Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Dags att dricka flepp!

SALTA STÄNK: Världens gång-sidans John Brovik försöker att gå till botten med en legendarisk sjösättningsdryck.

Efter artikeln om Nobelpristagare Bob Dylans mer okända båtliv (VG den 8 december) kom en hel radda mejl till Världens gång.  Från nära håll. Men även från en del mer avlägsna platser.
Korta, roliga, härliga mejl. Från exempelvis Martin i Stockholm, Kjelle från Åhus och Elisabeth i Västra Frölunda. ”Ett prisvärt kåseri om the noble art of sailing”, tycker man och förvånas också över att Dylan skulle haft en egen skuta för långsegling; ”hade aldrig tänkt mig Dylan på sjön, trodde han var mest New York, mest city”.

Från oväntade Albufeira, Portugal,  kommer spännande upplysningar från Göran Nilsson. Göran är ingenjör, fysiker och seglare och kommenterar Einstein och George Smith, de två andra Nobelpristagarna i medvind. 
 Nobelpristagare Smith kände jag bara till som långfärdsseglare. Hur hans fysikpris hänger ihop med Einstein? Vår VG-läsande seglare i Portugal vet besked:
 ”För mig som är både seglare, fysiker och ingenjör är torsdagens VG-krönika en fullträff. George Smith gjorde nog mer av en tillämpad ingenjörsmässigt briljant tillämpning av Einsteins fotoelektriska effekt. Att ccd sen är en av de mest värdefulla utvecklingarna, på samma nivå som laser och led inom fysikvärlden berövar inte teoretikern Einstein äran att också ha bevisat en av alla de komplexa fysikaliska teorier han utvecklade.”
Så långt Einstein och Smith, laser och led. Men det mest oväntade mejlet kommer nog från Anders Gustafsson, Göteborg. Och då handlar det förstås om flepp.
Flepp? Ja, i artikeln om Dylan finns en kort beskrivning av hur man byggde hans skonare på stranden på Bequia och sen knuffade den i sjön. Strandbyggen är vanliga i trakten och lär ha startats av invandrade skottar. Jag såg någonstans hur till exempel Carriacouslupen Pink Lady gick sjön från en het karibisk beach. 


Det var massor av folk som satte axeln till. Röda, gula, blå och gröna T-shirts och skjortor svärmade runt båten. Vattnet gick i turkos. Det såg varmt, avspänt, lätt ut. Allt verkade gå i rytm. Sen kappseglades båten av en tuff kvinnlig besättning i rosa bikinis.
I Bohuslän byggde man ju också stora båtar på stranden och fick dem i sjön, enbart med hjälp av muskelkraft och smart hävstångsteknik. Men här var vädret buttrare, vattnet kallare, vindarna vassare. Det vet ju alla som försökt sjösätta en eka eller snurrebåt från stranden en tidig vårdag. Kanske fastnat, fått vatten över ena stöveln. Sen har man drattat i. Kallt! 
I den stora boken Skeppsbyggarna (VG den 12 oktober 2016) finns ett knippe svartvita bilder från en bohuslänsk sjösättning av ett stort båtbygge på Kungsviken. Det är tidig vår 1913. Fiskebåten som är beställd till fiskelaget på Kalvsund står på stranden. Skrovet är klart, nu är det sjösättning. En grov stock ligger över några bockar och tjänar som hävstång.  

Än ligger båten precis i kanten av den grunda viken och gubbarna står på land. Men snart är de ute i sjön, med vatten till midjan. Man baxar och sliter och nyser och svettas och svär. Sen blir det ett rejält båtöl.
Och det är båtölet som intresserar Anders Gustafsson speciellt. ”Möjligt att de drack båtöl efter sjösättningen”, skriver Anders, ”men det dracks också ”flepp” eller möjligen ”fläpp”. Detta är en varmdryck som inmundigades efter just sjösättningar när gubbarna stått ute i det kalla vattnet. Varmt öl med uppvispade ägg, strösocker och en rejäl dask med brännvin. Prova detta – en fantastisk dryck som man givetvis initialt ställer sig väldigt skeptisk till.”

Jag blir inspirerad direkt, det var inte igår någon tog upp den här traditionella drycken. Av redaktör Wedel (med rötter i Mollösund) får jag reda på att flepp i Mollösundstrakten brukade kallas flibb. Enligt någon lokal wedelsk sagesman på Mollösund skulle den bestå av bara brännvin och sirap – fifty-fifty.
Flepp hör ihop med båt och hav, den saken är klar. I Svenskt dialektlexikon anges att det är en engelsk sjömansdryck och på Gotland fanns en variant som kallades sjömanssoppa. Men flepp verkar inte bara ha brukats i samband med iskalla sjösättningar i Bohuslän. På bröllop och andra stora fester, här fungerar flepp också fint.  
Från Anders Gustafsson kommer ett nytt mejl. Nu har han spårat upp den här informationen om flepp i Arkivnytt: ”I södra skärgården bruka bröllopsgästerna sista gästabudsdagen begifwa sig uppå något närliggande högre berg, för att under skjutande och stormande glädjeyttringar dricka Flipp (eng fleap) en starkt rusgifwande dryck, bestående af brännvin, warmt öl, sirap, ägg, muskot och peppar.”
Varmt öl, sirap, ägg, muskot, peppar – det känns som vi har det perfekta receptet på flepp. Och nu är det väl dags för ett skarpt test av den bohuslänska specialdrycken. Jag har hört att det ska vara något typiskt bohuslänskt till. Var det äggost? Eller gubbröra? Kanske finns det någon VG-läsare som vet, som har testat den perfekta kombinationen?
 

John Brovik
Bild: Britt-Marie Brovik 


VG-reds anmärkning: Detta reportage publicerades i GP:s papperstidning och e-GP lördagen den 7 januari. Därefter har en mängd tips och recept på temat flipp mejlats till VG-redaktionen. John Brovik samlar sig för närvarande till en uppföljning. Sista ordet om flepp torde ännu inte vara sagt. 

 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.