Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Utöver att hon skrivit en bok om tiden då hon blev mobbad, så föreläser även Dorsa Rahimi. Hon konstaterar att det är inte är särskilt svårt eftersom hon är så social. ”Många har tagit till sig av mina tips. När jag föreläser i skolor brukar barn komma fram efteråt och säga 'kan jag få prata med dig'. Till och med högstadieelever har sagt att de ser upp till mig. Min dröm är att få vara med i Nyhetsmorgon och berätta om min bok”, säger hon. Väggmålningen har gjorts av graffitimålaren Elina Metso på uppdrag av Norrbyhuset. Målningen ska representera tjejerna på Norrby i Borås. Bild: Anna Edlund
Utöver att hon skrivit en bok om tiden då hon blev mobbad, så föreläser även Dorsa Rahimi. Hon konstaterar att det är inte är särskilt svårt eftersom hon är så social. ”Många har tagit till sig av mina tips. När jag föreläser i skolor brukar barn komma fram efteråt och säga 'kan jag få prata med dig'. Till och med högstadieelever har sagt att de ser upp till mig. Min dröm är att få vara med i Nyhetsmorgon och berätta om min bok”, säger hon. Väggmålningen har gjorts av graffitimålaren Elina Metso på uppdrag av Norrbyhuset. Målningen ska representera tjejerna på Norrby i Borås. Bild: Anna Edlund

Dorsa skrev en bok om hur hon blev mobbad

De första skolåren mobbades hon. Men Dorsa Rahimi överlevde, som hon själv uttrycker det. I boken ”Livet är inte alltid lätt”, baserad på det Dorsa gått igenom, ger hon råd och tips både till den som mobbar, blir mobbad – och till den som står vid sidan av och tittar på.
– Hade någon bara sagt hej till mig så hade det betytt enormt mycket.

Under rasterna gömde hon sig på toaletten medan de som mobbade henne väntade utanför.

En grupp andra barn hade siktat in sig på Dorsa Rahimi, som då gick i lågstadiet, och hon utsattes för både psykisk och fysisk mobbning.

– Jag fattade inte vad de ville mig, säger Dorsa. Jag hade ju inte gjort dem något. Det kändes hemskt. Det värsta var att bli slagen.

Dorsa lutar sig fram över bordet och lägger samtidigt till:

– Jag tror att de flesta i min klass såg att jag blev mobbad. Men antingen brydde de sig inte eller så var de rädda att själva bli utsatta.

Det tog lång tid innan Dorsa vågade berätta att hon blev mobbad i lågstadiet. I bakgrunden på bilden syns delar av Elina Metsos väggmålning. Bild: Anna Edlund
Det tog lång tid innan Dorsa vågade berätta att hon blev mobbad i lågstadiet. I bakgrunden på bilden syns delar av Elina Metsos väggmålning. Bild: Anna Edlund

Till en början berättade Dorsa, som i dag är snart tretton år, inte för någon om hur hon hade det i skolan.

– Jag ville inte lägga det på mina föräldrar. Jag ville inte göra dem ledsna. Jag hade ofta huvudvärk efter skolan men låtsades inte om det. Min lillasyster är två år yngre än jag är – jag ville inte komma hem med negativ energi till henne. Men till slut insåg jag ”det är inte hållbart, jag måste ta tag i det här”.

Efter en kort paus fortsätter Dorsa:

– Jag var så liten, bara sju och ett halvt år. Då ska man leka och inte behöva tänka på annat. Inget barn ska behöva gå igenom något sådant här. Men mamma och pappa blev glada och stolta över att jag vågade berätta.

Föräldrarna kontaktade skolan

Dorsas föräldrar tog kontakt med skolan, men Dorsa konstaterar att det inte hjälpte så mycket. I slutändan, när Dorsa skulle börja i årskurs tre, bytte hon skola.

– Egentligen tycker jag att den som mobbar ska få möjlighet att byta skola. Den personen behöver nog en ny start, på en skola där den inte ses som mobbaren. Jag tycker att alla ska få en andra chans. Men jag bytte i alla fall skola och jag var jättenervös innan. Jag trodde ju att det var mig det var fel på och att jag skulle bli mobbad igen. Min lillasyster skulle dessutom börja i min gamla skola och jag var rädd att samma sak skulle hända henne.

