Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    För tre år sedan åkte Emma Gunnarsdóttir Lyngman för att ta reda på mer om sina isländska rötter. Så mötte hon kärleken. Nu har hon bott tre år i Reykjavik och pluggar till sjuksköterska. Bild: Anna Berglund

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Emma vill utforska sina isländska rötter

    Emma Gunnarsdóttir Lyngman reste till Island för att utforska sina isländska rötter. Men det tilltänkta halvåret har blivit tre år med förlovning, sambo och påbörjad utbildning. Och hon stortrivs, hemvan i islänningarnas mentalitet och Reykjaviks småstadscharm.

    Hon dimper ner i fåtöljen jämte mig på fiket i centrala Reykjavik. Stryker bort sitt rågblonda hår, ler hastigt och ursäktar att hon är sen, tillägger att föreläsningen drog ut på tiden.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    – Åh, jag har glömt hur punktliga svenskar är, här är alla alltid minst en kvart försenade, säger Emma Gunnarsdóttir Lyngman, som läser till sjuksköterska på universitetet i Reykjavik.

    – All undervisning är på isländska, så det är lite tufft ibland, säger Emma, som ändå tycker sig behärska språket, även om hon fortfarande böjer fel ibland.

    – Det är ett vackert språk, men lite krångligare än svenskan, med fyra kasus, några fler bokstäver och ovana uttal. Och ibland saknar jag att göra mig helt förstådd, att kunna uttrycka alla nyanser utan att behöva tänka efter.

    Bild: Anna Berglund

    Nyfiken på sina isländska släktrötter och med äventyrslust, reste Emma till Island 2015 för att utforska landet, sitt ursprung och sin pappas uppväxttrakter.

    – Jag ville lära känna mina släktingar som jag bara kort besökt ett par gånger i livet, berättar Emma, som flyttade in hos sina kusiner och försörjde sig på att städa på hotell.

    Har bytt ringar med Jón

    Planen var att åka hem till Göteborg efter ett halvår och studera. Men så träffade hon kärleken Jón Marvin och visserligen reste hon hem till Göteborg, men bara för att läsa isländska med målet att snabbt återvända.

    Nu har hon bott i Reykjavik i tre år, förlovat sig och blivit sambo. Och hon trivs i huvudstaden med drygt 120 000 invånare, med dess småstadskänsla där de flesta känner varandra eller har släktband.

    – Jag sökte något mindre än Göteborg, och Reykjavik var lagom.

    Bild: Anna Berglund

    Det var inför studierna och ett långsiktigt liv på ön som hon bestämde sig för att lära sig språket. Första halvåret hos sina släktingar pratade hon bara engelska, eftersom alla islänningar är bra på det, ett arv från amerikansk närvaro under mer än ett halvsekel. Som präglat samhälle och kultur sedan USA övertog försvaret av Island 1941. Sista trupperna lämnade ön 2006 och längs vägen från flygplatsen i Keflavik till Reykjavik blickar militärförläggningarna numera öde, medan vegetation bäddar in höga stängsel, grindar och taggtråd i grönska.

    Stor respekt för människorna

    När vi pratar om islänningarna blir hon varm i blicken. Hon beskriver dem som ett stolt, egensinnigt folk som med sina långa historia, sagor och självständighet tycks okuvliga. Det märks att hon respekterar människorna som kommit att bli hennes grannar, vänner och sammanhang.

    – I Sverige är vi nog mer tillbakadragna, här är alla öppna men det tar lite tid att skapa starka band.

    – De är väldigt arbetsamma och inte rädda för att ta i, samtidigt avslappnade. En annan tydlig identitet är att de kör bil överallt. Men eftersom all uppvärmning sker från jordens varma inre, brukar de försvara bilåkandet med att de ändå har låg klimatskuld, tillägger hon.

    Island har inga tågförbindelser, det är glest mellan byarna och vädret är nyckfullt.

    – Gillar man inte vädret är det bara att vänta fem minuter så blir det något annat, säger hon med ett skratt.

    Bild: Anna Berglund

    Islands vindar har fri lejd över de trädfria, öppna landskapet, men Emma gillar det, särskilt fågelöarna kring Västmannaöarna där Jón Marvin har sina hemtrakter.

    – Naturen är mäktig här men visst saknar jag att kunna promenera i de svenska storskogarna.

    Hon har inrättat sig väl i sitt nya liv, känner sig hemmastadd och välkommen, har funnit släktbanden som stärkt hennes isländska identitet.

    – Jag saknar såklart familj och vänner, men nu skulle jag inte vilja flytta tillbaks till Sverige, särskilt inte med Sverigedemokraternas framgångar. Rasismen finns knappast här. Invandringen är liten, men det råder brist på arbetskraft och om man flyttar hit finns det jobb.

    – Parallellt är det dock konstant brist på bostäder, tillägger Emma.

    Nyinköpt lägenhet

    Hon och hennes sambo har precis köpt en lägenhet i Reykjavik och betalar 15 000 kronor i månaden, visserligen är löneläget högre men inte paritet med hyresnivåerna.

    Det som byggs är mest hotell. Och den växande turismen tär, trots att näringen är viktig.

    – Det börjar bli för många turister, naturen tål inte hur mycket som helst, särskilt inte alla känsliga lavor och mossor som utvecklats under lång tid, säger Emma med eftertryck.

    Vi vandrar runt i Reykjavik och de små gatorna, dess täta myller av låga hus, ett hopkok av arkitektur från olika tider och stilar. En vänlig, lågmäld, modern och partyfrisk stad.

    – Här känner jag mig alltid trygg och islänningarnas "det-ordnar-sig-mentalitet" passar mig.

    Framtiden ligger öppen

    Och släktskapet med Island och dess folk faller sig naturligt, särskilt sen hon lärt sig språket.

    – Jag känner mig svensk, men delar islänningarnas värderingar och trivs. Kanske läser jag min master här, kanske flyttar vi till Sverige. Man vet inte hur framtiden ser ut, säger Emma som präglas av två nordiska länder i arv och nutid.

    På frågan vad som är det allra bästa med Island funderar hon en millisekund.

    – Att det inte är hemma, jag ville ha en förändring och fick den.

    Emma Gunnarsdóttir Lyngman

    Ålder: 23 år.

    Bor: Reykjavík.

    Kommer från: Göteborg.

    Familj: Föräldrar som bor kvar i Göteborg, en bror i Skåne och en fästman på Island.

    intressen: Plugget, familj och vänner.

    Gör: Pluggar till sjuksköterska.

    Gillar allra mest med Island: Naturen.

    Det mest överraskande med Island: Naturen, Surrealistiskt att se både glaciärer och norrsken.

    Saknar från Sverige: Gröna skogar.

    Drömmer om: Att vidareutbilda sig när jag är färdig med min grundutbildning.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.