Carl-Einar Häckner.
Carl-Einar Häckner.

”Det vi trodde var omöjligt har hänt”

ANNONS
|

Ligger på mitt hotellrum vid Tottenhamn court road. Är i London tre dar. Vänjer mig aldrig vid hur förvånad jag blir varje gång jag kommer hit. Dessa röda bussar och gator och affärer. Känns som att vara med i en film. Snart kommer en port öppnas i en vägg. Jag kommer förflyttas till en annan tid. Det kanske jag vill. Det är en ny tid nu. Min dröm som jag ville omfamna och hålla i handen resten av livet såsom jag gjorde när jag var 22 är inte alls så självklar längre. Greppet är lösare.

London är alltid London. Det är ett vykort i verkligheten. Med comedy, drömmar och historia. Jag är mest i Soho och turistkvarteren. Där finns de sakerna jag gillar mest. Teatrar, skojig shopping och puls. Så slipper man åka tunnelbana. Det räcker att gå runt där.

ANNONS

Bussarna slingrar sig som röda bloddroppar runt ormliknande gator i en oförutsägbar labyrint. Fantastiska hus. Det finns så små gator att bilar inte får köra där. Hela tiden människor. Det är jobbarna med gula västar och hjälmar. Sen är det slips på unga män i eleganta tunna rockar och smala byxor. Det är kvinnor och tjejer med businesslooken på. Snygga, svala och upptagna. Ungdomar i drösar med hastig blick och energi i stegen. Alla nationaliteter, människor från Indien och Pakistan, muslimer, judar och så jag i långt hår. Tur jag inte speglar mig. Nu när jag rakat mig funderar jag på att klippa mig lite mer. Det var en mamma som sagt det till min kompis. "Han borde klippa sig." Som om det satt i håret. Jag vet inte.

Jag borde instagramma att jag är här. Det rycker i armen som om jag var en rökare och ska tända en cigg. Avstår. Det är för mycket sociala medier.

Vad gör det med världen?

Vi ger bort vår tid och tittar i telefonen när vi går över gatan. Vi går och träffar våra vänner men måste ta en bild för att förstå att det hänt. Det är tröttsamt. Vi ser inte konstverket för vi tar en bild av oss själva framför konstverket. En individualistisk syn på världen. Jaget är större än allt. Vi ska uppdatera oss hela tiden. Vara med, twittra, facebooka, whatsappa.

ANNONS

Nu har vi en president som tack vare sin twitterförmåga och närvaro på sociala medier nått ut med sig själv på ett helt nytt sätt, och fått jobbet som ”vd” för USA. Det som vi trodde var helt omöjligt har hänt. En affärsman som aldrig varit politiker har fått jobbet som USA:s president. Kommer ihåg när Letterman skojade om det. Det var ett skämt. Ingen trodde det kunde hända. Facebook säger att det inte är deras fel. Det är ny tid.

Tumme upp:Galenskapparna och After Shave, och Lorensbergsteatern som firar 100 år. Det är något att vara stolt över. En så fin teater.

Tumme ner: För girigheten hos storbolagen som suger ut människors möjligheter att få leva sina liv i en bättre värld. Skyller på att allt handlar om trade.

ANNONS