Christell skrev en bok om livet med sin våldsamme exmake

Livet börjar efter femtio, brukar det heta. För Christell Andersson i Göteborg är det inte bara ett talesätt.

Året som hon fyllde femtio började livet om på nytt. Efter trettio år i ständig skräck lämnade hon mannen som misshandlade henne.

– Om jag inte hade lämnat hade jag antagligen varit död i dag, säger hon.

Hon var bara 16 år när hon träffade mannen första gången.

"Han tyckte inte att jag skulle träffa mina kompisar”

Förälskelsen slog till och de blev ett par, men det tog inte lång tid innan mannen visade sin mörka sida. Det började med verbala kränkningar och kontrollbehov. Vartenda steg som Christell tog skulle rapporteras.

– Han brukade kalla mig kränkande saker och tyckte inte att jag skulle träffa mina kompisar. Han var helt besatt av att alltid ha koll på vad jag gjorde och var jag var någonstans. Jag var ung och kär och förstod inte vad jag hade gett mig in på, säger Christell.

Steg för steg tog mannen sitt grepp om Christell. Från att ha varit en levnadsglad tonåring med kompisar och fritidsintressen blev hon alltmer isolerad. Hon gled ifrån sina vänner, det sociala livet försvann och till slut kretsade hela tillvaron kring mannen. När hon var 17 år flyttade de ihop i sin första lägenhet – och isoleringen blev total. Då kom de första slagen. Christell glömmer aldrig kvällen som mannen attackerade henne, som en blixt från en klar himmel.

– Han blev helt galen och bara flippade ut totalt en kväll. Han vräkte ner mig på golvet, slog och sparkade mig i magen och ansiktet. Hans ögon var helt svarta av vansinne, jag hade aldrig sett honom sådan förut. När jag tittade mig i badrumsspegeln var jag helt blåslagen, det var en total chock, säger Christell.

Självkänsla ersattes av skuld- och skamkänslor

Hon försökte berätta för sin familj vad som hade hänt, men fick inget stöd. Självkänslan som hon tidigare hade haft ersattes av skuld och skamkänslor. I stället för att lämna mannen gifte hon sig med honom.

– Han hade lyckats att bryta ner mig helt och jag hade fastnat i hans nät. Det som händer bakom stängda dörrar pratar man inte om, var min familjs filosofi. Så jag bet ihop. Om jag vill leva så får jag försöka hantera honom, tänkte jag.

Men det blev bara värre. Utåt sett var mannen en hederlig familjefar, men bakom hemmets väggar fortsatte misshandeln och de verbala kränkningarna.

Lägenheten blev som ett fängelse

Åren gick och hon var fast i lägenheten, som hade blivit som ett eget fängelse. Socialtjänsten misstänkte ingenting, trots att familjen fick försörjningsstöd i många år.

– Jag försökte ge signaler men ingen tog sig tid för mig. Socialtjänsten träffade oss bara ihop och då var min exman världens snällaste, sedan switchade han totalt igen när de hade gått.

Till slut kom vändpunkten, när Christell bröt isoleringen och kom ut i samhället. Hushållskassan sinade och hon fick ”tillåtelse” av sin exman att börja jobba. Hon utbildade sig på omvårdnadsprogrammet och började arbeta som stödassistent på ett gruppboende 2005. Efter några år frågade en uppmärksam chef hur hon hade det därhemma.

– Jag hade heltäckande kläder på sommaren för att dölja blåmärken, han förstod att något inte stämde. Det var första gången i mitt liv som jag blev sedd som människa. Till slut sa jag som det var, säger Christell.

Fick hjälp av chefen

Sommaren 2014 fick hon hjälp av chefen och sin son att komma till Kriscentrum för kvinnor. Med professionell hjälp tog hon ut skilsmässa och gjorde polisanmälan mot mannen. Han dömdes till 18 månaders fängelse för grov kvinnofridskränkning.

– Det var som ett uppvaknande. Både jag och mina barn var glada för att ha honom ute ur våra liv.

Att hitta sig själv igen och skapa ett eget liv har tagit tid. Genom Kriscentrum för kvinnor har Christell fått ett skyddsnät, som har hjälpt henne med bostad och skyddad identitet. Gruppterapi har varit ett verktyg för att bearbeta traumat. Men den mesta terapin har hon gjort själv, genom att skriva om det som hänt henne.

– När jag bestämde mig för att polisanmäla led jag av sådan ångest, så jag började skriva ner händelser för hand. Jag hade ingen aning om att jag kunde skriva, men till slut blev mina handskrivna block kapitel på datorn, säger Christell.

Fyra års skrivande

Det tog fyra års skrivande om kvällarna, efter arbetsdagarna som stödassistent. Hösten 2018 släpptes Christells självbiografiska bok, ”Från knytnävsslag till egen identitet” (Vaktel förlag).

– Det kändes som en upprättelse att få ge ut boken. Jag vill visa andra i liknande situationer att det finns en väg ut och att livet kan bli bra igen. Jag är en helt annan människa i dag, med vänner och ett socialt liv. Jag och mina barn har också hittat tillbaka till varandra efter alla jobbiga år, allting känns väldigt bra, säger Christell.

Finns nu som ljudbok

Nyligen släpptes hennes bok även som ljudbok, där det är Christell själv som är berättarrösten. Hon är även ute och föreläser om våld i nära relationer. Efter alla år i tystnad vill hon nå ut med sin berättelse till så många som möjligt. Inte bara för sin egen upprättelse, utan framför allt för att hjälpa andra utsatta kvinnor.

– Det är många som lever med våld i nära relationer tyvärr. Det måste till en förändring i samhället, så att kvinnorna får hjälp att lämna. Jag är inte rädd för saker längre, jag har fått mitt liv och min identitet tillbaka.

Emilie Aune

livsstil@gp.se