Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Jonas Eek, präst och krönikör. Bild: Jonas Lindstedt
Jonas Eek, präst och krönikör. Bild: Jonas Lindstedt

Jonas Eek: Det är mycket som inte är som det brukar

Den här helgen avslutas det traditionstyngda konfirmandlägret på Bohus Malmön och prästen Jonas Eek är glad över att lägret blev av, trots pandemin. ”In i det sista var det oklart om coronaviruset skulle sätta stopp för den mer än ett halvt sekel långa traditionen. Men det gick i lås och lägret kunde genomföras”, skriver han i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det blev av i år också – konfirmandlägret på Bohus Malmön. In i det sista var det oklart om coronaviruset skulle sätta stopp för den mer än ett halvt sekel långa traditionen, att på den lilla holmen i Västerhavet samla ungdomar från hela landet till samtal om livet och tron, människan och Gud. Men det gick i lås och lägret kunde genomföras.

Allt blev inte som vanligt, men mycket. Det är svårt att hålla distans i den gamla gruvbaracken med fyrabäddsrum, delade duschar och begränsade sociala ytor. Men också det som lägret försöker gestalta – närhet och närvaro, gemenskap och vänskap – går på tvärs med avstånd och armlängds lucka. Kort sagt – distansundervisning har aldrig varit konfirmandlägrets starkaste gren.

Hur som helst, i helgen konfirmeras trettiosex konfirmander. Visserligen i tre olika grupper med tolv ungdomar i varje; allt för att också få plats med föräldrar i kyrkan. Även om siffran tolv känns biblisk, blir konfirmationsgudstjänsten därför inte alldeles som vanligt i år.

Det är mycket den här sommaren som inte är som det brukar. Hemester är till exempel ett ord på mångas läppar. På grund av reserestriktionerna är vi många som i stället för att resa bort ägnar oss åt hemester, som är att tillbringa semestern i eller i närheten av hemmet. Det finns en engelsk förlaga till ordet: staycation.

Ett annat nyord kommer från Partille. Där har församlingen på den vackra begravningsplatsen Kvastekulla satt upp ett tält som möjliggör begravningar utomhus. På förekommen anledning har denna lösning varit efterfrågad i vår och är så fortsatt. Tältkyrkan lär gå under namnet kapältet.

Nya ord är ofta bra. De fångar något i samtiden och vidgar vår förståelse av tillvaron. Språket avbildar ju inte bara verkligheten, utan ord förmår skapa världar. Nya uttryck bidrar därför till förut okända erfarenheter. På nätet lär jag mig att ord som hemester och kapältet är så kallade teleskopord. Teleskopord består av två ord där det ena ordets inledning kombineras med det andra ordets slut.

Den här helgen har kyrkan som sitt tema "Förlorad och återfunnen". Jag har misslyckats med att mynta ett smart teleskopord för det ämnet. Tro mig – jag har försökt. I stället tröstar jag mig med att ordet teleskop kommer från grekiskan för ”fjärrseende”. Och det är exakt den egenskapen som utmärker Gud. Både i konfirmandlägrets pedagogik och i den här helgens texter. Evangeliet – det glada budskapet – är att Gud spanar efter oss människor. Fjärrseende.