Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/3

Catharina hittade hem på brandstationen

Hon tillhör de där tre procenten kvinnor inom brandkåren. En ung, orädd tjej med passion för träning, en elitcyklist som genomfört Ironman tre gånger. Som med järnfysik passerade brandmanstesterna med råge och trots filmproducentexamen bytte spår.

Den glänsande brandbilen är omgiven av nyfikna barn i färggranna ytterkläder, där den står parkerad utanför förskolan som ligger granne med brandstationen. 
– Jag är gärna ute på skolor och förskolor och visar att man kan vara båda brandman och tjej, säger Catharina Rutgersson med klarblå blick i ett solbränt, väderbitet ansikte med ett leende som kan göra reklam för vilken tandkräm som helst.
Hon känns precis sådär som en brandman ska vara. Tveklös, vänlig, rejäl och stark.  
– Att det blev brandman är mest en slump, inget jag drömde om som barn, säger Catharina, vars morfar var visserligen var brandman på Tjörn, där man ofta är sina släktband och dess historia. 
– Ja, han är såklart glad att jag blivit brandman, ler hon. 

Inne på stationen är det för dagen lugnt, brandbilarna står redo i garaget och kläderna färdig att hoppa i för att vara på väg 90 sekunder efter larmet. Att män och kvinnor har olika fysiska förutsättningar håller Catharina med om till viss del. 
– En normaltränad man kan bli brandman, men en kvinna måste vara extraordinärt vältränad. Å andra sidan är vi i regel mindre, smidigare och kan lättare komma in i trånga utrymmen.
För övrigt ser hon bara likheter, där det centrala är att bilda ett välfungerande team, som i arbetet är varje individs stöd och nödvändighet.
– Det är viktigt att man alltid känner sig trygg och litar på varandra i krisiga situationer. Jag gillar att ingå i ett team, där upplevelserna, både de svåra och lyckade, delas. I den gemenskapen spelar det ingen roll att hon är enda tjejen på stationen. 
– Alla har varit väldigt välkomnande och ingen av kollegorna har nånsin kommenterat att jag är tjej.  Men visst finns det folk som tycker att kvinnor inte platsar på en brandstation, men det är bara en förlegad kvarleva från förr.

Uppvuxen i Skärhamn, läste hon efter gymnasiet vidare på Högskolan i Trollhättan och utbildade sig till filmproducent. Det var under den tiden hon och en klasskompis gjorde Tjejklassikern. 
– Det var då jag upptäckte hur kul det är att simma, cykla och springa. Och glädjen i att tävla. Det blev tävlingar som krävde mer och mer, från klassikern till triathlon och Ironman. 
Efter tre år och examen som projektledare och filmproducent, lämnade hon medievärlden som hon aldrig riktigt landat i. I stället fann hon drivet i det där att träna, tävla, leva hälsosamt och anta fysiska utmaningar. När så räddningstjänsten i Stenungsund sökte deltidsbrandmän nappade Catharina.
– Jag sprang på rullband, gjorde konditionstest och hinderbana. Allt gick fint men jag bodde för långt bort, inställningstiden är ju fem minuter för deltidare.

Men med sina goda testresultat blev hon rekommenderad att söka till brandmansutbildningen i Lund, och kom in.
– Att utbilda mig till brandman var ett sätt att ta vara på min fysiska förmåga och göra något vettigt av min styrka och träning, säger hon. 
Ett yrke där hon dessutom får träna på arbetstid.
– Yrket kräver god kondition, medan styrka kan lösas gemensamt inom gruppen. På stationen tränar jag brandmansrelaterat, på fritiden cyklar jag, säger Catharina som bor i skogen i Ucklum utanför Stenungsund. 
– Där är det bra med fina landsvägra, lite trafik och lagom att cykla till jobbet, sådär 4-5 mil. Hon är en sån där som ligger ute på vägarna och cyklar i alla väder för att nå formen och styrkan.
– Jag tränar för att tävla och gillar att utmana mig själv. Nu har jag gjort tre Ironman och fick nyligen erbjudande om att vara med i Göteborgs Cycling Teams elitsatsning nästa år. Jag behövde en utmaning och tackade såklart ja, säger hon nöjt. 
 

Bild: Anna Berglund
Bild: Anna Berglund

Som nybliven brandman har hon varit med vid larm och olyckor, men bävar för otäcka scener som hon vet kommer bli en slags vardagsverklighet. 
– Är det barn inblandade slår det extra hårt, även om man i det ändå måste vara lugn och stabil. Och ha förmågan att se klart och känna sig själv . 
– Man är alltid sitt eget skyddsombud. Och man får säga nej om man inte vill gå in i en särskild situation eller plats, ingen kan tvinga en, säger Catharina, som valt ett yrke där uppdraget är att rädda andra och i det ibland riskera sitt eget liv och hälsa. 
Men det har aldrig avskräckt. 
– Att bli brandman var lite som att komma hem, och det känns bra att kunna hjälpa till. 
Och med sin drivkraft, utstrålning och styrka vill hon mana fler tjejer att bli brandmän. För dynamiken i mångfald, oavsett det gäller kön, etnicitet eller andra olikheter. 
– Jag tror på det där att lika barn leka bäst, medan olika barn presterar bäst. 
 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.