Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Efter 30 år som helikopterpolis landar Per "Pelle" Lindquist för gott. Åldersreglerna sätter stopp för "Pelle", som fyller 60 år den 3 februari. "Jag är ödmjukt tacksam över att ha fått arbeta med det här och haft så bra arbetskamrater genom åren", säger han. Bild: Privat

Efter 7000 timmar uppe i det blå tar polispiloten Pelle mark

Per "Pelle" Lindquists flygintresse grundlades tidigt. Hisingspôjk, äldst av tre bröder, uppvuxen i Säve.
– Jag var löjligt flygintresserad redan i tidiga tonåren, berättar han.

När han och bästa kompisen inte satt och byggde flygplansmodeller, åkte de ofta till flygplatserna i Säve och Torslanda för att kolla in flygplan.

Efter gymnasiet sökte Pelle till flygvapnet och tog flygexamen på krigsflygskolan i Ljungbyhed 1980 och blev då fältflygare.

– Första ensamflygningen med Viggen är ett av mina största ögonblick i livet. Men efter några månader ansåg lärarna att jag inte passade för att flyga stridsflygplan. Det var ett hårt slag för en 21-åring, men det blev starten på något nytt när jag sökte till Polishögskolan i stället.

Sug efter att flyga

Som nyutbildad polis var Pelle tillbaka på Hisingen, i vaktdistrikt 6. Han trivdes bra men hade alltid kvar suget efter att flyga.

– På den tiden hade man värnpliktiga piloter i arméflyget, så jag sökte dit. Då kunde jag jobba kvar som polis, men också flyga militära propellerplan en månad varje år.

Pelle vid en SK 16, ett amerikanskt skolflygplan från andra världskriget, som fanns i det svenska flygvapnet 1947-1972. Flygplanet tillhör Swedish Air Force Historic Flight (SwAFHF), en förening som håller gamla svenska militära flygplan i flygande skick. Bild: Privat

1989 tog han ut ett civilt helikoptercertifikat och började flyga vid polisflyget på Säve.

– Vår huvuduppgift var då trafikövervakning, men fram till 1997 svarade polisflyget även för regionens ambulansflyg. Nu fokuserar vi mer på rena polisuppdrag – en mix mellan räddningsuppdrag och brottsbekämpning. För oss som flyger är detta verklighetens vardag, men man måste förhålla sig professionell oavsett om man bevittnat lyckohändelser eller tragedier. Sedan försöker man släppa jobbet när man går hem. Men varje lyckad insats känns ju väldigt bra!

Möts av mycket tacksamhet

Polisflyget möts av mycket tacksamhet, inte minst av personer som hittats efter att ha gått vilse i skog och mark, men tidvis får man också ta emot klagomål på flygbullret när helikoptrarna surrar över stan.

– Men vi ligger inte över stan utan orsak, förklarar Pelle.

– Är vi där så beror det på att vi behövs där. Vi vet att vi bullrar, men försöker minimera bullret på olika sätt.

Minnesvärt uppdrag

I arbetet som helikopterpolis är inget uppdrag det andra likt. En kväll 2004 ombads Pelle att flyga till en plats mellan Gotland och Baltikum, för att hämta kvarlevorna efter en av de svenska flygare som omkom i den nedskjutna DC-3 som då hittats efter att ha legat på Östersjöns botten i över 50 år.

– Man blir väldigt liten när man ensam åker så långt ut över havet i mörker. Men med hjälp av GPS hittade jag fartyget och kunde landa på däck. Kvarlevorna skulle till Rättsmedicinalverket i Stockholm för identifiering. Det var ett hedrande och minnesvärt uppdrag att få föra hem besättningsmannen till Sverige igen.

Vad är det värsta du har varit med om under alla dina år i yrket?

– EU-mötet här i Göteborg 2001! Det var jävligt jobbigt, det var så enormt våldsamt, jag har aldrig sett något liknande! Det störde mig att jag satt på bästa åskådarplats men inte kunde göra något annat än att dokumentera händelserna och försöka förvarna när jag såg angripare komma från olika håll. Jag har inga problem med att hålla mig politiskt neutral när jag jobbar, men reagerar när man kastar sten och kollegorna på marken hamnar i trängda lägen.

Vad har då varit roligast med jobbet?

– Det bästa är att jag fått se så mycket av Sverige, från Smygehuk till Treriksröset.

Pelle framför en SAAB 37 Viggen under utbildningen på F 15 i Söderhamn våren 1981. Bild: Privat

Pelle kombinerar flygintresset med fotografering. På lediga stunder går han gärna ut och promenerar och kameran är alltid med.

– Fotograferandet är mitt andningshål, då ställer jag om skallen och ser verkligheten med helt andra ögon.

Har du aldrig varit rädd när du har flugit?

– Nej, inte vad jag kan komma på. Jag litar på helikoptrarna och på teknikerna som servar dem. Det är din egen skicklighet och kompetens som avgör om jobbet ska bli lyckat eller inte. Ibland måste man improvisera och fatta snabba avgörande beslut, men det är samtidigt det som är lite av tjusningen.

Pelle direkt efter landningen efter hans första fallskärmshopp från Trollveggen i Norge i juli 1985. Bild: Privat

Pelle utstrålar trygghet och verkar inte vara rädd för någonting. Han har hoppat fallskärm (inklusive två hopp från berget Trollveggen i Norge), kört MC, flugit stridsflygplan, veteranflyg och helikoptrar.

Söndagen den 2 februari är sista gången han får sitta bakom spakarna i polishelikoptern. Pelles annars så glada uppsyn blir sorgsen när han förklarar varför:

– Jag vill ju inte sluta flyga! Men jag har accepterat det faktum att jag inte längre får flyga när jag fyllt 60 år. Sådana är våra regler. Senaste året har varit en sorgeprocess, men nu har jag förlikat mig med tanken; jag inser att detta är slutet på en fin period, men jag är glad att jag har mitt veteranflygande att falla tillbaka på, där finns ingen åldersgräns, man får flyga så länge man är frisk.

Pelle vid ett veteranflygplan av typen Götaverken GV-38… byggt på skeppsvarvet i Göteborg 1938. Götaverken byggde 14 st innan man lade ner sin flygplanstillverkning. I dag är detta den enda som fortfarande finns i flygande skick, men under 2020 kommer ytterligare en upp i luften. Dessa båda ägs och renoveras av Göteborgs Veteranflygsällskap. Pelle är medlem och aktiv pilot i den föreningen. Bild: Privat

Pelle började med veteranflyg 2013 och är nu chef för propellersektionen inom Swedish Air Force Historic Flight i Trollhättan som renoverar gamla militära propellerflygplan och visar upp dem på flyguppvisningar. Pelle är förstås en av dem som också flyger.

– När jag nu ska summera mina 30 år som helikopterpolis, så är jag ödmjukt tacksam över att ha fått arbeta med det här och haft så bra arbetskamrater genom åren.

Efter 7 100 timmars flygtid kommer Pelle att arbeta med annat fram till den ”riktiga” pensionen.

– Kanske man skulle börja hoppa fallskärm igen? säger Pelle och ler finurligt.

Per "Pelle" Lindquist

Ålder: Fyller 60 år den 3 februari.

Yrke: Polishelikopterpilot.

Familj: Fru, tre vuxna söner, en katt.

Bor: Hisingen.

Fritidsintressen: Flyg, historia, fotografering, resor.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.