Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Selvete Gasi och Madiha Faraj gillar pillet det innebär att fixa gamla och slitna kläder så att de går att använda ännu ett tag.

Duon vill få oss att sluta slita och slänga

Inget är omöjligt. Efter den devisen arbetar skräddarna Selvete Gasi och Madiha Faraj vid Remake-avdelningen som gör gammalt till nytt på Göteborgs Räddningsmission.

Kanske kan det ibland vara lite knepigt, men de flesta klädesplaggen går att lappa och laga så att de håller en vända till.
– Belöningen är kundernas uppskattning. Favoritkläder går inte alltid att ersätta med nya, förklarar Selvete Gasi.
– Det vanligaste vi gör är att byta blixtlås, säger Madiha Faraj som tappat räkningen på hur många dragkedjor hon ersatt under åren.

Redan som 14-åring arbetade Madiha Faraj som hemsömmerska. Med sex syskon var det många byxor, tröjor och pyjamasar som skulle sys upp. Lägg till alla kläder som slets sönder och måste lagas, arbetsbördan var oändlig – och allt syddes för hand. 
Madiha Faraj är född och uppvuxen i Bagdad i Irak där mormor i tidig ålder lärde henne att brodera. Tillsammans prydde de örngott, lakan och näsdukar.
– Det är därför jag älskar att stryka, det påminner mig om mormor, ler hon stolt och måste ännu en gång förklara vad hon syftar på när hon säger att hennes favoritsyssla är att stryka. 
– Jag lärde mig mycket genom att studera mormor.

Den gamla kvinnan var en glad och stark själ som spred mycket värme. Hon sydde hattar och byxor till kurdiska folkdräkter. När mormor lärde lilla Madiha att vända på utslitna kragar så att skjortan blev som ny, var lyckan total. 
Familjens situation förändrades till det bättre när Madiha Faraj i tonåren fick möjlighet att utbilda sig till mönsterkonstruktör och kort därefter kunde köpa en symaskin.
– Jag köpte en Brother, så hette märket.
Den nya maskinen var en lyx. Nu kunde hon också sy enklare saker åt grannarna för en liten slant. 

Under 1980-talet utvisades familjen tillsammans med andra kurder från Irak till Iran. Efter flera år på flykt fick hon och maken Nadhmi komma till Sverige, tack vare att Röda Korset möjliggjort för hennes mamma att komma hit. 
Sedan många år arbetar nu Madiha Faraj med kollegan Selvete Gais i Remakes sy-ateljé på Göteborgs Räddningsmission. Här hjälper de kunder med att få knappar isydda, hål lagade eller byxor förlängda. Gammalt görs om till nytt. Urvuxna jeans kan till exempel bli till väskor. 
– Jag tycker om allt pilljobb, säger Selvete Gasi.
Det gäller att ha gott om tålamod när trasigt foder ska sprättas bort. Eller när en söm krånglar och det inte riktigt går att komma åt.

Som ung, direkt efter universitetet, fick Selvete Gasi jobb som sömmerska på fabriken i staden Mitrovica i Kosovo där hon växte upp. Att söka sig till den store arbetsgivaren föll sig naturligt, alla ville jobba där. Det var ett bra jobb. Kollegorna hade skoj tillsammans och arbetsförhållandena var välordnade. En modern fabrik med ny maskinpark. Symaskinerna stod i långa rader, fyllde hela hallen. Dessutom var lönen bra när hon ville bidra till hushållet.
Hon fick börja med att sy raka sömmar. Samma söm om och om igen. Flera veckor, ja månader i sträck. När chefen bedömde att hon var mogen, utökades arbetsuppgifterna till att sammanfoga armveck, muddar och kragar till jackorna, byxorna och klänningarna som de tillverkade på fabriken. De flesta var anställda för att sy, några få var betrodda med att klippa till tygerna efter mönster. Att avancera till klipp-avdelningen krävde flera års arbetserfarenhet och framtiden såg säker ut. Men ödet ville annorlunda. 

Tillsammans med några vänner satt Selvete Gasi på ett kafé när en ung stilig man gjorde entré. Det visade sig att den unge mannen, ursprungligen från orten som numera bodde i Sverige, var hemma på besök för att hälsa på familjen. Tycke uppstod och hon flyttade till kärleken Rama i landet långt där uppe i norr och har aldrig ångrat sig. 
– Allt är bättre här. Sverige är ett tryggt land, säger Selvete Gasi.
Att människor ständigt köper nytt och letar efter de billigaste priserna, det tycker både Selvete och Madiha är lite galet. I längden håller inte klimatet för vår överkonsumtion. Priserna på kläder i dag är skeva, menar de. 
– Jag blir ledsen ibland när jag ser priserna. Jag vet ju hur mycket jobb som ligger bakom, säger Madiha Faraj.
Hur kan affärer sälja jackor för hundralappar?, undrar hon. Enbart en välgjord knapp kan kosta hälften. För att inte tala om ett bra tyg. 
– Det finns ingen som kan sy en jacka för hundra kronor.

De båda sömmerskorna menar att vi måste börja tänka kvalitet, agera långsiktigt och övertyga ungdomarna om att de ska återta kunskapen om att vårda och laga kläderna.
Selvete Gasi ser lite finurlig ut. Allt prat om långsiktighet och hållbarhet i all ära. Det går inte att dölja att det också är roligt att handla på rea.
– Jag älskar att fynda på rea, avslutar Selvete Gasi.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.