– Det händer bra saker hela tiden, men vi kan aldrig sluta kämpa.
Cecilia Chatterjee-Martinsen var redan som barn angelägen om att göra något som hade betydelse för andra människor. Hon berättar att hon bland annat deltog i aktioner anordnade av Amnesty med syfte att befria politiska fångar.
– Jag skrev så att pennan glödde och skickade en massa vykort till världens beslutsfattare. Det måste ha gått åt en del frimärken, säger hon skrattar.
I familjen fanns också gott om förebilder, inte minst på den kvinnliga sidan. Hennes mormor, Ingegärd Frænkel, var ordförande för Folkpartiets kvinnoförbund och en av dem som stred hårt för rätten till fri abort. Cecilias mamma jobbade med funktionshindrade barn. Ett arbete som även Cecilias pappa deltog mycket i. Hon minns hur föräldrarna brukade jobba hemma om kvällarna med att handikappanpassa spel och leksaker.
Bytte spår
Men Cecilia Chatterjee-Martinsens egen yrkeskarriär började i en annan ände. Först pluggade hon till civilekonom med inriktning mot internationell marknad och försäljning. Efter studierna jobbade hon först internationellt några år inom media och kommunikation och fick sedan jobb på Ericsson. Men när telekombranschen kraschade efter bara något års anställning kände hon att hon var tvungen att byta spår.
– Jag var 26 år då och det var inte så lockande att återigen sätta sig i skolbänken. Men jag insåg att jag ville jobba mer med utveckling och läste därför in en magister i humanitärt bistånd.
Jobba med barn
Under tiden på Ericsson hade hon träffat sin nuvarande man Neil Chatterjee, som flyttat från Indien till Sverige. Båda två blev av med sina jobb i samma veva, men fortsatte att följas åt fast på olika håll. Neil stack i väg till England, medan Cecilia efter sina studier fick jobb i Senegal som kommunikationsspecialist i ett vatten- och sanitetsprogram på Världsbanken. Det var också där hon började förstå hur viktig sanitetsfrågan är.
– Det hade jag inte riktigt tänkt på innan. Min tanke var först att jag ville jobba med barn, säger hon och berättar att det fortfarande dör 800 barn varje dag av diarrésjukdomar orsakade av förorenat vatten eller brist på sanitet och hygien.
– Tyvärr pratar vi väldigt lite om det.
Ett bakslag
Efter Världsbanken blev det WHO i Genève och därefter hem till Sverige igen och jobb på Siwi, Stockholm International Water Institute. Fem år senare blev hon tillfrågad om uppdraget som generalsekreterare för Water Aid Sverige, vars uppgift är att jobba för att förbättra tillgången till rent vatten, sanitet och hygien i världens fattigaste samhällen.
Även om karriärstarten fick ett bakslag i och med att hon sparkades från Ericsson kan hon i dag se att tiden inom företagsvärlden varit en viktig erfarenhet. Bland annat vet hon hur viktigt det är att även företagen är med och bidrar till att FN-målen Agenda 2030 uppfylls.
Cecilia Chatterjee-Martinsen
Fyller: 45 år den 1 augusti 2019.
Bor: I Sundbyberg.
Familj: Maken Neil och sonen Rohan, snart nio år.
Gör: Generalsekreterare för Water Aid Sverige.
Om att fylla 45: ”Bra! Jag har aldrig haft någon åldersnoja, det är alltid roligt att fylla år.”
Så firar jag födelsedagen: ”De flesta har semester då och är bortresta så jag brukar fira med närmsta vännerna och familjen, så blir det även i år.”
Läser: ”Jag avslutade precis 'Den sista flickan' av Nadia Murad. Den är bra på ett fruktansvärt sätt. Känslan efteråt var att vi alla måste kämpa på för att övervinna de onda krafterna.”
Styrka: ”Jag ger inte upp.”
Personlighetsdrag jag jobbar med: ”Att inte springa för snabbt, då menar jag inte Göteborgsvarvet som jag gjorde på en urkass tid, utan se till att jag har andra med mig. I min entusiasm springer jag gärna lite för fort.”
– Jag ser det som en styrka att jag har haft fötterna i en annan värld, säger hon och förklarar att det just nu händer "supermycket", inte minst bland företag som tittar på sina affärsidéer, sin produktion, sina processer och hur de kan vara mer hållbara och bidra till en hållbar utveckling.
– Många företag i Sverige har sina leverantörskedjor i länder där uppemot sjuttio procent av invånarna inte har tillgång till rent vatten och sanitet. Det finns otroligt mycket man kan göra för att förändra det.
Finns ljuspunkter
Att frågan om rent vatten inte är ett problem i Sverige gör ofta att folk kanske inte riktigt förstår hur bristen på det påverkar både människor och samhällen. Men enligt Cecilia Chatterjee-Martinsen, som själv har besökt flera av världens fattigaste samhällen, är det inte bara är en stor fråga utan kanske den allra största.
– Den underbygger nästan allt. Inte minst för kvinnorna. Hela deras dag kan gå ut på att leta, köa och släpa vatten som ofta är smutsigt. Det innebär att de inte kan vara med och bidra i det egna jordbruket eller ta ett arbete. Hela vattenfrågan gör att folk fastnar i fattigdomshjulet.
Men det finns ljuspunkter. Sedan år 2000 har 1,8 miljarder människor globalt fått tillgång till rent vatten. Men fortfarande återstår mycket arbete för att resten, 785 miljoner människor, också får det.
– Samtidigt ska man inte glömma den kraft som finns i dessa samhällen och den otroliga viljan att förändra och bygga ett bättre liv. Det är fantastiskt.
