Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En tjugofem meter lång dialog från Drömfabriken

Den 25 meter långa budkavlen innehåller brev från flera delar av världen, där deltagare utbyter personliga perspektiv på textil produktion. Linnea M. F. Larssons installation på Rydal är ett pågående projekt där hon sammanför och undersöker den lokala och globala textila produktionens historia och samtid.

Budkavlen från Drömfabriken – det andra väveriet, hänger i museets tak och mellan några av den gamla spinnerifabrikens maskiner. Dess material är gjort av ask och har för Linnéa en speciell betydelse.

– Att jag använt det trädslaget kommer från den fornnordiska mytologin, där ödesgudinnor spinner ödestråden, klipper den och vattnar Yggdrasilträdet som är en ask. Dessa ödesgudinnor var ju viktiga i det samhället för 2000 år sedan. Så för mig är det väldigt spännande att använda den symboliken och låta det få plats i verket, berättar Linnéa.

Synliggör samtidskonsten

Utställningen med Drömfabriken ställs ut inom ramen för GIBCA Extended, där man synliggör samtidskonsten i regionen. Linnéa menar att det här projektet är ett exempel på hennes konstutövning.

– Det är ofta så att jag undersöker någonting och i det lärandet vill jag bjuda in publiken i olika moment eller delar av det. Samtidigt gör jag det synligt att jag också är en sökande person som försöker lära mig och dela det med andra.

Intresset för kläder och mode har alltid funnits med. Efter boende i Göteborg, Tyskland och Schweiz flyttade hon tillbaka till Sverige och hittade på något vis hem i skapandet.

– När jag kom tillbaka, så visste jag att jag skulle börja jobba med fri konst igen och speciellt då textil. Jag har ju den bakgrunden och flyttade till textilregionen och tyckte att det var intressant att bygga vidare på.

Industriella arvet och konsten

Vi återkommer till Rydal och projektet Drömfabriken – det andra väveriet, som startade 2019 i Uddebo där det samlades människor från olika platser och yrken.

– Samtliga var intresserade av textil, hantverk och hade ett miljöintresse. Som en del i ett residensprogram jag drev med två andra konstnärer ville jag visa den lokala historien och sammanhanget kopplad till det industriella arvet och konsten, berättar Linneá.

Budkavlen innehåller brev gjorda av personer som deltagit i plattformen Drömfabrikens upplagor. Deltagare från flera delar av världen, som Sri Lanka, Storbritannien, USA, utbyter i en brevkedja personliga perspektiv på textilindustrin. De första breven har Linnea sedan fört över för hand till budkavlen. På platser som Sri Lanka, där kläder ska sys fort är arbetsvillkoren tuffa, vilket är en viktig del i temat.

En dialog kring det textila

– Jag ser det som en dialog kring det textila. Det tar upp lite av det här temat, som går som en röd tråd i projektet. Om exploateringen och det textila som en slags spegel för samhället. Så man kommer på det viset in på de här sociala problemen och orättvisorna.

Linnéa menar att det textila temat angår oss alla och att hon själv numera ser det textila arvet i allt och att man kan lära sig om hela samhället när man läser om textil historia.

– På det viset är det väldigt lärorikt. När jag jobbar med det textila som ett tema eller ämne, så träffar jag på alla möjliga sorters expertkunskaper och intresseområden. Så genom Drömfabriken har jag lärt mig väldigt mycket om detta.

Hon ser inte sig själv som den klassiska ateljékonstnären med intresse för färgen på duken.

Intresse för sociala konstruktioner

– Jag går mer igång på något som jag läser, på texter. Sen ligger mitt intresse mer på sociala konstruktioner, hur vi pratar om världen. Sådana bilder, för det är också en typ av bilder, vad och hur till exempel medier berättar.

Linnéa har en bakgrund inom mode, vilket också påverkat hennes skapandeprocess.

– Innan jag startade drömfabriken, så startade jag upp ett projekt där jag syr klänningar på en trampsymaskin från 1800-talet. Det är som en syateljé där jag använder överblivna tyger och sen får folk beställa en klänning. Det är viktigt att ha med ett rättvisebegrepp, så priset är beroende på kundens socioekonomiska situation. Ur det projektet föddes det här med Drömfabriken, att ta upp de här frågorna kopplad till textil produktion och andra rättvisefrågor.

Linnéa återkommer till att mycket av detta handlar om samarbete med andra.

Budkaveln får eget liv

– Jag har fått hjälp av så många, journalisten Gunilla Ander som skrivit reportageböcker och konstnären Jesper Nordahl som varit en stor hjälp i att komma i kontakt med de fackliga arbetarna på Sri Lanka. Sist men inte minst Padmini Weerasuriya, Ayomi Wickremasekara och Anton Marcus som kämpar sedan årtionden för textilarbetarnas livs och arbetsvillkor på Sri Lanka.

Processen med budkavlen går vidare, något som för Linnéa är en viktig del i verket.

– Jag ville sätta igång något som sen skulle få eget liv, så kedjan är lottad och nu är det mest att se till att folk får sina brev och att processen går vidare. Det jag själv gillar med Drömfabriken är att det inte är färdigt. Jag tycker om att se saker som inte är färdiga och njuter av att se den processen. Breven lägger jag sen upp löpande på en hemsida.

Linnea M. F. Larsson

Ålder: 41 år.

Familj: En son.

Bor: Uddebo.

Yrke: Konstnär.

Intressen: Trädgårdsodling.

Aktuell: Utställningen på Rydal pågår till 12 december.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.