Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/3

Emma älskar jobbet som bärgare

Emma Johansson åkte i bärgningsbilens förarhytt redan som bebis och har präglats av tunga fordon i hela sitt liv. Hon vet liksom inget annat, och har under uppväxten bara längtat efter att själv få köra lastbil.

24 år gammal är hon helt övertygad om sitt yrkesval som bärgare, och gillar sitt självständiga, varierade arbete, trots att det ibland är både tungt och skitigt. 

Stegen upp till förarhytten är brant och när man väl klättrat upp krymper bilarna som passerar därnere nånstans. Bärgaren Emma Johansson sitter bakom den väldiga ratten, utstrålar självsäkerhet och manövrerar bärgningsbilen med lastbil på släp. På vändplanen utanför åkeriet backar hon galant in lastbilen på plats. 
Som den enklaste sak i världen, själv vet man ju allt trixande det brukar vara med bara ett litet bilsläp. 
– Nej, det här är inget svårt, säger hon när jag imponerat kommenterar. 

Hon klättrar ner och lossar vant och metodiskt. Och det är just de tunga fordonen som hon gillar allra mest.
– Ja, allt som har med lastbilar att göra är roligt, säger hon medan hon packar ihop bärgningsanordningen och svingar sig uppför trappan till hytten. 
Vi åker vidare till familjeföretagets kontor i industriområdet Svanvik på Tjörn. 
– Min farfar startade upp bärgningsverksamheten 1972, berättar Emma, vars pappa tog över rörelsen för ett par år sedan. 
– Siktet har alltid varit inställt på att köra bärgare åt pappa, tillägger hon leende. 
– Jag har åkt med i bärgaren sen blöjåldern och tyckte alltid det var roligt. Så redan som barn ville jag bli bärgare, minns Emma vars uppväxt med tunga fordon och den stora bärgningsbilen har präglat henne i grunden, och i det utvecklat ett glödande intresse för de stora fordonen. 

Valet till gymnasiet var självklart, transportprogrammet som lockade två tjejer till klassen. Efter studenten sökte hon sig utanför Tjörn och familjeföretaget. Men såklart inom den tunga transportindustrin.
– Jag har testat lite annat och kört asfaltsbil, men tröttnade på att bo i bilen från måndag till fredag. Så jag återvände hit, det är skönt att komma hem varje dag, även om det kan vara stressigt och oregelbundna arbetstider. 
Nu har hon varit bärgare på Tjörn i snart tre år och trivs. 
– Det är ett varierat, fritt, självständigt arbete och man vet aldrig vad som kommer hända under dagen. 
 

Bild: Anna Berglund
Bild: Anna Berglund

Som bärgare har hon valt ett tidlöst yrke, varken trendkänsligt eller påverkat av konjunktursvägningar. Alla behöver ibland en bärgare, antingen man kanat i diket, kört på vilt, krockat eller fått punktering. Och varje årstid har sina återkommande larm, berättar Emma. 
– På sommaren är det många punkteringar, småkrockar och inlåsta bilnycklar i bilen. På vintern skapar ofta halkan lite kaos, som nu i november när första halkan överraskade när ingen hunnit få på vinterdäcken. Sen är det rätt mycket vilt hela året, just nu en hel del älg.
Ibland får bärgarna körningar till platser för svåra trafikolyckor där krockade, söndertrasade, hopknölade bilar ska bärgas bort. 
– Då hamnar man mitt upp i det. Även om räddningstjänsten sköter sitt, så behöver man ju vara där. Det kan vara jobbigt med det tragiska, men man lär sig att hålla det ifrån sig. 

Det är ett tungt och ibland skitigt jobb, fastkilade fordon som är trixiga att få loss, bilar som ska bärgas i regn och snö ur lera och väta. Det kräver styrka och en rejäl dos jävlaranamma.
– Ibland behöver man tänka till och vara kreativ. Jag gillar de där att arbeta självständigt och tänka ut lösningar på egen hand, säger Emma som nyligen gick en kurs i tung bärgningsteknik. 
– Så nu har jag behörighet att bärga tyngre fordon som bussar och lastbilar. Det har varit en givande utbildning och jag fått träffa kollegor ifrån hela Sverige, säger hon nöjt.

Att vara bärgare och tjej är inget Emma funderar särskilt mycket av, men visst kan hon mötas av olika reaktioner. 
– En del män vill lite ta över och hjälpa till eftersom jag är tjej, andra blir lite generade. Det roligaste är ändå att många säger att det är frun som tankat fel bränsle eller gjort annat som orsakat att de ringt, säger hon med ett skratt. 
– Och det konstigaste är nog när personbilar eller lastbilar följt anvisningarna på sin gps som inte alltid stämmer, då kan man hitta dem alltifrån fastkörda på stranden till långt in i djupaste skog.
Att det inte funnits någon tvekan kring yrkesvalet är tydligt, bärgningsbilarna har varit en tråd som följt henne sen barnsben, från förarhytten, via utbildningar och livsår. På frågan om hon vill något annat kommer svaret utan betänketid.
– Det blir det här. Det är ett roligt, positivt jobb och man träffar mycket folk. Och man är oftast väldigt efterlängtad.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.