Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Musiken har alltid funnits i Stefan Solyoms liv och han lärde sig tidigt att spela och komponera. "Att det sedan blev just dirigering berodde på att det var det jag hade lättast för", säger han inför sin 40-årsdag. Bild: Fredrik Sandberg

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Dirigentens brandtal om jämlikhet väckte debatt

Redan som tvååring fick Stefan Solyom sin första introduktion i dirigering. I dag är han en framgångsrik – men också kontroversiell – orkesterledare som både sticker ut hakan i politiska frågor och ifrågasätter hur vi förhåller oss till de klassiska verken.

Han passar kanske inte helt in i den traditionella bilden av en dirigent. Stefan Solyom lyssnar på elektronisk pop, tycker gärna till i samhällsfrågor och som chefsdirigent för Helsingborgs symfoniorkester låter han dagspolitiska ställningstaganden synas i valet av repertoar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Under förra säsongen hade vi verk av kvinnliga tonsättare på varje konsert, vilket innebar färre verk av de kompositörer man är van att se i konsertprogrammen. Och även om vi fick lovord så var det också många som kritiserade det. En del tycker kanske att jag är lite obekväm, säger han.

Ett exempel på hans samhällsengagemang fick besökarna vid förra årets säsongsavslutning. Då inledde han med att hålla ett uppmärksammat brandtal om jämlikhet. Den historiska diskrimineringen av kvinnliga tonsättare är en del av den manliga genikult och sexism som lever kvar än i dag, menade han.

Väldigt hemkär

Just nu dirigerar Stefan Solyom operetten ”Glada Änkan” på Operan i Stockholm. Han har lett orkestrar runt om i världen, men hjärtat klappar lite extra för Helsingborg vars symfoniorkester han samarbetat med i över tjugo år, de senaste fem åren som chefsdirigent.

Men att kalla konserthuset för hans andra hem vore att gå för långt.

– Nej, jag har ju ett riktigt hem. Jag är väldigt hemkär och tycker om min familj. I det stora hela finns det inget annat som är lika viktigt egentligen.

Kanadensiska hustrun Catherine är violinist. De blev ett par i samband med att de planerade ett framförande av Elgars violinkonsert. Innan konserten ägde rum hade de hunnit gifta sig. Namnen på deras söner, Johannes och Sebastian, leder måhända tankarna till gamla tonsättare men det är inte alls avsikten.

– Nej, Johannes är efter en berömd Star Trek-kapten. Sebastian var ett namn vi hittade när vi googlade på pretentiösa pojknamn. Vi hade så svårt att komma på något där, säger Stefan Solyom med ett skratt.

Judiska rötter

Humorn har han och hustrun gemensamt och den har tagit dem igenom många svårigheter i en bransch som inte bryr sig mycket om familjeliv. Frilansmusiker är ofta beroende av agenturer som förutsätter att man tar de jobb man erbjuds.

– Vi får hela tiden itutat oss att vi är helt utbytbara. Man har planerat något med familjen och sedan får man ett jobberbjudande som det är svårt att tacka nej till. Det är klart att det leder till ojämlikhet i familjen. Men jag har blivit bättre på att säga nej till saker.

Solyom är ett ungerskt namn. Stefans farfar var jude och överlevde inte andra världskriget, men hans båda söner klarade sig och kom till Sverige 1956. På frågan om han själv har en judisk identitet svarar Stefan Solyom:

– Jag identifierar mig ogärna med någon grupp. Vi är alla i grund och botten del av en stor grupp på sju och en halv miljard människor.

Däremot har judisk kultur haft en viss betydelse i hans liv. Bland annat har han i många år varit medlem i klezmerbandet Sternfall, där han spelar ”allt som har tre ventiler och ett munstycke”.

Nöjd med livet

I barndomshemmet hölls musiken högt. Stockholmsfilharmonins chefsdirigent Yuri Ahronovitch var god vän till familjen och visade den blott tvåårige Stefan hur man dirigerar. Farbror Janos Solyom var konsertpianist och Stefan lärde sig tidigt att spela och komponera.

– Att det sedan blev just dirigering berodde på att det var det jag hade lättast för. Och nej, jag längtar inte efter att byta plats med någon av musikerna. Aldrig i livet! Deras jobb är oerhört mycket mer stressfyllt än mitt. Pinnen hörs ju inte.

Stefan Solyom är nöjd med livet som det ser ut just nu. Han kan gå eller cykla till jobbet och hämta på förskolan. Familjen är prio ett och han försöker att inte vara hemifrån i onödan.

– Skulle jag tacka ja till att jobba i Tyskland en vecka blir det ju ett tillskott i kassan. Men jag tror inte jag skulle ångra på dödsbädden att jag aldrig åkte dit den där veckan. Varje godnattsaga jag läser för barnen däremot, den är guld värd.

Stefan Solyom

Ålder: Fyller 40 år den 26 april.

Familj: Hustrun Catherine Manoukian, violinist, och barnen Johannes, 7 år, och Sebastian, 5 år.

Bor: I Helsingborg.

Gör: Chefsdirigent för Helsingborgs symfoniorkester.

Aktuell: Dirigerar just nu operetten ”Glada Änkan” på Operan i Stockholm.

Så firar jag födelsedagen: Åker till Budapest med familjen för att visa barnen var farfar kom ifrån.

Om att fylla 40: ”Skönt. Visst har man lite ångest ibland men det är på tiden att man lär sig hantera den när man fyllt 40, det blir som en milstolpe att luta sig mot”.

Så rensar jag tankarna: ”Serier på Netflix som ’Star Trek: Discovery’. Och nu har ju nya ’Game of Thrones’ kommit”.

Lyssnar på: ”Mest elektronisk musik som Tiësto och Swedish House Mafia. Där finns en otrolig variationsrikedom i motsats till vad mitt yrkesliv har försökt lära mig om sådan musik”.

En höjdpunkt i karriären: ”Jag och min fru gjorde Waltons fiolkonsert tillsammans nyligen i Gävle konserthus. Det var väldigt roligt och väldigt kärt. För en gångs skull hade vi lika roligt som hemma”.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.