– Böckerna har behandlat olika ämnen som skavt i mig, smärtpunkter som det inte finns något lätt svar på, förklarar Lilian Edvall sitt skrivande när vi möts över en lunch- och pratstund en vacker och lite råkall höstdag i Stockholm.
Samtalsämnet glider snabbt in på livet – dess olika faser och vad det gör med oss. Om detta har Lilian Edvall skrivit mycket. Både under sina femton år som reporter på Kamratposten, som frilansjournalist och i sina barn- och vuxenböcker.
Hennes första bok, Mensboken, kom till i mitten av 1980-talet. Det visade sig att ämnet var mer intressant än hon kunnat ana. Faktum var att det då inte fanns någon bok som på ett lättförståeligt sätt förklarade vad som hände i flickors kroppar och sinnen i samband med puberteten.
Bra skola på Kamratposten
Boken blev också snabbt populär. En stor anledning var på vilket sätt Lilian Edvall behandlade ämnet: enkelt och ur olika vinklar. Själv säger hon att det var så de jobbade på Kamratposten.
– Vi var så noga där. Allas texter lästes högt med redaktionen församlad innan de gick iväg till tryck. Och illustrationerna var jätteviktiga. Det var ett slags skola, för mig.
Hennes inställning som skribent har varit att inte väja för det som är komplext och utmanande.
– Mitt allra första jobb var som sjukvårdsbiträde på Södersjukhuset. Det första uppdraget var att ta febern på en man – som på den tiden togs i ändtarmen – och det var hemskt, både för honom och för mig. Men när man skriver och stöter på ett problem som kanske omkullkastar hela artikeln så tycker jag snarare att det är intressant. Därför passar jag bättre för att skriva än att jobba på ett sjukhus.
Fem år efter första boken var det dags för nästa projekt – klimakteriet. Precis som Mensboken är hennes Klimakterieboken både personlig och informativ. Här finns allt från vallningar och sex till humörsvängningar och hormontillskott. Samt små reportage om olika kvinnor och deras erfarenheter.
Trots att klimakteriet är något som alla kvinnor måste gå igenom är det ett ämne som fortfarande är lite tabu att prata om. Men Lilian Edvall tycker det har blivit bättre.
– Mycket har blivit lättare efter att det nämns och förs på tal. Ordet finns ju nu. Och har till och med blivit tv-serie. Det är bra!
Intensiva vallningsattacker
Själv tycker hon att hennes egen övergångsålder varit ”försumbar” men att vallningsattackerna var snabbare och intensivare än hon kunnat ana.
– När det gäller värmen kan man tänka att man kan stå ut – men det kan man inte. Det är helt omöjligt, säger hon och drar i halslinningen på tröjan.
Boken blev så uppskattad att den kom ut i en andra upplaga sju år senare och fortfarande är den aktuell. Själv är hon särskilt nöjd med att hon lyckades hålla huvudet kallt vad gäller östrogenbehandlingarna. Under 1990-talet, var det mer eller mindre odiskutabelt att kvinnor ordinerades hormoner som ansågs ha många hälsofrämjande effekter. Men i och med dåtidens rön om ökad risk för bröstcancer svängde det.
– Jag gjorde en enorm research och fick med alla sidor, det är jag glad för. Och för Cecilia Torudds teckningar som är underbara. Boken säljs faktiskt fortfarande, säger hon med ett litet leende.
Vill skriva nya böcker
Förutom mens och klimakteriet har Lilian Edvall skrivit faktaböcker om kärlek och skilsmässa och tolv barnböcker om allt från avundsjuka och hemlängtan till hur det är att vara skilsmässobarn.
Fortfarande finns tanken på att ge ut fler böcker. Efter att hon själv blev sjuk för några år sedan – en förkylning ledde till blodförgiftning och till slut ett akut byte av en hjärtklaff – började hon skriva om den perioden. Men innan den boken var färdig blev hennes make sjuk och behandlas nu för cancer.
– Där är jag nu. Han har varit sjuk i ett år och all kraft går till det. Samtidigt skulle jag vilja skriva om det som sker när man blir äldre, drabbas av sjukdom och så vidare. Vi får se vad som händer.
Lilian Edvall
Ålder: Fyller 70 år den 13 november.
Bor: I Upplands Väsby, norr om Stockholm.
Familj: Maken Tomas, tre barn mellan 30 och 36 år, deras partners samt fyra barnbarn från fyra år till åtta månader. Två till är på gång.
Gör: Frilansjournalist och författare. Målar som tröst.
Om att fylla 70: ”När man fyller 70 tycker man att 65 var ganska ungt. Så fortsätter det".
Så firar jag födelsedagen: "Eftersom min man är sjuk så beror det helt på hur han mår”.
Styrka: ”Att jag har en slags uthållighet. Och en närvaro och fantasifullhet”.
Egenskaper jag jobbar med: ”Jag har svårt för att välja och ta beslut. Jag kan bli helt paralyserad av det, förlusten att välja bort något”.
Om livet efter klimakteriet: ”För mig var det ett viktigt kliv att ta mer ansvar för mitt liv. Bli tydlig med den jag är och tro på det. Försöka stå ut med att man inte alltid är omtyckt. Släppa en del på kontrollen och öppna sig för det som händer. Ta emot glädjen med barnbarnen".
