Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
I höst är det 32 år sedan som Joacim och Annika Åstedt gifte sig. "Det har inte bara varit en dans på rosor. Men jag tror att en del, när det uppstår jobbiga situationer, ger upp för lätt", säger Annika och inför Alla hjärtans dag ger hon receptet för ett långt och lyckats äktenskap: "Det gäller att prata – och att lyssna". Bild: Anna Edlund

Efter alla år spirar kärleken fortfarande för paret Åstedt

De möttes över marmeladsmörgåsar på en fest i mitten av 80-talet – han var 17 år och hon 20. På ett glasskafé på Avenyn uppstod magi, och minnet från den första kyssen är lika tydligt som när nyheten om mordet på Olof Palme kablades ut. I höst, efter 32 år som gifta, firar Joacim och Annika Åstedt granitbröllop.

Den lilla lägenheten var full med folk som drack te och åt marmeladsmörgåsar.

– Standard på 80-talet, konstaterar Joacim Åstedt med ett snett leende.

Gillade skrattet direkt

I nästa andetag berättar han om hur han ståendes i hallen, den där kvällen för 35 år sedan, knappt hann överlämna sin present till kompisen som fyllde år innan han hörde ett skratt han gillade.

– Det lät gôtt – och när jag kom in i lägenhetens enda rum satt Annika där. Det var en konstig känsla, men jag blev hooked med en gång.

– Jag kände samma sak, fyller hustrun Annika i. Så fort jag såg Jocke tänkte jag ”shit, vilken snygg kille”. Det var magnetiskt. Efter den kvällen försökte vi hitta anledningar att träffas. Jocke ville låna en skiva och jag sa ja utan att tänka på att det var min kompis skiva.

2009 uppmanade GP läsarna att skriva in och berätta om sitt livs kärlek. Joacim Åstedt var en av dem vars text publicerades. Bland annat skrev han ”Tacksamhet över att just jag får leva med henne kommer ofta över mig”. ”Jag blev väldigt rörd förstås. Det var charmigt, gulligt och romantiskt”, säger hustrun Annika. Bild: Anna Edlund

Annika skrattar vid minnet och ser på Joacim när hon lägger till:

– Men du var bara 17 år, jag var 20. Det var ganska stor skillnad då. Jag jobbade och hade körkort.

Joacim la korten på bordet

Till slut var det Joacim som la korten på bordet först – drygt tre veckor efter födelsedagsfesten.

– En söndagskväll kände jag bara ”jag kan inte hålla det här inne”. Jag ringde upp, men ingen svarade. Jag blev skitlättad. Men sedan ringde jag igen och när Annika svarade sa jag ”du, det är så här... jag är jättekär i dig”.

Vänd mot Annika fortsätter Joacim:

– Jag minns inte hur du uttryckte dig, men du sa något i stil med att du var lite osäker.

– Mina föräldrar skilde sig tidigt, förklarar Annika. Det gjorde mig lite orolig inför att gå in i ett förhållande. Jag var kär – men jag sa det inte då.

Glasskafé på Avenyn

Hur det än var så bestämdes det träff nästkommande dag på ett glasskafé på Avenyn. Joacim minns en intensiv, elektrisk laddning. När det blev dags att säga hejdå ville ingen riktigt lämna.

– Vi hade inte sagt ”ska vi bli ihop?”, vi hade knappt hållit hand, berättar Annika.

– Men plötsligt kysstes vi, fyller Joacim i. Minnet från de sekunderna är lika tydligt som från när Palme mördades. Efter det umgicks vi nästan dygnet runt, och vi upptäckte att vi båda tyckte om att gå på restaurang.

Joacim var bara 17 och Annika 20 när de unga tu blev ett par. Bild: Anna Edlund

Annika reser sig från köksbordet och hämtar ett foto som hängt på kylskåpsdörren – ett av de första fotografierna på henne och Joacim tillsammans. I ett fotoalbum finns mängder av bilder från bröllopet som ägde rum bara tre år efter kvällen på glasskaféet. Men något storslaget frieri blev det inte.

– Vi resonerade oss fram till att gå och köpa förlovningsringar, berättar Joacim och skrattar en aning. Eftersom vi la alla våra pengar på mat blev det ett par tunna, smala ringar.

– Vi förlovade om oss långt senare, bara för att byta ringar, säger Annika med ett svagt leende.

Ekonomin räckte inte längre än till ett par tunna förlovningsringar. Bild: Anna Edlund

I de nya ringarna står det ”om och om igen”.

– När det känns bra tänker jag självklart ”vi ska vara ihop tills vi dör”, men det betyder inte att man tänker så varje minut, fortsätter Annika. Det gäller att prata – och att lyssna. Det har inte bara varit en dans på rosor. Men jag tror att en del, när det uppstår jobbiga situationer, ger upp för lätt.

– Det har funnits tillfällen då vi varit riktigt oense, men vi har alltid rett ut det, säger Joacim.

Blev nykära under en helg

I slutet av 90-talet kände sig båda utmattade, de hade blivit föräldrar tidigt till tre barn och varit för ambitiösa – som Joacim uttrycker det. Annika hade varit mammaledig och studerat samtidigt som Joacim pluggat och jobbat.

– Vi var trötta och kände att vi skulle vilja åka bort bara vi två, förklarar Joacim. Då rekommenderade några vänner oss att åka på en helg arrangerad av ”ÄktenskapsDialog”. Vi anmälde oss, och blev nykära.

”ÄktenskapsDialog” drivs ideellt och konceptet – som går ut på att man åker iväg en helg och lär sig kommunicera med varandra på ett nytt sätt – kommer ursprungligen från Spanien.

– Det som var jobbigt var egentligen inte äktenskapsjobbigt, det var livet, säger Annika. Men vi kände ”vi testar”, om inte annat så för att få lite vila. Det var så bra att vi något år senare bestämde oss för att jobba med det här. I tio år höll vi kurser.

– Även det var väldigt stärkande, konstaterar Joacim. Vi gjorde samma uppgifter som deltagarna.

Hemmabion är ett gemensamt intresse och ett perfekt ställe för att mysa tillsammans. Bild: Anna Edlund

Utöver att vara bra på att kommunicera poängterar både Joacim och Annika vikten av att som par ha roligt tillsammans.

– Jag tror att det är bra med gemensamma projekt, säger Joacim. För några år sedan tågluffade vi till Holland för att vandra – då tränade vi tillsammans inför den resan.

– Nästa projekt är att bygga en boulebana framför huset, flikar Annika in.

Annika och Joacim Åstedt

Ålder: 54 respektive 51 år.

Bor: Linnarhult.

Familj: Tre barn.

Gör: Lärare, verksamhetskonsult.

Intressen: Annika tycker om att träna och läsa. Joacim spelar rollspel och gillar att vara i skogen. Gemensamma intressen: matlagning, hemmabion.

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag är en vanlig benämning i Sverige på Valentindagen, den 14 februari. Den här dagen säljs över fyra miljoner rosor i Sverige.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.