Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Anna Berglund
Bild: Anna Berglund

Den ofrivillige forskaren som söker svaren på de stora frågorna

Elin Thorsén är lite av den ofrivillige forskaren, som aldrig planerade en akademisk karriär. Ytterst en sökare som i hela sitt liv försökt förstå. Som fördjupat sig i religionsvetenskap, andlighet och hinduism. Nyligen presenterade hon sin avhandling kring mötet av en icke-dualistisk tankevärld i en individualistisk västerländsk samtid.

Det första som slår an är hennes närvaro och nyfikna blick, medan vi slår oss ner på uteserveringen invid de prunkande rabatterna i Rosencaféet i Trädgården. Vinden är sval, medan fåglarna sjunger in sommaren. Elin är nyss tillbaka från ännu en helg i Hällevadsholm och stugan på landet som hon och hennes partner nyligen köpt.

– Det är ett stort projekt i vårt liv. Vi har båda rest mycket och detta är nog vårt första riktiga hem, säger hon och strålar lite extra. Uppvuxen på ön Hyppeln i Göteborgs norra skärgård, minns hon en trygg, begränsad värld med 200 invånare, liten skola och ett liv präglat av naturkrafterna tätt intill. Som sextonåring flyttade hon till Göteborg med sin pappa där hon gick konst- och formgivning på Schillerska gymnasiet. Hon tillhörde det typiska estetgänget som levde på drömmen om framtida konstnärskap.

Ville bli konstnär

–Så länge jag kan minnas var jag inställd på att bli konstnär. Drivkraften med konsten var en viktig del av min uppväxt i mitt sökande efter mening. Efter gymnasiet gick hon förberedande konstutbildning i Danmark och på Göteborgs konstskola och sökte sen in till alla konsthögskolor i Sverige men blev inte antagen.

– Det tog hårt men jag fick i alla fall ett litet stipendium och för de pengarna reste jag till Indien, berättar Elin som la konsten åt sidan och gav sig hän åt resandet och sökandet av en ny väg.

Fascinerad av det som ligger bortom vardagen

– Jag har alltid varit fascinerad av det som ligger bortanför vardagen, meditation, andlighet och en annan nivå av tillvaron. En slags existentiell längtan, övertygelse att det måste finna något mer, säger Elin som intresserade sig för yoga, new age och andra Indieninspirerade praktiker. Där någonstans startade en ny del av livet. Hon fäste sig snabbt vid en av Indiens äldsta städer och heliga platser, Varanasi och dröjde sig kvar.

– Jag vet inte om det var landet eller familjen jag bodde hos som jag gillade mest. Jag märkte hur religionen och hinduismen var en så närvarande del av livet där, både i det offentliga och i det privata. Det var mycket ritualer, högtider och besök på pilgrimsplatser, berättar Elin och blicken glimmar till.

Vana att prata om religion och existentialism

– I Indien är folk generellt mer vana prata om religion, existentialism, gudar och gudinnor, det är något självklart. Här i Sverige är allt sånt något väldigt privat, konstaterar Elin som själv tilltalades av öppenheten och närvaron av religion i det indiska samhället.

Efter några månader i Varanasi reste hon hem och började studera religionsvetenskap på universitetet.

– Jag ville förstå vad jag upplevt och tyckte också det var spännande att få samtala om religion på ett teoretiskt plan. Men den ständiga längtan till Indien gjorde att hon under ett par år varvade studierna i Sverige med resor till Indien.

– När jag var 27 år träffade jag en äldre lärare, Hans Raj Maharajji, ur den så kallade sacha-traditionen. Lite förenklat kan man säga att rörelsen utgår från Gud som en kraft som finns inneboende i människan och en slags kärna som alla delar. I det finns inga separata delar, inga individer. Mötet var avgörande för Elin och bidrog till att religion blev ett personligt intresse.