Dorsa med sin bok om hur det är att bli mobbad. Bild: Anna Edlund
Dorsa med sin bok om hur det är att bli mobbad. Bild: Anna Edlund

Men allt gick bra och Dorsa ler en aning när hon förklarar att hon nu känner sig stark.

– Jag överlevde. Det finns de som inte gör det. Det är helt otroligt att man kan trycka ner andra för att själv må bra. Om det hade fortsatt så tror jag inte att jag hade suttit här…

Vill kunna hjälpa andra

När Dorsa var tio år beslutade hon sig för att skriva en bok om det hon gått igenom, med hopp om att kunna hjälpa andra.

– Jag hade vunnit Norrbys Nobelpris, säger hon och syftar på det pris som varje år delas ut till personer som gjort Norrby, stadsdelen i Borås där Dorsa bor, till en bättre plats.

Dorsa ler återigen då hon fortsätter:

– Jag vann ungdomspriset eftersom jag hade ordnat aktiviteter för andra barn här i Norrbyhuset.

Mötesplatsen Norrbyhuset, där vi befinner oss, rymmer bland annat bibliotek och ungdomsverksamhet – och det är Norrbyhuset i samarbete med bostadsbolaget AB Bostäder som delar ut Norrbys Nobelpris.

– Jag vann 5000 kronor och tänkte först åka till ett lekland tillsammans med gruppen jag hade aktiviteter för. Men efter ett tag ändrade jag mig och gick till en av fritidsledarna här och sa ”jag vill bli författare, jag vill skriva en bok”. Mamma lärde mig att läsa och skriva tidigt.

Ordnade tårtbakartävling

Dorsa använde vinstpengarna till att trycka boken ”Livet är inte alltid lätt”, men lite pengar blev över och för dessa köpte hon tårtingredienser.

– Jag ordnade en tårtbakartävling som nu har blivit tradition här. Utan Norrbyhuset hade jag inte varit någonting. Det här stället betyder jättemycket för mig och alla andra barn i Norrby!

Att för första gången hålla i sin egen bok beskriver Dorsa som mäktigt.

– Det kom nästan tårar. Och i slutet av boken finns en massa tips – till den som blir mobbad, till den som mobbar och även till den som kollar på. Hade någon bara sagt hej till mig så hade det betytt enormt mycket.

Bryr sig inte längre

Hon konstaterar att hon tidigare tänkte mycket på vad andra tyckte om henne, men det gör hon inte längre.

– Jag bryr mig inte om andras åsikter, förutom mina föräldrars då. Det enda som är viktigt är att jag tycker om mig själv. Men jag har jättesnälla kompisar nu. Jag känner mig trygg och litar på dem till hundra procent.

Biblioteket i stadsdelen Norrby i Borås är hemmaplan för Dorsa. Bild: Anna Edlund
Biblioteket i stadsdelen Norrby i Borås är hemmaplan för Dorsa. Bild: Anna Edlund

Planen är att skriva ytterligare en bok, då om tjejers rättigheter i samhället. Men i framtiden siktar Dorsa på annat än ett liv som författare.

– Jag vill bli statsminister! Det är mitt mål. Efter det vill jag bli läkare eller advokat. Jag gillar SO och tycker om att argumentera och debattera.

Dorsa Rahimi

Ålder: Fyller 13 år i slutet på maj.

Bor: Borås.

Familj: Mamma, pappa, storebror, lillasyster, lillebror.

Gör: Går i sjätte klass.

Intressen: Fiol och basket.

Förebilder: Bianca Ingrosso och Beyoncé.

Instagram: r_dorsa28

Dorsas råd och tips

Till den som blir mobbad: Bry dig inte om andras åsikter om dig. Men försök berätta för någon om hur du har det – för din lärare, städerskan i skolan, en klasskamrat eller vem som helst.

Till den som mobbar: Försök sluta med det du gör – försök förändra dig själv och ditt beteende. Tänk på att det du håller på med kan döda någon.

Till den som står vid sidan av och tittar på: Säg hej. Bli vän med den du ser blir mobbad. Det kommer att ge även dig mycket.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.