Det är intressant att notera hur uttryck liksom smittar av sig och plötsligt förekommer överallt. Som ”Det vill du inte missa” till exempel. Klämmiga programledare i radio och tv påannonserar kommande inslag eller program och fastlår vad vi tittare och lyssnare vill och inte vill. Som om de visste det. Men tänk om det är precis det man vill? Missa det, alltså. Det råkar ju vara så att det finns oändligt mycket som man verkligen vill slippa. Jag tänker på alla uttjatade tävlings- och lekprogram i tv, information om sådant som är fullkomligt ointressant för alla utom den det handlar om och vad kändisarna gör när de inte är med i lekprogram för vuxna, för att nämna några exempel. Tänker man efter så det ganska mycket man är väldigt glad att man missar.
På ett djupare plan tror jag att det är en själslig överlevnadsfråga att öva sig i konsten att missa saker med gott samvete. Vi människor är uppenbarligen inte funtade så att det ryms hur mycket information och intryck som helst i oss. Överskrider vi den gränsen minskar chansen till fördjupning i sådant som man verkligen vill veta mer om och uppleva. Det finns helt inte längre plats.
Fördjupning är ett vackert ord. Det känns att det inte bara handlar om att tanka information, utan om att rotas som människa. Vägarna till fördjupning kan se ut på så många sätt: enträgna studier, musik, tystnad eller att ta sig tid att prata ostört med en medmänniska.
Själv undviker jag till exempel att läsa böcker som alla pratar om. Med tiden känns det väldigt bra, att när någon frågar om man läst den bok som just nu är på allas läppar kunna svara ett kort och okommenterat ”nej”. När boken inte är aktuell längre man läsa den i lugn och ro. Eller bara bestämma sig för att missa den helt. Och så istället fortsätta djupdyka i något man bara anat de översta skikten av än och som lockar en. Och handen på hjärtat, är det inte väldigt roligt att möta människor som snöat in på något? Som ägnat årtionden åt något som omvärlden klassar som apart. Flera av mina finaste möten har varit med människor som, uttalat eller antytt, betraktas som nördar av omgivningen. Om alla vet ungefär samma saker, sådant som fås reda på i snabba uppdateringar, så har vi till sist inte så mycket att prata om och fördjupa oss i.
Ibland är det nyttigt ställa saker mot varandra. Som orden uppdaterad och fördjupad till exempel. Jag håller med om att de inte med nödvändighet tar ut varandra. Men om tiden, orken och motivationen är begränsad, om själens inkorg är full, så tror jag att man gör klokt i att välja att missa en hel massa annat och satsa på att borra i det jag vet att jag växer som människa av. Fördjupningen blir med tiden till kraftiga rötter som skapar stadga och hållbarhet, något man har kvar när alla uppdateringar om för länge sedan glömts.
Om man inte väljer att missa en massa så är risken överhängande att man i slutänden missar allt.
