Kapellet är resultatet av att han sedan många år sökt sig till katedraler, kyrkor, kapell, andra bönehus och sakrala byggnader. Inte för att lyssna till Guds ord utan för att känna stämningen av helighet
– Allmänheten, även präster, kommer hit för att titta in i kapellet, säger han.
Ottossons intresse väcktes när han gick på målarskola i Chartres, Frankrike.
– Jag blev helt betagen när jag gick in i Notre-Dame. Sedan dess har jag sett kyrkor i Toscana, Baskien, Sicilien och på många andra platser.
Är inte din fascination en motsägelse med tanke på din förnekelse?
– Visst är det en paradox att ha det här intresset och inte vara troende. Men det ger ett sådan lugn och sinnesro att vistas i en kyrka. En stund i mitt eget kapell ger också ro.
Filosofen i honom har samlat visdomsord, som han också skrivit ner. Som till exempel: ”Det är i motvind en drake lyfter”.
– Allt ska inte vara lätt här i livet, vägen är lång till enkelheten.
Ett av denne ateists verk pryder Sankt Lars kyrka i Åsa och tyder på ömsesidig respekt.
I trädgården har han även byggt ett utedass som får besökarna att hoppa till av överraskning när de gläntar på dörren.
Där inne sitter nämligen alltid en verklighetstrogen figur.
Där finns också en dansbana, en eka och en korvkiosk. Precis som kapellet är det installationer, konst som inte anpassats till rummet.
På dansbanan mitt i villaidyllen har det många gånger varit sång, musik och dans i samband med konstrundan, i år 30 maj-2 juni, en förnimmelse av Folkets park.
– Ingen har klagat på hög volym eller något annat, tvärtom, säger Ove.
Kulturell spridning har en polsk konsertpianist och Lindfjälls gycklarsällskap stått för i grönskan.
– I juli ska Lions club ha sin årsavslutning här, säger Ove.
Det är i första hand Oves konst som lockar. På Konstvandringen i Halland är Ove Ottossons ateljé, installationer och skulpturer i trädgården ett givet mål för många.
– Då har jag bemannat korvkiosken, säger han.
Ove Ottosson växte upp i ett torp i Myra, Fjärås.
– Vi var fyra bröder. Matkontot var en tung post. För att få det att gå ihop körde pappa buss. Mamma skötte oss pojkar och gården. Mamma och pappa slet för att få pengarna att räcka. Det var fattigt, så var det överallt på den tiden.
Intresse för konst fanns hos honom redan då.
– Men hemma fanns inte ens ett teckningsblock. Pappa muttrade när han såg att jag trots allt tecknade. Det var bara arbete som gällde.
Ove har inte tummen mitt i handen. Familjen flyttade för många år sedan in i ett torp, som han renoverat, Lottastugan, från 1850. Där har han också byggt sin ateljé, med mycket glas och ljusinsläpp.
Han hade hunnit fylla 40 när han kom in på den prestigefyllda sexåriga utbildningen på Hovedskous – i måleri, skulptur och grafik.
– Jag visste vad jag ville. Folk uppmuntrade mig att söka när de sett mina tavlor. Min fru Inga Lill visste hur jag brann för konsten, hon gjorde allt för mig och såg till att jag anmälde mig. Jag kom alltid först av alla till skolan och gick alltid sist. Elva gånger har han varit i Paris, konstnärernas Mekka. Men nu har Berlin gått förbi.
I år bär det av till den tyska huvudstaden för Ove. Han har fått Hallands konstförenings Berlin-stipendium och får stanna där i en månad.
Han tecknar, målar i olja, ritar i kol, gör akvareller, grafik och skulpturer.
– Jag har alltid tagit till mig intryck. Min bästa lärare var Carl-Erik Hammarén, skolans huvudlärare och tidigare intendent vid Göteborgs konsthall där jag också har ställt ut.
Beskriv dig som konstnär!
– Aldrig i livet att jag målar på beställning. Jag ägnar mig inte åt ”frieri” – söta saker för att sälja – utan gör det jag vill, på mitt sätt. För att avbilda kan man använda kamera.
Blir det konflikter?
– Jag kompromissar inte. Folk slipper om det är så.
Du uppfattas av somliga som provokativ...
– Jag provocerar för att få folk att tänka. Konst ska beröra, som Picassos verk.
Finaste recensionen hittills?
– Den skrev Mikael van Reis. Att få beröm i GP, att få ställa ut på Galleri PS i Göteborg och att få sälja till Konstmuseet var stort.
Mikael van Reis, Göteborgs-Postens recensent och före detta kulturchef, beskrev Ove som en äkt-halländsk bruksnaivist och att hans måleri vilar på sensibel teckning med ansikten som visar närhet och häpnad.
Bland de utställningarna Ove Ottosson varit representerad sätter han Liljevalchs vårsalong främst.
– Runt 4 000 konstnärer söker dit varje år. Jag har kommit med två gånger.
Ove Ottosson
Ålder: 78 år.
Bor: Åsa.
Yrke: Konstnär. Tidigare konstlärare.
Familj: Frun Inga-Lill, som varit distriktssköterska och barnen Per och Malin. Fem barnbarn
Intressen: Konst, teater, musik och kyrkor. Sport, tränar fortfarande brottning med Kungsbacka BK.
Fakta: Konstliv Halland
Under fyra dagar öppnar runt 160 konstnärer och konsthantverkare i hela Halland sina ateljéer för den årliga konstrundan. Den halländska konstrundan äger alltid rum under Kristi Himmelfärdshelgen, som i år infaller 30 maj-2 juni.
Hemsida: www.konstlivhalland.se
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.