Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Lars Hjertberg
Bild: Lars Hjertberg

Efter ett liv med taktpinnen tar Josef Helperin det piano

Josef Helperins långa dirigentliv började i moll med sjukdom och sanatorievistelse men hittade så småningom en härlig och harmonisk ton på scener över hela världen.
Nu firar han 90 år och tar det lite piano men går på Göteborgssymfonikernas konserter så ofta han kan.

Varje gång Josef Helperin passerar genom den smala hallen högt uppe i sekelskifteshuset på Linnégatan är det som ha drabbas av en minnenas kavalkad; med möten med musiker av yppersta klass på scener jorden runt.

Redan i tioårsåldern berättade Josef bestämt för alla som ville lyssna att: jodå, det var dirigent han skulle bli.

Kalldes för Toscanini

– Sedan började jag att kallas för Toscanini, ler 90-åringen och låter blicken spela över hallens många affischer. Där berättas om gästspel med tjeckiska radioorkestern, Mississippis symfoniorkester, Haifas symfoniorkester i Israel och Kansais filharmoniker i Japan. Och så förstås konserter med en rad tyska orkestrar och många spännande arrangemang under intensiva år som regionkapellmästare med Jönköping som bas.

I backspegeln liknar den här dirigentens långa karriär mest en framgångssaga men livets ouvertyr var tuff. Emellanåt rent av plågsam.

– Jag föddes på Banérgatan 14 i Gamlestan men redan efter något år flyttade vi till Andra Långgatan 6. Vår familj tillhörde den mosaiska församlingen och vid den här tiden var det väldigt många judar som bodde i Linnéstaden. På vår gård fanns det till och med ett litet bönehus.

– Pappa dog, sedan fick jag tuberkolos och skickades till Rävlanda sanatorium. Där hann jag till och med börja skolan innan jag fick komma hem till mamma och mina fem systrar igen.

Lektioner i både fiol och piano.

– Så småningom flyttade vi till ett barnrikehus på Eklandagatan och jag förstår egentligen inte hur mamma lyckades få ihop det ensam med sex barn.

Varje fredag gick Josef till synagogan för att fira sabbat och drömmarna om ett liv med musiken vävdes allt starkare. Efter åtta års skolgång tog han jobb på Götaverken och med egna pengar på fickan kunde han nu finansiera lektioner i både fiol och piano.

Via ett år på Ingesunds musikskola i Arvika landade Josef Helperin i Stockholm; gifte sig, fick två barn och tog jobb men studerade parallellt. Två år på Stockholms Borgarskolas ansedda dirigentlinje bäddade för en plats i Musikhögskolans dirigentklass.

Under 1980-talet nämndes Josef Helperins namn allt oftare när en internationell orkester i knipa behövde en kompetent dirigent med bred erfarenhet. Det är i huvudsak från den här epoken affischerna i hallen härrör. Bild: Lars Hjertberg
Under 1980-talet nämndes Josef Helperins namn allt oftare när en internationell orkester i knipa behövde en kompetent dirigent med bred erfarenhet. Det är i huvudsak från den här epoken affischerna i hallen härrör. Bild: Lars Hjertberg

– Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Jag var 27 år och äntligen på gång!

Tre års intensiva studier under professor Tor Mann, han som tidigare varit chefsdirigent för Göteborgs symfoniker, följdes av en prestigefylld tid i Wien hos dirigentgurun: Hans Swarowsky.

Men imponerande cv mättar inga magar och hemma i Stockholm tvingades Josef söka sin försörjning via vardagsjobb med databehandling.

– Fast vid sidan av började jag repetera med amatörorkestrar. Först Åkersberga, sedan Vaxholm och till sist Täby.

Kapellmästare för stadens symfoniorkester

Ryktet gick om att det hände spännande saker i huvudstadens utkanter och snart avlöste de externa uppdragen varandra. I Helsingborg var de tydligen särskilt imponerade och 1974 accepterade Josef Helperin jobbet som intendent och kapellmästare för stadens symfoniorkester.

1978 lockade tjänsten som regionkapellmästare för övre Norrland, men redan efter två år i Boden uppenbarade sig möjligheten till motsvarande uppdrag för norra Götaland. Nu inleddes en ny spännande fas med Jönköping som bas.

– Där fanns en av landets absolut främsta amatörorkestrar och vi gjorde en lång rad konserter med solister och gästdirigenter från hela världen.

Internationell orkester i knipa behövde en kompetent dirigent

Under 1980-talet nämndes Josef Helperins namn allt oftare när en internationell orkester i knipa behövde en kompetent dirigent med bred erfarenhet. Det är i huvudsak från den här epoken affischerna i hallen härrör.

– Fast 1993 tyckte jag att det räckte. Min mamma hade fått en hjärnblödning och jag bestämde mig för att gå i pension och flytta hem till Göteborg igen.

Hur ser din kontakt med musikvärlden ut i dag?

– Så ofta jag kan går jag till konserthuset och lyssnar på symfonikerna. Allra helst vill jag sitta i en av logerna på sidan så att jag får lite överblick och kan se samspelet mellan musikerna.

Akustiken anses ju var av toppklass men är ljudet lika bra där på sidan?

– Det tror jag nog. Den enda platsen med lite sämre ljud är den där dirigenten står - allt ljud strömmar ju förbi honom.

Josef Helperin

Yrke: Dirigent.

Ålder: 90 år den 7 december.

Bostad: Lägenhet i Linnéstaden, Göteborg.

Familj: 5 barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Fritidsintressen: Golf och gymnastik.

Favoritmusik: ”Requiem” av Giuseppe Verdi.

Senast lästa bok: ”Familjen” av Johanna Bäckström Lerneby.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.