En sista resa till Grekland och specialistkliniken där, sedan fick det vara nog. Det var i slutet av augusti 2019 och Emelie Ljungberg hade precis haft releasefest för ”Längtansresan”, hennes självbiografiska roman om ofrivillig barnlöshet. Nu satt hon på flyget till Grekland, som så många gånger förr, för ett tredje och sista försök att med hjälp av äggdonation bli gravid.
– Jag ville prova en donator till, förklarar Emelie. Men jag och Tobias, min man, hade börjat landa i att ett liv utan barn skulle kännas okej. Vi hade det bra som det var med hund som tyvärr inte finns längre, sommarhus och många gemensamma intressen. Flera av mina vänner började dessutom få tid att umgås igen då deras barn blivit stora.
Höll på konstant i sex år att bli gravid
Efter en kort paus lägger Emelie till:
– Jag var även så slutkörd, både mentalt och fysiskt. Vi hade hållit på konstant i nästan sex år. Först med enbart IVF, sedan med hjälp av äggdonation. Vi ville bara sätta punkt – oavsett hur det skulle gå. Men det var ju väldigt roligt att det blev som det blev.
Emelie ler en aning samtidigt som snart tvåårige Sixten klättrar upp i hennes knä. Hon minns stunden då hon insåg att hon var gravid.
– Så klart blev vi jätteglada. Men samtidigt visste jag att det bara var ett litet första steg. Jag vågade inte riktigt tro på graviditeten eller föreställa mig hur det skulle bli.
Emelie hade innan dess fått flera missfall och väntade sig i princip att något skulle gå fel igen. När det blev dags för ultraljud hade hon fortfarande inte några gravidsymtom.
Gravid med tvillingar
– Jag kände mig inte gravid och trodde att det hade avstannat. Barnmorskan var tyst ett tag, sedan sa hon ”har ni satt in två embryon?”.
Det visade sig att Emelie var gravid med tvillingar.
Sixtens syster Märta har även hon kommit till köksbordet för att äta mellanmål.
– Det var lite chockartat, konstaterar Emelie. Tvillingar var ingenting jag hade föreställt mig men någonstans var det ändå drömmen att få två på en gång. Vi var ju medvetna om att det annars skulle bli svårt med syskon eftersom jag var så pass gammal, 48 år.
Emelie berättar vidare att hon efter rutinultraljudet i vecka 18 trots den tidigare rädslan hon känt ändå kunde slappna av lite.
– Sedan kom oron tillbaka. Jag var så rädd att stupa på mållinjen, van vid att allt gick åt helvete.
Men i slutet av april 2020 föddes först Sixten, sedan Märta.
– Det var väldigt speciellt, säger Emelie. Inte förrän jag hörde Sixten skrika fattade jag att det var på riktigt och att det gått bra. Två minuter senare kom Märta. Hon skrek också.
Mellanmålet är uppätet och tvillingarna sysselsätter sig i ett angränsande rum tillsammans med pappa.
Har valt att stanna hemma längre med tvillingarna och njuta
– Vi har valt att vara hemma med dem lite längre, säger Emelie. Vi vill njuta av den här tiden nu när de är här. Men i höst ska de börja på förskola. Kanske har vi skämt bort dem och visst är jag en trött småbarnsförälder. Men det här är en annan trötthet jämfört med den jag kände under tiden då vi försökte få barn. Det jag upplevde då var en psykisk trötthet. Nu är det mer fysiskt och jag vet att det går över.
Emelie konstaterar att hon till vardags inte tänker så ofta på de tuffa åren som nu ligger bakom dem.
– Men i början identifierade jag mig nästan mer som barnlös än som mamma. Innan Sixten och Märta kom var jag rädd att jag inte skulle knyta an. Det hade varit en lång resa plus det här med äggdonationen. Men jag hade inte behövt oroa mig. Det var kärlek vid första skriket. Gener spelar verkligen ingen roll. Det enda jag skulle gjort annorlunda om jag ser tillbaka är att jag skulle gått över till äggdonation tidigare.
Längtansbarnen
Någon fortsättning på ”Längtansresan” är inte planerad däremot skissar Emelie på en barnbok.
– ”Längtansbarnen”. En berättelse om hur de blev till. Jag tänker att den kan vara en hjälp både för oss själva och för andra.
I framtiden har Emelie och Tobias även planer på att ta med Sixten och Märta till Grekland.
– Jag blev vän med en taxichaufför i Aten, berättar Emelie. Varje gång på väg till flygplatsen sa han ”nästa gång kommer du hit på semester”. Just då kände jag att Grekland var det sista landet jag skulle vilja semestra i, det var så förknippat med försöken att få barn. Men nu när Märta och Sixten är här ser jag fram emot att ta med dem till Grekland och berätta för dem om hur de kom till.
Emelie Ljungberg
Ålder: 50 år.
Bor: Ljungskile.
Familj: Maken Tobias, barnen Märta och Sixten.
Gör: Driver egen kommunikationsbyrå.
Intressen: Skriva, läsa, naturen.
