Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Britta Hermansson, präst och krönikör. Bild: Anders Ylander
Britta Hermansson, präst och krönikör. Bild: Anders Ylander

Britta Hermansson: Det är bra för oss att utföra några viktiga ritualer

Prästen Britta Hermansson ryser vid blotta tanken på att hoppa på trenden med vinterbad. ”Men jag tror på ritualer. Det är bra med handlingar som stärker både immunförsvar och annat som just vinterbadet enligt många undersökningar tycks göra. Bravo”, skriver hon i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det verkar vara många som vinterbadar. Jag trendar nog genom att inte göra det och hör till de sällsynta som tycker det verkar kallt och bökigt. Särskilt att ta sig hem efter själva doppet. Hu, vad kallt att invänta spårvagnen. Helst ska vi ju undvika onödiga resor, så det skulle innebära att cykla hem igen efteråt. Jag får inte till det trots alla hälsoeffekter. Jag har dessutom ingen egen bil och bor med gång- eller cykelavstånd till det mesta, utom kallbad. Det är väl bara i filmer man åker taxi och ber dem vänta medan taxametern tickar. I och för sig skulle jag kanske inte tveka då, utan låta snålheten driva mig till ett snabbt dopp. Nä, det blir nog inget.

Men jag tror på ritualer. Det är bra med handlingar som stärker både immunförsvar och annat som just vinterbadet enligt många undersökningar tycks göra. Bravo. Fortsätt du som vet hur gott det är efteråt och har rimligt avstånd hem till värmen. Doppet får vänta för min del.

Inom kyrkan finns det något vi kallar för heliga handlingar. De vill jag vara med om och saknar enormt i dessa tider när vi inte kan mötas på samma sätt. Till det hör dopet. Inte doppet. Obs! Tänk vad en enda bokstav kan göra skillnad. Många har fått ställa sin dophögtid på vänt under pandemin. Ett barn är fött och vi vill tillsammans med släkt och vänner döpa det och markera ett viktigt vägskäl och med det att vi tillhör Guds församling. Några väljer en välsignelseakt för att barnet ska få välja själv om och när de vill döpas. Det är olika synsätt på tidpunkt och vem som väljer, barnet eller föräldrarna, men tanken är densamma. Vi vill utföra en helig handling, stärka och påminna om något större och vackrare än denna oroliga värld vi befinner oss i just nu. Vi får finnas i ett sammanhang av bön och omsorg medan livet pågår här.

Jag tror det är bra för oss att utföra några viktiga ritualer eller handlingar. Det kan ge mod, tillhörighet och kraft i både goda och tuffa tider. Vi får finnas i ett sammanhang som rymmer mer än ekonomiska resurser, hälsa eller välstånd. Vilka vi kanske du undrar? Jo, både vi som inte vinterbadar och alla de som väljer att utmana det iskalla vattnet och vet om att det gör gott för hälsan. Med andra ord, alla vi människor som trampar runt här eller där på jordens yta behöver handlingar att fästa våra liv vid, luta oss emot och tro på.

Som kuriosa kan jag berätta att det genom historien bakåt och säkert också framåt finns de som hugger upp en vak för att låta döpa sig mitt i vintern. Det betyder något för vägen vidare. Snacka om hälsoeffekter på alla plan. Men det får vara ett snabbt dopp ändå. Några gränser för entusiasmen eller hängivenheten, som jag kallar det, får det ändå finnas. Vi saknar oss tillsammans men får tro på något större och vackrare. Nu håller vi i och håller ut.

Den här söndagen i kyrkoåret väljer Jesus att döpa sig av Johannes. Som sagt, alla behöver heliga handlingar. Precis alla.