Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Lennart Lindblad, grundaren av Autoliv i Vårgårda, tilldelades nyligen det prestigefulla Polhemspriset för sina insatser när det gäller att förbättra säkerheten för miljontals bilförare och passagerare över hela världen. Onekligen värt en fanfar!

En finurlig man som räddat liv

Polhemspriset delas ut för teknisk innovation på hög nivå eller för genialisk lösning av ett tekniskt problem. I år gick det till en finurlig man i Vårgårda, Lennart Lindblad, uppfinnare och grundare av Autoliv.

I fönstret står den ännu, om än lite lätt bedagad, den stora vackra bukett Lennart Lindblad fick i samband med prisutdelningen av Polhemspriset. Rosor, prärieklockor, riddarsporre och många andra blommor. Alla i blå och lila toner.
– Det är den största bukett jag någonsin fått, säger Lennart Lindblad när han häller upp kaffet i de guldkantade kaffekopparna hemma i lägenheten i Vårgårda.
”Lennart Lindblad tilldelas Polhemspriset 2016 för säkerhetsanordningar i fordon som förbättrat säkerheten för miljontals fordonsförare världen över. Resan från den första tillverkningen i villan i Vårgårda till dagens globala företag saknar motstycke i modern svensk industrihistoria". Så löd juryns motivering. Lennart Lindblad beskriver känslan under prisutdelningen som att han var ”en katt bland hermeliner”.
– Jag har ju bara sex års folkskola och där satt professorer och civilingenjörer. 

Lennart Lindblad med sin ståtliga blomsterkvast. Bild: Nicklas Elmrin
Lennart Lindblad med sin ståtliga blomsterkvast. Bild: Nicklas Elmrin

De var tre personer som var nominerade till årets pris och Lennart trodde inte för ett ögonblick att det var han som skulle vinna.
– Min favorit till priset var en ung dam som satt mitt emot mig. När de läste upp namnet tänkte jag ”var sitter den gubben?” och sen kom jag på att det var jag och gick upp på scenen. 
Ögonen glittrar och hela människan Lennart utstrålar glädje, energi och entusiasm. En handlingskraftig man som söker lösningar på de problem som dyker upp.
– Vi är alla på något vis tekniskt begåvade, jag och mina fyra syskon. Vi har det efter vår pappa.

Ett problem som Lennart löste var arbetsresorna till Stockholm och senare till fabriken i Hamburg. Det gick för långsamt med bil eller med tåg, så Lennart tog flygcertifikat och flög dit han skulle. 
– Efter ett tag insåg jag att jag behövde instrumentcert så att jag fick flyga i alla väder. Jag började ta kvällskurser, men jag hade inte den tid som krävdes. Det var ju samma utbildning som SAS-piloterna gjorde. I stället tog jag tre veckors semester, reste till Long Island i USA och gick en kurs där. Certet var detsamma så jag fick det överfört till ett svenskt.

I början av 50-talet arbetade den drygt 20-årige Lennart som biträde i järnaffären i Vårgårda. Han träffade Birgit och de gifte sig. Det unga paret skulle åka på bilsemester till Halmstad när det hände en bilolycka just utanför Vårgårda. Hastigheten var låg, men bilens förare dog. Lennart såg ett problem och började söka en lösning. Han beställde en sele till sin fru, men den var av en klen konstruktion.
– Jag visste ju att det blir stora krafter när en bil bromsar in och krockar, så jag hörde med en god vän som jobbade på skroten om jag fick komma dit så vi kunde testa selen. Den behövde hålla för två till tre ton för att var funktionsduglig, men den höll inte ens för 100 kilo.
Tack vare arbetet i järnaffären var Lennart bekant med de flesta i trakten, bland annat en man från textilfabriken. Därifrån fick Lennart ett bälte vävt i nylon och från järnaffären kunde han använda spännen från tjurhalsband. Lite björntråd och några timmar vid mammas symaskin i källaren senare var bältet på plats.

Från detta första bälte fortsatte utvecklingen. I början var hela familjen inblandad och Lennart startade det som idag heter Autoliv tillsammans med sin bror Stig.
– Min familj har alltid varit med på detta. Birgit, min hustru, fick ju dra ett stort lass eftersom jag var borta mycket i jobbet, men vi var överens. 
En viktig del i utvecklingsarbetet var att kunna testa de nya produkterna ordentligt. För att hålla sig kvar i branschen och i Vårgårda byggde de därför en krockanläggning, köpte in en trasig krockdocka, lagade den och drog igång sina tester. Första dagen körde de sex krocktester och allt gick enligt plan. 
– Dagen efter, när jag satt på mitt kontor, hörde jag en upprörd mansröst från receptionen. Jag gick ner för att se vad det var frågan om. Där stod vår granne, chefen för Liljeros konfektion. Han sa att vi måste sluta med krocktesterna omedelbart för varje krock gjorde att deras stämpelklocka hoppade fram en minut. ”Så igår var det 40 personer som gick hem sex minuter för tidigt”. 

På äldre dagar har Lennart Lindblad börjat spela golf. Här gör han sig redo inför en runda ihop med de gamla arbetskamraterna Sigge Johansson (till vänster) och Gunnar Wigertsson (till höger). Bild: Uno Nylén
På äldre dagar har Lennart Lindblad börjat spela golf. Här gör han sig redo inför en runda ihop med de gamla arbetskamraterna Sigge Johansson (till vänster) och Gunnar Wigertsson (till höger). Bild: Uno Nylén

Berättelserna flyter lätt. Minnena är många och spännande. Tiden går fort i Lennarts sällskap. Han berättar om uppfinningar, företaget och pappan som i sin ungdom emigrerade till USA. Motgångar och medgångar, både i företagandet och i livet. Hans hustru Birgit blev sjuk i Alzheimers och behövde därför mycket omvårdnad som Lennart gav. 
– Då fick jag en golfkurs i 70-årspresent av mina barn. De kände att pappa behövde en säkerhetsventil. Det hade de rätt i. 
Det blir fortfarande några rundor varje år tillsammans med goda vänner. 
– Nån bra golfare blir jag aldrig, men vi har väldigt roligt och det har varit viktigt att komma ut och träffa folk. 
Lennart sålde företaget 1975 och satt kvar som vd till 1977. Sedan dess har han en fortsatt god relation med Autoliv och håller just nu på med en lastsäkerhetsanordning. 
– Jag känner mig stolt när jag tänker på att jag startade Autoliv och att det fortfarande finns kvar i Vårgårda. Många av dem som jobbar där nu är barn och barnbarn till dem vi anställde då.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.