– Det gav mig en slags grundtrygghet, sökandet tog på ett vis slut där för min egen del, säger hon. Men nyfikenheten på religionens inverkan i människors liv, stillades inte.

– Till slut fanns det inte så mycket kvar att studera om hinduismen i Göteborg, så jag sökte mig till ett internationellt masterprogram i indisk filosofi och religion i Varanasi, berättar Elin som hela sitt vuxenliv pendlat mellan Indien och Sverige, präglad av de båda kulturerna och det som sker i skärningspunkterna.

Internationell andlig turism i Indien

– Den röda tråden både som student och doktorand har varit receptionen av sydasiatiska läror i en västerländsk kontext och hur traditioner förändras utifrån tolkning och omgivning. Hur religion ”levs”, förklarar hon. När hon 2016 fick sin doktorandtjänst, tog avhandlingen avstamp i den internationella andliga turismen som utvecklats i Indien. Hon gjorde fältstudier och intervjuade människor som reste till Rishikesh för att delta i stora andliga sammankomster, satsangs, och hur det sen var att komma hem för att försöka praktisera sina nya lärdomar och insikter.

– Det är så mycket som står i kontrast till livet här i västvärlden och jag ville undersöka hur det fungerar i praktiken när de kommit hem. Det är som två skilda världar. För människor som kom hem handlade det om att försöka praktisera ett icke-dualistiskt liv, reflektera över sig själv och sin roll, se sig själv i andra och komma bort från det individualistiska tänkesättet, förklarar Elin som själv försöker leva på det viset och vars egna erfarenheter också gjorde att hon valde att skriva om det.

Hon poängterar att religionsvetenskap är sekulärt och tar upp olika sätt att se på världen utifrån olika trosinriktningar men att det för henne handlar om hur man ska förhålla sig till sin plats och tid på jorden. Det komplexa i att vara människa.

– Jag tror vi alla har ett behov att prata om existentiella saker.

Avhandlingen tog fem år

Avhandlingen tog fem år. En lång tid att tänka och skriva kring ett och samma ämne, svårt att stänga av, distansera sig ifrån.

– Det blir ens tankevärld. Men det var fantastiskt att få så lång tid på sig att förkovra sig. I mars i år var det dags att presentera och försvara den och Elin var väldigt nervös innan.

– Men när vi väl var där insåg jag att min opponent var lika nördig som jag och hade tagit sig igenom hela min avhandling på drygt 500 sidor, säger hon med ett skratt.

Längs hela forskarbanan har nyfikenheten varit hennes följeslagare. Som tog sig början i drömmen om en konstnärsbana och omvandlades till en akademisk, lite otippad karriär.

– Det fanns inte i min tankevärld att jag skulle bli doktor och har nog aldrig sett mig som en akademisk person. Men mot slutet av mitt avhandlingsarbete tänkte jag att jag nog kan detta, säger Elin, samtidigt ödmjuk. En forskare som med glädje och entusiasm tar sig an de stora frågorna buren av en starkt humanistisk drivkraft.

– Det är en önskan att försöka förstå världen ur andra människors perspektiv.

Elin Thorsén

Ålder: 40 år.

Bor: Hällevadsholm.

Familj: Partner, föräldrar, syskon och syskonbarn.

Forskar om: Internationella gururörelser och den indiska icke-dualistiska filosofin advaita.

Intressen: Måleri fast numera blir det mest målning av väggar eftersom vi håller på att renovera.

Det bästa med att vara forskare: Att få ta del av så många spännande samtal.

Drömmer om: Ett färdigrenoverat hus.

Riskikesh: en stad i Indien, en helig stad enligt hinduismen och många vallfärdar dit varje år, har också blivit något av yogans och meditationens huvudstad.

Satsang, betecknar i den indiska filosofin den särskilt i advaita vedanta betonade strävan efter insikt genom gemensamt lyssnande, gemensam eftertanke, meditation, recitation och kontemplation, ofta i sammankomster med en mästare eller lärare.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.