar Jesus med orden ”Den som tar emot detta barn i mitt namn tar emot mig”. Evangelieberättelser om Jesus och barnen skulle kunna illustreras med den där bonaden, inte minst den där Jesus visar lärjungarna att det är den som är minst ibland dem som är störst av lärjungarna. Den som tar emot det lilla barnet tar emot både Jesus själv och den som har sänt honom.

Den största visheten är öppenheten, det visar Jesus gång på gång och säger att man ska ta emot Guds rike som ett barn för att komma dit eller vara en del av det. Barns nyfikenhet är den öppenhet som behövs för att upptäcka, för att våga vara rättfram och för att se vad som är viktigt på riktigt. Barns oförstörda tillit är den öppenhet som behövs för att omfamna varandras olikheter, för att ta hand om varandra och ta emot de gåvor som livet ger oss. Så tar vi även emot den som är givaren. Och kanske är det främst de allra minsta barnen som vet vem som ger oss liv?

Barns frimodighet är den öppenhet som behövs för att se nya vägar, se att hinderbanor kan övervinnas och klyftor kan överbryggas. Astrid Lindgrens berättelser visar ofta på barnens storhet i den visdom som barn står för när vuxna fastnar i gamla hjulspår eller inte vet varken ut eller in. Ronja Rövardotter och Birk är barnen som är olika på var sin sida om den kluvna borgens stupande klyfta men de vågar hoppa över klyftan där borgen rämnat, de vågar ge sig ut på nya vägar och deras mod och frimodighet öppnar upp för att förena två stridande grupper. De blir starkare då, de blir tryggare och de klarar av ännu mer. Tillsammans. Det är inte bara en barnslig lek vare sig i Astrid Lindgrens berättelser eller i Bibelns berättelser. Det är en stor visdom som bygger på att vi är olika och att vi är olika tillsammans. Vi är bra på olika saker och just därför kan vi vara bra på mycket. Tillsammans. Vi kommer från många olika håll men vi är medmänniskor. Tillsammans.

På bonaden i församlingshemmet där jag arbetar kommer barn från alla möjliga håll. De är på många sätt olika men alla är lika värdefulla. De är tillsammans med varandra och med Jesus och den bilden sprakar av klara färger, ljus, liv och glädje.